Back to the seventies.

Så med varsin öl i handen satt vi i blomstrande soffor med väggarna täckta av affischer av Abba och the Beatles. Från de olika grupperna med tanter och farbröder hördes glädjetjut och de ställde sig en efter en upp och dansade i takt med musiken, och när en blek korean satte sig vid pianot och pratade på koreanska och efter att ha frågat oss "where are you from" satte igång att klinka på tangenterna med hes stämma, så fanns det inget som stoppade de annars så trötta benen. De sprang mot dansgolvet. Jag och Calle satt kvar en stund och tittade på den stora gitarren i taket och de blinkande ljusen och de wobblande underarmarna, undrade om vi skulle bli likadana när vi blev äldre. Sen halsade vi ölen och gick.

Blå, blå himlar och vatten!

Igår var vi på Raw med de övriga svenskarna från tat. Jag fick beröm för mina nyinköpta sneakers från Kyoto och jag drack "blue sky" på baren efteråt, genom ett sugrör från ett snapsglas med klumpar flytande i neonblå vätska och eld flammande från alkoholångorna. Jag fick dricka snabbt så att det randiga sugröret inte skulle smälta och det brände i halsen och alla runt mig skrek "drick, drick." Och jag drack tills det var slut och hostningarna tårade mina ögon och jag väste fram att jag ville ha en öl att skölja ner brännan med. När ölen svalkat min strupe sluddrade talet en aning, men livet kändes en uns bättre än tre sekunder innan. Hampus var där, han är också bra, för själen och smilgroparna och han kallade Carl för "din sambo" när han ringde mig kvällen innan och ville prata med honom. Det kändes vuxet. Inte för att jag inte känner mig vuxen, jag älskar att vara vuxen. Att kunna äta godis på morgonen och sticka iväg någonstans utan att behöva meddela någon annan, säga upp mig från jobbet, flytta eller slå i sönder mina ägodelar, vara vaken hela natten eller hoppa i sängen så mycket jag vill. Spendera alla mina pengar på kläder eller alkohol och äta nudlar de sista dagarna i månaden. Så skönt att inte ha någon som säger till mig vad jag ska göra. Vuxenhet is da shit!

Girls night out.

Jag har träffat en ny kompis genom SWEA. Detta är Lena och vi käkar koreansk pannkaka med bläckfisk och omelett i soppa.


Efter det köpte vi lite öl och lite snacks, torkad bläckfisk, och tog en taxi till Sincheon.


Där drack vi Super Long Islands och tittade lite på en show.



Man skulle skrika så högt man kunde och få fria drinkar. En tjej fick ett snapsglas med röd dricka i och en kille fick samma men i ett ölglas istället. Snacka om jämställdhet. Sen var de tvugna att kraaaaaaaamas :).

Fredagsöl

Jag och Natasha och Co var ute och festade i fredags, det var kul, såklart! Och jag hade med mig min MacBook för jag hade suttit på Starbucks och jobbat innan. Och efter några drinkar, och några öl på det, så fick jag lust att visa den för Natasha?! Det bara bevisar hur knäpp jag blir när jag dricker alkohol, urbota korkad! Jag älskar min laptop, där finns min bok, mitt liv och jag känner mig så ofantligt fånigt hipp när jag flashar med den på diverse fik medan jag egentligen är skräckslagen för att jag ska tvångsmässigt hälla te på tangenterna.

Jag kände pulsen öka när hon frågade om hon fick sätta på den och jag trodde att jag skulle dö när hon smuttade på sin drink medan vi tog några kort på oss själva. Ibland känner man att man lever och blir så tacksam när inget händer och ens vita liv (macbooken) tryggt ligger umhuldad i sin väska igen.

PS. Det var första gången Natasha var i Itaewon (det är där alla huliganer till utlänningar hänger och det anses vara ett farligt område här i Korea. DS.

Bye bye Henrik

Igår var det Henriks (killen i ljust hår och glasögon som inte är Charles) sista kväll. Det firade vi med lite Noraebang. Underbart ljuvlig sjönsång eller dags att stoppa bomull i öronen, avgör själva.

Mysiga toaletter på Bungalow lounge

Jag har hittat den helt klart bästa toaletten hitintills! Är du i Itaewon så glöm inte att besöka toaletten på "Bungalow lounge."


Kolla så glad jag är efteråt när jag fått trycka på alla knappar vid sidan av toaletten. De hade till och med översatt till blindskrift.


Det må vara trångt men hemtrevligt med varmvatten till händerna och varmt och skönt beläget inomhus. Lyx!


Det var ett mysigt ställe också med rum med sand på golvet och en stor tv, som mest störde eftersom blickarna sögs dit. Först visade de starwars men efter ett tag, porr.


Repgungor hängde från taket och rummet var upplyst med en fantastisk ljuskrona (jag älskar ljuskronor).

Olaglig vadslagning i Itaewon

På casinot är det olagligt för koreaner att spela om pengar. De får sitta vid barnbordet och spela med monopolpengar. Det är utlänningarna som får ösa pengar över ägarna istället och åka hem tomhänta när baksmällan börjar försvinna.


Vi körde lite olaglig vadslagning med en girlfighter och några koreaner på en bakgata. Att Yacir har svarta bältet i taekwondo var inget vi pratade högt om.


Är det inte meningen att handleden ska vara rak?



Helt klart den snyggaste sparken, men den gjorde inte så mycket väsen av sig på mätaren.


Det ser ont ut.


The winner takes it all.

Hocker hill

Jag tycker att porrindustrin är fel. Jag tror att många råkar illa ut. Jag tror att alla där har sin egen mörka historia och anledning att vara där. Men ändå så fascineras jag. Jag vet inte varför jag tyckte att det var så spännande att vandra upp för kullen och kika in på ställena när dörren öppnades på glänt och pojkarna i mitt sällskap blev inbjudna att stiga in.
"Hello baby, come in hansom!"

KENT i mitt hjärta

Det är något visst med allt som påminner mig om Sverige här. Kent till exempel på en bakgata i Sydkorea.

Fun childish drinking games.

Lördag morgon med blytung skalle. Jag ska åka in till Seoul med några TATare snart, tror jag. Hoppas att det blir lite senare...

Vi satt mycket igår, det var fredag och tröttheten kickade in ganska fort på de flesta. Rasmus bjöd på pastasallad i deras lägenhet, och jag ljög att jag bara ätit pasta en gång innan här i Korea. Det var jag och Rasmus och Charles och en ny kille som heter Henrik (han ska stanna i två veckor och jag kan tyvärr inte visa någon bild för min handväska gick inte ihop med resten av min outfit så kameran och väskan fick stanna hemma). Ölen var så kall att hålla i att jag fick frysskador om jag inte ställde den på bordet snabbt efter jag tagit en klunk. Den japanska saken var stark både varm och kall och jag gillade inte heller den japanska whiskeyn (detta vet jag fast jag inte vågade testa, bara ångorna från Calles glas...)


Lika som bär.

Leken var simpel och lätt om vi inte varit onyktra, trötta och... Britney har rakat sitt huvud!! Vet ni det? Hon ville likna Skinhead O'Connor. Så vi gav varandra namn. Vi bytte ut "jag" till kända namn och "vi" till vildvittrorna och "de" till rumpnissarna. Jag var Björn Skifs och Calle; Darth Vader och Henrik; Stevie Wonder och Rasmus; George Bush och Charles, naturligtvis rakad som brittan, Britney Spears. Använde vi orden "vi", "jag" eller "de" så fick vi dricka. Det blev en del drickande och när vi mötte upp de andra, Donald Duck, Buddha, Karate Kid, Charlie Chaplin och The Fairy God Mother skrattade jag så att jag grät. Leken floppade dock efter ett tag eftersom koreanerna inte tyckte att det var hälften så roligt som vi och vi nog mest framstod som aspackade idioter. Vi lekte en koreansk dricklek istället som gick ut på att vi skulle komma till nummer nio utan att någon sa samma tal samtidigt för då fick de dricka. En väldigt effektiv lek för huvudvärk dagen efter.

Did I say that I love B-Boyz?

Breakdance är typ Sydkoreas moderna nationaldans. Det är väldigt populärt och koreanerna står högt på rankinglistorna över hela världen. Och jag förstår verkligen varför.


Från föreställningen, ballerinan och hennes vänner. Hon var fantastiskt vig och kunde hålla benet alldeles rakt vid örat.


B-Boyz. Smask! Jag blev alldeles svettig och darrig av att kolla på dem. Rena rama adrenalin-chocken!! Jag vill osså ha hjälm och snurra sjukt snabbt på huvudet!


Tjejerna höll mest på att porra sig och jag trodde att inte en enda av dem ens kunde stå på händerna, men i slutet rockade en av dem loss och gjorde lite groovy moves på huvudet, det kändes bra i mitt feministiska hjärta.


Han stod såhär sjukt länge så att alla skulle få chans att fotografera! Det var förresten fullt tillåtet att fotografera och filma hur mycket man ville under föreställningen.


Efter showen gick jag och Morgan fram som två skolflickor och bad om att få ta ett kort med en av B-Boyzen. Tihi...

I love B-boy!

Morgans och min alla hjärtans dag present till våra gubbar var en föreställning som vi såg igår, torsdag, eftersom jag var snål och inte ville betala 20.000 won mer för att se den på den egentliga dagen, onsdag. Föreställningen hette "The Ballerina Who Loves a B-Boy" och Natasha hade hjälpt mig att boka via nätet.

Vi satt i ett litet rum på uppbyggda läktare i spånplattor utan ryggstöd. Vi satt nära varandra och det hela kändes väldigt intimt. Hiphopen dunkade och det var mörkt och scenen fullklottrad med graffiti. Vältränade killar i coola frisyrer hoppade rundor på scenen och ibland avbröts de av ett klassiskt stycke och en ballerinatjej i tajta trikåer. Det var underbart!

Housewarming party!

Jag har inte berättat om inflyttningsfesten hemma hos Charles och Rasmus. Det var förra fredagen så det känns lite inaktuellt nu men ändå.. Några highlights ska ni allt få se. Från vänster Chin, Morgan och en tjej som jag inte kan namnet på. Hon kom i sällskap med Sun Jung som syns bakom Johan "The Korean Office Boss" Olsson på en bild längre ner. De har nyligen gift sig.


I see the light!


Ingen fest utan lite dans. Jag introducerade koreanerna till Scissors Sisters "I don't feel like dancing" och de andra satte på Edward Persson, och kallade mig för skånsk förrädare eftersom jag inte tycker om honom lika mycket. Från vänster Calle, Natasha och Rasmus.


Johan "The Korean Office Boss" Olsson rockade även han loss och gick sen och la sig! I bakgrunden Sun Jung som är gift med den koreanska kvinnan utan namn på bild ett.


Hmm...


Mys i soffan. Och vi dricker upp slattarna av frukt-sojun som Natasha och Soyoung blandade till oss. Det var citron-soju och ananas-soju och yoghurt-soju (låter kanske äckligt med yoghurt men det var riktigt gott).

Tjingeling.

PS. De bjöd på riktigt god mat, Chiliconcarne utan kött (vad hette det nu igen?) och pastasallad med fetaost och hembakat bröd! Mmmm... DS.

Jag tror jag är kär...

... i Morgan. Hon tog mig till Gangnam i Seoul med buss 5100 om jag inte minns fel. Där satt vi i evigheter på ett fik som heter Coffee beans and tea leafs. Himmelska makter och vidunderliga under vad jag saknat det. De flesta killar förstår nog inte vad jag pratar om, men det är något av det ljuvligaste som finns. Att sitta på ett varmt fik med en perfekt komponerad Chai Latte framför sig. Helst med lite skum ovanpå och vara unnad lyxen att få sticka en silvergaffel i en mörk chokladkaka. Och som grädde på moset prata om absolut ingenting och toppa det med lite snaskigt skvaller. Mmmmmm... Thank you Morgan!

Twinkle, twinkle little star...

Konstigt efterrättsgodis

Några koreaner pratade med oss när vi var ute i fredags och drack fredagsöl. De var studenter och trodde att jag var 27 år. De grillade detta konstiga godis som syns på bilden på en värmepanna. Säkert äckligt smutsigt men jag gjorde likadant. Frågade om det var någon slags frukt och fick till svar:
– No, no. It's just food.

De verkar inte bry sig så mycket vad de faktiskt äter här, bara att man kan äta det.

Toaletter igen!

Jag borde ha en hel kategori om toaletter så mycket som jag skriver om dem. Och det blir bara värre och värre...

Tjohoooo!

Så... en månad, 2 timmar och 53 sekunder. pip. i Korea. Det ska vi fira! Med champagne och jordgubbar! Är det inte härligt att bo i ett land man kan få färska jordgubbar och chokladglass i januari?

Tiden har gått fort men ändå sakta. Jag har förundrats över allt och stängt in mig i lägenheten för att det blev för mycket. Kravlat mig ut igen och känner mig ganska hemma. Men ändå borta, fast på ett bra sätt. Den skarpa vintersolen är ett plus, jag pratade med min mammas man igår och han rapporterade grått vinterdepp från malmö, där solen knappt syntes om dagarna. "Som vanligt såhär års" sa han och jag förstod precis vad han menade.

C jobbar på ett projekt tillsammans med en man från Samsung, Dong Ki Chung. Han frågade vad han skulle kalla honom.
- What should I call you? Donkey?
- No, mr Chung. When you know me better you can call me Dong Ki.


Igår var vi i Ajou, en del av Suwon, och drack fruktsoju. Det var så sött att munnen klibbade ihop och en beläggning fastnade i gommen. Men härligt gott ändå! Känns i huvudet idag.


"Det här måste vara någon slags inälvsbricka" sa Calle efter att vi smakat på allt. Hmmm... jag måste medge att det smakade ganska konstigt och var segt, men jag hoppas ändå... Rasmus sa att han skulle kolla upp det..

I förrgår var vi på bio...

... och kassörskan ritade hjärtan på Calles biljett. Hmmm... behöver jag vara orolig?!


Vi såg "Miss Potter", hemskt söt film med Rene Zellweger. Förutsägbar feel-good-movie i underbar miljö.

Avslutningen på hoooters kvällen...

Mellanfest på Pauls hotellrum med Pocari Sweat och gin, urk!


Men vilken utsikt!


Combe!


På ett mörkt mysigt ställe...



...rökte vi vattenpipa och somnade nästan i varandras armar på de guldbroderade kuddarna som låg utspridda över golven.


Zzzzzzzzz...


Sen rockade vi loss på Rasmus-favorit-house-klubb och kom hem vid åtta på morgonen eller nåt, kommer faktiskt inte håg! Jag fick i alla fall bara sova i 40 minuter, innan jag väcktes fortfarande full och vi skulle iväg igen på helgens äventyr.