Lätt som en koloniplätt.

Det är så gulligt nu när det börjar bli grönt och alla tanter i sina fina blommiga solhattar ligger på knä vid sina koloniplättar och påtar i jorden. Det gror överallt och det bruna är nästan helt borta och ersatt av gröntgröntgrönt.

Yellow dust.

Nu flyger gult damm från Kina över Korea och vissa dagar sägs det vara farligt att gå utanför dörren överhuvudtaget. Då springer koreaner runt med munskydd och astmatiker bör ligga kvar i sängen. Men om man är, som Calle och jag, friska och starka och lyfter tungt skrot i bänkpress så är det ingen fara. Det är mer om man bor här i tiotals år som det kan påverka andningen.

I tisdags så var det uppe över varningsstrecket och jag kände inte av det alls. Men det sägs att om man har fönstret öppet när man går hemifrån så ligger det ett tunt lager med damm över möblerna när man kommer tillbaka (om det är yellow dust eller bara ostädat låter jag vara osagt).

Men vem är jag att säga att det är ofarligt?!

Vart tog våren vägen?

Det var den våren! I förrgår ösregnade det hela dagen, igår snöade det och idag är det kallt igen... Brrr...

Vår

Idag gick jag ut i kjol utan strumpbyxor. Det var riktigt skönt! :)

Kvidevitt, kvidevitt...

För cirka en vecka sen så var det officiellt vår här enligt koreanerna på Carls jobb. Och visst är det nog så. Igår regnade det och hur tråkigt det än må vara så är det faktiskt ett tecken på att våren kommit. Och tre dagar innan dess svettades jag något så fruktansvärt i min tjocka vinterjacka. Jag som inte har någon vårkappa med mig!! Antar att jag måste införskaffa mig en ny illa kvickt. Stackars, stackars lilla mig ;)...

Morgondimma en timme senare...

Dimman lättar och nu kan man urskilja träden i backen. Men det är ändå så sagolikt, som en förtrollad skog, där ljuvliga stämmor kan locka ner dig i underjorden...

Morgondimma

Detta var vad jag vaknade till i morse.


"Det är minst sagt lite dimmigt idag!" sa C.

Undra om jag sett min hand om jag sträckt ut den utanför fönstret framför kameralinsen?

Fett kallt!

Idag vaknade jag och ville inte gå upp. Det kändes som om det var kallare än vanligt utanför täcket. Jag ville bara ligga och gosa, så jag knep ihop ögonen och låtsades som om jag sov medan Calle knallade iväg till duschen. Sen hördes det värsta avgrundsvrålet: ARGHHHHHHHH!!

Hehe.. Nä, det gjorde det inte men Calle kom in och frågade om det varit något meddelande i högtalarna om att varmvattnet skulle stängas? Inte vad jag kan komma ihåg, inga meddelanden alls faktiskt. Så nu är det -1 grad ute, ingen värme i lägenheten, eller i golvet eller varmvatten i duschen. Jag sitter i fettigt hår och vi ska ut ikväll?! Hur ska detta gå till? Och till Hooters av alla ställen, om man får tro amerikansk tv så kommer där vimla av vackra människor med stora bröst (stora bröst är väl och ta i, har faktiskt inte sett en enda storbystad donna sen jag kom hit).

Men ändå, vackra snedögda skapelser med slimmade kroppsdelar i silkiga tyger då! Det är illa nog det! Då kommer jag med mina kurvor och fettiga hår och illaluktande under armarna. En chimpans bland hermelinerna.

Morgonsol

Både Seoul och Suwon är ganska fula städer med betongklumpar till hus som jag skrivit om innan. Men så ibland är det bara så vykorts vackert.

Godmorgon kära läsare.

Idag är det dis och fortfarande lite snö i grästovorna. Jag vaknade tidigt. Jag har fortfarande inte kunnat lokalisera var hundarna som skäller klockan åtta varje morgon befinner sig, aldrig lyckats se dem trots våra jättelika fönster som vetter ut över åkrarna. Calle föreslog att det var vildhundar som gömde sig i kullarna.

Nu sitter jag framför datorn och funderar på om jag ska börja göra frukost till min kära man som låst in sig på toaletten för att skura både den och honom själv. Han reste sig upp med röda fläckar på gumpen och axeln efter den hårda madrassen och fråga om vi hade något skurmedel (okej han kliade sig i ögonen, log och klappa mig över ryggen och benet först, sen fråga han). Vilken man!

Jag är sugen på stekt ägg och grova mackor. Äggen är ju lätt fixat, men brödet. Det är svårt att vänja sig vid äckligt sladdrigt vitt bröd, min favorit när jag var liten. Och helst så ville jag rosta det, bre på massa smör som smälte och efter det hälla oboy över. Sen knackade jag av det chokladpulver som inte fastnade i smöret på sidan av oboy-förpackningen. Mmmm.. Det var min himmel när jag var tio år, bättre än all nutella mamma kunde komma hem med från tyskland.

Snön smälter i Suwon som stekande smör i solsken...

Klockan sju galer tuppen utanför våra fönster (det är faktiskt sant!) och vid klockan åtta så börjar några hundar skälla ikapp. Det är tur att man snabbt vänjer sig vid ljud, nu sover jag bara vidare tills klockan ringer.


Nu börjar snön smälta i Happy Suwon. Det var kul så länge det varade men det ska bli skönt när det börjar bli lite vårigt, gräsmattorna är iofs skarpt gröna fortfarande. Som tur är kommer våren mycket tidigare här än i Sverige (fast det har ju varit en lång vår där istället för vinter i år).


Några träd utanför vår lägenhet. Man kan tro att det är en liten skog av bilderna, men det är bara några träd vid en liten väg som leder ingenstans.


Det ligger alltid en svag dimma över Happy Suwon (alltid och alltid, denna veckan jag har varit här iaf). Det är ganska fint, men ack så jag saknar när den skarpa solen sticker i ögonen. Det blir ljust mycket tidigare här och solen går inte ner förrän vid sex-sju.

Jingle bells, jingel bells...

Snön yr och jultemat fortsätter...



Små söta barn som åker pulka på en knappt snöbelagd backe. Hoppas att de inte förstod att jag tog kort på dem eller att de tyckte det var roligt att jag gjorde det... Eller så är det inte mer än rätt åt dem eftersom de stirrar och pekar på mig!


På ett ställe åt vi julgröt! Eller det kan man tro av bilden men det är sönderkokt ris med lite kyckling i och jag tror lite choppad ingefära. Urk var det iaf. Sämsta hitintills definitivt!


Calles skaldjursgröt var aningen bättre med bläckfiskben. Som tur var fick vi de obligatoriska smårätterna till. Märk väl hans röda juletröja!

På hemvägen sjöng jag julsånger med min mjuka stämma så att alla Koreanerna vände sig om och undrade vilken ängel det var som sjöng för dem. God Jul. Så här mycket julkänsla har jag inte haft detta året iaf ;)...

Åh, se det snöar...

Idag vaknade vi till ett vintrigt landskap. En aning sent men ändå. Snön ligger fint på marken men himlen är grå och det ser ut att blåsa en hel del. Vi har inte varit utanför dörren idag och det känns som om vi nog inte kommer att vara det. I alla fall inte förrän ikväll då det är fest i Johan och Rasmus lägenhet. Det kommer att bli lite knasigt eftersom de inte bor i samma lägenhet men, men... jag antar att vi får springa mellan lägenheterna. De bor som tur är i samma hus så vi slipper gå utomhus! På bilderna ser det nästan ut som om vi befinner oss i en svart-vit värld tycker ni inte?