Ser du stjärnan i det blå?

Det är jag! Det är jag! Jag ska bli tv-stjärna!! I Korea, men ändå. Jag ska åka till ett tempel i ett berg över en helg och ett tv-team ska filma utlänningen när hon gör bort sig. Visst låter det som det ultimata tv-programmet! Det ska ske på lördag, och ni får hålla tummarna att jag hinner spela in det för det har redan blivit framskjutet två gånger.

Puss på er älsklingar! Och håll kontakten för snart är ni vänner med en koreansk stjärna! ;)

Helgdag.

Idag är det Sveriges Nationaldagen och jag har ingen aning vad jag ska göra med den. Calle kom hem igår och vi käkade salladsbuffé klockan 21.30 på Homever. Medan Calle senare slogs mot jetlagen och satt uppe i timmar och pratade med vänner och spelade spel så sov jag som en gris. Och nu är han trött och jag vet inte hur jag ska fira. Vad ska jag fira? Någon som kan hjälpa mig?

I Korea är de också lediga för att det är Memorial Day, dagen att hedra och minnas patrioterna som dog för sitt land i kriget mot Nordkorea och koloniseringen av Japan. Det slår lite högre än, dagen som en gång varit Svenska flaggans dag och då Gustav Vasa kröntes till kung. Koreanerna brukar spendera, som de flesta av sina högtider, hemma med familjen eller besöka någon gravplats. Klockan tio slår regeringen på sirenerna och alla koreaner tänker under tystnad på alla som dog för Koreas självständighet och frihet.

Men jag tycker att det är bra att vi försöker fira vår Nationaldag och alla inflyttade får en chans att fira sitt nya medborgarskap. Inte som det var när jag växte upp, och man blev kallad rasist varje gång man yttrade något bra om Sverige och det var bannlyst att sjunga nationalsången på skolavslutningarna.

Heja Sverige i evighet, amen!

Barnens dag.

Idag är det barnens dag och om det varit en veckodag så hade alla varit lediga från skolan. Hmm.. undra om alla föräldrar är lediga då också? I vilket fall så är det inte att rekommendera att gå till zoo eller akvariet eller Lotte world för du kommer att bli överkörd av små vilda troll. De kommer gnaga dig i örat överlyckliga att ha blivit utsläppta i det fria och för att en dag ha makt över sina föräldrar.

Jag kommer att hålla mig inomhus för att undvika all kontakt med herrelösa barn och göra vuxensaker som att dricka whiskey med mamma och Lasse och äta mörk choklad och prata om vuxensaker som bilar och politiker och nyinköpta vuxenprylar.

Lev väl!

Inspelningsplats: The Host.

Det var här som filmen "The Host" spelades in. Känner ni igen er? Odjuret hängde från bron och den efterblivne hjälten jobbade i den lilla kiosken som jag inte fick lov att ta kort på!

Volvo.

"I like Swedish car. My wife drives Swedish car as well. I work with French people and Germany people so I have to drive neutral car."

Det var nog Mr Hoon Lims kärlek till Svenska Volvo, och speciellt hans XC90 som han körde med vana rörelser, som fick honom till att bjuda hem oss den kvällen på Pactoly Woldo. Bilen var stor och luktade fortfarande ny när han hämtade oss. Han berättade om sin firma och om Abba och vi lyssnade nyfiket. En härlig kittlande känsla i magen att bli bortbjuden på middag till ett koreanskt par.

Det var en ganska lång bilresa och vi möttes av en vacker fru i dörren och en introduktion av henne från Mr Lim om hennes friska vinvanor. Han sa att hon var smart och arbetade mindre och fick mer i lön. Deras hem var större än vårt men inte speciellt imponerande och ganska osmakligt inrett, men bordet var uppdukat med King Crab och Bulgogi och Kimchi och bröd och ost och det var så gott, och vi åt och sen fick vi frukt och han visade oss sin vinsamling. Och sen sin whiskeysamling som han förvarade i sänggaveln i sovrummet, och när Carl berättade om vårt midsommarfirande och snaps så bjöd han på tysk snaps som smakade medicin och var "good for your health."

Efter ett tag med ofantliga påfyllningar av det ena dyra vinet efter det andra, och 200 dollars whiskey och tal om deras ranch på New Zealand så gick Mr Lims ögon bokstavligen i kors och han hade svårt att hälla rätt i glaset och fyllde på whiskey i Calles vinglas och så försvann han en stund och kom tillbaka och sa att han beställt en taxi till oss. Han ville inte köra och det var vi glada för. Vi ska förhoppningsvis träffa dem igen den 9:e juni.

När jag blir stor ska jag bli som Sandy i Grease...

Jag var på ett leksaksmuseum i Malmö en gång. Det var fantastiskt roligt att gå i gångarna och återuppleva min barndom. Det kändes verkligen att jag var vuxen och det var väldigt längesen som jag klädde på och av Barbie fina klänningar med girlanger på. Eller adopterade en kålhuvudsdocka, och efter en stund la upp den på vinden och började samla på Garbage Pail Kids istället. För att inte tala om My Little Pony. Och bokmärken med glitter på, de var de bästa som man inte ville byta bort. Eller kulorna i sanden eller alla kompisar som ville leka på min vind för mamma samlade på så mycket kläder att man fick dra upp knäna högt när man trampade runt i högarna.

Det var roligt att se ett koreanskt leksaksställe men inte alls samma "tripp." Och de hade en mycket mer kinky version av Spiderman. Stackaren får springa runt med tubsockar!! Det är såå fult!

Kulturchock.

I lördags, när det regnade så bestämde jag och Morgan att vi skulle se på museum och jag antecknade en del vägbeskrivningar i mitt block. Tyvärr hittade vi inget av dem utan hamnade istället på den här förtjusande gatan med små olika hantverksutställningar.


Första stoppet var "pork painting." Hehe.. det lät roligt så vi stannade och drack te och filosoferade om vad "pork painting" egentligen kunde vara och hur gjorde man?



Det var nog detta som var gris-målningen. Vi gjorde avtryck av amuletter. Min betydde "wishes come true" och Morgans var typ "make good lover."


Sen besökte vi ett fantastiskt broderi. Det var sanslöst. Vi fick se en video hur de handsydde tavlorna och mönstrena på kläderna som var fruktansvärt komplicerade med olika dimensioner och upphöjningar. Det tog år att slutföra dem.

Thank you for smoking!

Över nittio procent av koreanska män röker. Men det gör inget för de äter kimchi som skyddar mot allt och gör att de kommer att leva långa och lyckliga liv. Och ständigt förpesta alla hissar med en hemsk lukt mellan fem och åtta på kvällen. Det är tillåtet att röka på krogar och uteställen och det känns som om det är evigheter sen det blev förbjudet att röka på krogen i Sverige. Det är äckligt,äcklig,äckligt!

En gång hade jag en pojkvän som snusade och han brukade roa sig med att stoppa in snusen i min mun när vi pussades. Urk,urk,urk!

Deoksugung palace.

Jag och C besökte Deoksugung Palace för någon vecka sen. Det är skumt att vandra in i en liten del med en mur runt och kolla på dessa nyuppbyggda palatsen, som ni ser med skyskraporna runt omkring.


C vinkar som King Sejong. Det stod inte så mycket intressant och vettigt om honom förutom hans födelse- och dödsdag (1397-1450). C har mer än en gång upplyst mig om detta faktum att det aldrig står något förutom tider och platser.


Men visst är det lite vackert här ändå, om man anstränger sig och döljer alla höghus i bakgrunden med träd?


Detta är Deoksugungs National Museum of Art. Här tittade vi på den italienske konstnären Marino Marini. Han gjorde konstiga statyer av ett lidande folk, typ. Det var inte speciellt bra. Och jag tror att museet blir vackrare med en neongrön gräsmatta och klarblå himmel till sommaren.


Jag och C fick i alla fall leka med lera! Vem har gjort vilken tror ni?

Jump – Comic Martial Arts Performance

I onsdags så var det som sagt White Day och Morgan och jag hade fått tillsägelse att ta på oss våra finaste underkläder. Men när jag förklarade för Carl att jag i så fall behövde nya så var det helt plötsligt inte så viktigt längre. Hmmm...

Och det var det ju inte heller för vi skulle se en föreställning, Jump. En slags buskis med inslag av Martial Arts. Det var roligt stundtals men jag tyckte att det var lite för mycket humor under bältet. Du vet, en käpp i ändan på en kille som ligger ner och så ljudeffekter på det när gubben i andra änden skruvar runt den... Och ett "plopp" när han drar ut den igen.

Morgan och Johan berättade att det är vanligt att skämta om saker i rumpan här. De har till och med en lek som går ut på att sätta ihop händerna som Sankta Lucia och sen sticka upp dem i rumpan på folk. Morgan sa att hon var glad att hon läst om det innan ett av hennes skolbarn utsatte henne för det.


Jag tyckte att föreställningen med b-boyz var bättre, men Calle höll inte med. Koreanerna har verkligen inte samma humor som jag men ungefär samma som halva svenska folket som tycker att Stefan och Christer är det bästa som hänt svensk sommar.

The Samil (1 mars) Independence Movement Day

Idag är en nationaldag tillägnad minnet av alla patrioter som kämpade mot Japans occupation av landet den första mars, 1919. Alla koreaner vet vad 'samil jul' betyder och samil är den mest betydelsefulla händelsen i deras historia. Tyvärr är den kanske även den mest missuppfattade. The samil movement var inspirerad av US President Wilson's 14-point proclamation och 1919 Paris Peace Conference som kungjorde slutet av kolonialt styre.

Men alla kolonier blev inte självständiga, för Wilsons lära gällde inte Korea, Indien, Tibet, Persien, Libya, Morocco, Vietnam och några till.

En koreansk delegation som deltog i Paris Peace Conference (February 1919), förbjöds rösträtt. Koreanerna var fullkomligt omedvetna om USA, Japan och Frankrikes hemliga plan att exkludera Korea och Indonesien från Paris Peace Conference.

The Samil Anti-Japanese March var ledd av unga studenter och kristna den första mars, 1919. Den krossades brutalt av Japanerna. Samtidigt lästes den amerikanska versionen av deklarationen om koloniernas självständighet upp av lärare och folkliga ledare överallt i landet: “Today marks the declaration of Korean independence. There will be peaceful demonstrations all over Korea. If our meetings are orderly and peaceful, we shall receive the help of President Wilson and the great powers at Versailles, and Korea will be a free nation.”

Nära två miljoner studenter, patrioter och kristna anslöt sig till marschen. Koreanerna var inte medvetna om att President Wilson inte var så god som han påstod: Amerika hade flera år innan lovat Japan att de skulle få behålla Korea.

De 33 grupperna som organiserade marschen var oerfarna att hålla i en marsch i den omfattningen och den slutade i katastrof. Japanerna höll tillbaka the movement med brutalt våld. De skjöt in i grupper där kristna koreaner sjöng psalmer. Kristna ledare var fastspikade i träkors, och lämnades att dö en långsam död – “so that they can go to heaven”. Poliser hög huvudet av unga skolbarn, tände eld på kyrkor. Den officiella Japanska räkningen av förluster var 553 döda, 1.409 skadade och 12.522 arresterade. Den koreanska uppgick till över 7.500 döda, 15.000 skadade och 45.000 arresterade.

Idag är en viktig dag att minnas för koreanerna. De åker hem till sina familjer och tänker på den 15 augusti 1948, den dagen då de blev självständiga. De reser sin flagga och besöker rikskyrkogården och ber tysta böner.

On Telly

Detta är vad som finns i vår koreanska tv-burk. Men utan texten då förstås, så vi vet aldrig vad de säger... Men nu när jag vet så är det faktiskt roligt på sitt eget lilla vis, med gulliga ljudeffekter och inpoppande texter och en enarmad bandit som väljer frågor. Det är en talkshow som heter "Sang Sang Plus" med "Bi" som gästande kändis.


En annan show är "Xmen" som jag har mycket mindre förståelse för. Och jag tycker inte att den är roligare nu när jag förstår vad de säger. Men det är en otroligt populär show här i Korea. Och det är få tillfällen som jag kan zappa genom kanalerna utan att stöta på den. Döm själv.


Vill ni lära er koreanska så är Steve det hetaste tipset för oss utlänningar. Han kom hit för massor av år sen och livnär sig nu på att skriva böcker och framträda i tv för att underlätta för alla oss utbölingar som vill tränga in i det koreanska samhället och kulturen. Jag ska vara här i 4 månader till, jag börjar tänka att det inte är så lönt... Det är ju inte så att jag kommer att ha användning för det någon annanstans...

The Host

Äntligen har jag tagit mig samman och sett filmen The Host. En koreansk skräckfilm som tagit sig hela vägen till de svenska biograferna. Filmen handlar om ett monster som lever i Han river, floden som delar staden Seoul, och överlever på att äta människor. Jag såg den utan Calle med ljuset tänt för att kunna sova efter. Men det hade jag nog inte behövt. Monstret var gulligt när det sprang fram över marken och nästan trillade omkull i för snäva kurvor. Familjen som fick bära huvudrollerna var trovärdig och lätt att tycka om, men det fattades något, spänningen var liksom inte där. Ryset som klättrar längs ryggraden och håret som ställer sig upp på armarna. Jag sov som en bebis i natt, vilket är ovanligt efter jag sett en skräckfilm. Inga drömmar om uppätna kroppar och avslitna kroppsdelar. Inte ett bra betyg för en skräckfilm. Den får tre av fem rattar eftersom den hade underhållande karaktärer och ett snyggt monster.

My idol

Jag förutsätter att koreanerna ska veta vem ABBA och Björn Borg är. Själv kan jag inte nämna en enda känd Korean fast jag har en favorit som är med i alla reklamerna, som har huvudrollen i en hyllad film som jag sett om kriget mellan Nord och Sydkorea (Taegukgi: The Brotherhood of War, som jag rekommenderar varmt om man gillar drama och blodiga krigsfilmer). Jag tycker mest om honom för att jag blir så glad över att jag faktiskt känner igen honom i myllret av kändisar. Han dyker upp och det blir varmt i magen när jag får peka och kalla honom min favorit. Det känns som om jag är en uns mer integrerad i det koreanska samhället och de skrattar och nickar gillande. En sån skön känsla, jag ska nog lära mig känna igen lite fler kändisar.

Jävla nassar!

Det är inte så farligt som det ser ut. Hakkorset är en gammal religiös symbol för solen som till och med Carlsberg har använt i sin logotyp innan andra världskriget. Den sägs vara lyckobringande.

Svarta nudlar på alla hjärtans dag.

Bilderna är utrivna ur den koreanska tidningen Mask.

Idag är det som sagt Alla Hjärtans Dag. Alla som har hjärtan hemma i Sverige firar sin familj och vänner, precis som de gör i USA.

Men i Korea är det lite annorlunda. De har adapterat Alla Hjärtans Dag, men gjort om det på sitt vis och delat upp det i tre faser.

Fas 1: 14 februari, Alla Hjärtans Dag. Detta involverar endast par. Tjejen i förhållandet köper en present till killen, choklad. Det var ett berg uppställt med choklad i affären igår och ett hav av tjejer som slogs för att få den bästa biten. Det verkar som det är förutbestämt att det är just choklad man ska köpa.

Fas 2: 14 mars, den vita dagen. Ni trodde väl inte på riktigt att killen skulle komma undan? Lite fuskigt är det dock eftersom han nu vet vad tjejen köpte och kan anpassa sig efter det (men eftersom det alltid rör sig om choklad så kan det förvisso kvitta). Nu är det hans tur att köpa present.

Fas 3: 14 april, den svarta dagen. Alla singlar, män eller kvinnor samlas på restauranger för att sörja att de inte har någon partner och äter svarta nudlar tillsammans.

Grattis alla mina hjärtan på AHD!

Morgan har fyllt år!

Jag läste på Morgans blogg idag att hon fyllt år medan hon och Johan "The Korean Boss" Olsson var på semester i Malaysia. Och dessutom är detta mitt 200:e inlägg. Detta måste firas, så jag knåpade ihop en liten galen sång och en tok-video till dagens ära och Morgans svunna födelsedag. Grattis, grattis.. förvänta er bara inte för mycket av en liten amatör som mig :)...

Seoul Museum of Art

Äntilgen i Seoul på väg till det nyrenoverade före detta domstols byggnaden som nu tjänar som museum istället. Vägen dit var fin och kantad av en mur och små stenskulpturer av nyckelpigor (se bilden).


För att hålla blodsockret på topp och inte gnabbas käkade vi något som liknade tunna pommes men visade sig vara torr, knapprig frukt.


Insidan av Museet. Ganska fint och avskalat, men inget extraordinärt. Huvudattraktionen var Rene Magritte, en holländsk målare, verksam under 1900-talet och otroligt produktiv under sina levnads år. Många saker var riktigt bra och andra bara sådär. Han tog inte andan ur halsen på mig och jag stod inte och stirrade förtrollat på några av hans tavlor. Men helt klart sevärt!


Jag tog en bild på en tavla och hade genast en av vakterna (de stod minst tre i varje litet rum) framför mig som inte visste hur hon på koreanska skulle få mig att förstå att jag inte fick ta kort, så hon fnissade mest nervöst. De gör det, fnissar när de blir nervösa, ett ganska hysteriskt flickfnitter, speciellt de unga kvinnorna. Vi åkte med en äldre taxichaufför en gång som väldigt gärna ville prata med oss, och när han insåg att vi inte förstod så skrattade han rossligt nere i halsen istället. Hö-hö-hö-hö... (fast inte som tomten, utan mycket mer pitchat, som Jokern i Batman fast mycket äldre).

3 iron (det är en golfklubba)

Jag har tidigare recenserat filmen "Vår, vinter, sommar, höst och vår" av koreanen Kim Ki-duk. Den filmen tilltalade mig mycket med dess sagolika framtoning av långsamma men plågsamma livsöden. Han har nu gjort en film till (han har gjort en uppsjö andra men detta är den andra jag ser) "3 iron". Jag såg faktiskt en recension av den på svt en morgon, så den är så pass bra att den spridit sig i världen. I alla fall så handlar den om en kille som lever på att bryta sig i folks hem när de är på semester och låtsas att han bor där. Han tvättar, äter, leker i husen. Allt efter vad som erbjuds i lägenheterna. Han tar även alltid en bild på sig själv i hemmen med sin digitalkamera och mixtrar med en elektronisk pryl.


Detta är en stilla skildring av en ordlös kärlekshistoria i sann Kim Ki-duk anda. Huvudrollsinnehavaren yttrar inte ett enda ord i filmen. Så den är mycket speciell och mystisk, Calle somnade i mitt knä.


Hans vackra motspelerska pratar inte heller mycket. Hon säger två fraser: "Jag älskar dig" och "Älskling, frukosten är klar". Det ni. Nu blir ni allt nyfikna :).

Film: TAEGUKGI (Brotherhood in war)

Soyoung rekommenderade Carl att köpa filmen "Taegukgi" (brotherhood in war). Den handlar om Koreakriget, syd mot nord. Jag gillar inte krigsfilmer eftersom jag inte tycker om när lemmarna far överallt på filmduken (trots att jag vet att det bara är på film). Det är min största skräck här i livet att förlora en arm eller ett ben. Så med vetskapen om att detta är en krigsfilm men att Soyoung sagt att det är mindre antal krigsscener än i vanliga krigsfilmer gick jag med på att se den.




Den började bra med lite glassätande och en gullig relation mellan två bröder där den ena var skoputsare med drömmar om att bli skomakare, och den andra var student och familjens hopp om en ljus framtid med en välutbildad och välbetald son. Deras far var död och deras mamma hade slutat prata. Skoputsaren som framstod som lite ruff i kanterna hade en vacker tjej som han skulle gifta sig med. Så kom kriget och båda bröderna hamnade i samma förband. Här utmärker sig deras olikheter och syn på livet. Relationen skildras väldigt bra och de är båda sköna att vila ögonen på. Men vad hjälper väl det när.... Blooooood, blod, blod, mera blod. Köttiga lemmar åker kors och tvärs, huvuden sprängs, magar fläcks upp så att tarmarna väller ut (doktorn försökte sy ihop just denna magen och lyckades väl inte helt bra eftersom det började krypa likmaskar ur den efter ett tag).


Så sammanfattningsvis så är det en väldigt bra och välspelad film med många tankvärda scener och ett bra personregister. Och för dom som gillar krig, SE DEN! Och för er andra, man kan ju alltid hålla för ögonen och be en Carl (eller motsvarande person) säga till när det är fritt fram att titta!