Jag skulle aldrig ha gjort det. Jag ångrar det djupt. Åhhhhhhh, låt det bara bli ogjort så är jag nöjd. Jag vill inte mer. Det blir inte bra... Från början var det bara roligt, sen fattade jag hur man skulle göra, sen insåg jag att det verkligen var folk som läste... På jobbet, på Carls jobb, kompisar, föräldrar... Shit, shit, shit... Vem och vad ska jag skriva om nu?!
... och sen gjorde jag det... Jag surfade runt och läste massor av bloggar... Som var intressanta, djupa, meningsfulla, roliga.. Gulp... Jag liksom bara klipper in en massa bilder, överöser er med synintryck... Jag kan inte blogga?! Jag vet inte hur man är djup och intressant och jag jobbar inte ens i Korea!!
Innan jag åkte sa alla: "Men vad ska duuuu göra i Korea"... Ja, och vad svarar man? "Ehh, ingenting?!" Det är absolut inte accepterat i Sverige att "göra ingenting". Okej, jag ska skriva min bok... Det är min dröm, den enda dröm jag haft (förutom att träffa en kille färstås). Jag vågar knappt säga det högt, tänk om det inte blir av... Och då kommer alla veta mitt nederlag, för man får ju inte "göra ingenting" om man är svensk och ska åka till Korea.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Du är hur häftig som helst i vilket fall som!! Bok eller ej!
Kramen!
Säg att du ska vara lyxhustru, det är nog mer accepterat.. eller inte.
men det är ju det som gör din blogg så fantastikt charmig och rolig att läsa, just för att du bara skriver om vardagliga saker, visar massa bilder så att vi stackare som är kvar i regniga sverige får ta del av er vardag i Korea. jag vet inte om vi andra gör så mycket mer vettiga saker än du gör. Nä, fortsätt göra "ingenting" i Korea, så fortsätter vi njuta av din blogg!! kram Cecilia (Pål och Hugo hälsar)
Okej, I will go on ;)... Det är så häftigt att ni är med mig! Stor kram!
Tappa inte hugget. Du är bäst.
Tack Martin. Känns skönt att höra :)...
Skicka en kommentar