Glasses.

Jaha, då har jag varit och hämtat mina glasögon!!
Jag gillar de svarta bäst, vad tycker ni?

Must have – Glasögon.

Ett tips till alla utlänningar som ska till Korea, köp glasögon!! Det är avsevärt mycket billigare än i Sverige, till och med om du går till det dyra Itaewon och en optiker som säkerligen tar betalt för sina goda engelsk-kunskaper (Italian Optic i Itaewon).

Synundersökningen tog tre minuter och jag såg knivskarpt till och med de minsta bokstäverna. Och snabbare har jag aldrig någonsin valt bågar.
"I really like your glasses" sa jag till optikern och han beställde de röd- och vitrandiga glasögon han hade på sig till mig, och ett par gröna. Hela kalaset gick på 210.000 won, vilket motsvarar 1.560 svenska kronor. Jag vet inte vad glasögon kostar idag men jag har bestämt för mig att mina gamla som jag införskaffade för fyra år sen gick loss på 2.400 kronor. Jippie!!

Å andra sidan så verkar internet trots allt vara det absolut billigaste alternativet.

I love you, my idol superstar!

Äntligen! Så hittade jag och Morgan ett hörn i Seoul där det fanns fyra små "idolaffärer" i en liten vägkorsning för gående trafikanter. Och där, där fanns min idol på ett par strumpor med frasen "I love you" skrivet i linningen! Jang Dong Gun... Och på köpet fick jag ett fotografi av honom och vi blev inbjudna att dricka te med en av ägarna, vars syster bodde i Sverige och var gift med en svenne!!

Gårdagens fynd.

En mysig lång hoodtröja, 149,50 kr.


En brosch att piffa upp min svarta kavaj med, 37 kr.
(jag märker att jag är inne på grått, svart och vitt. Helt fel när jag kollar på modebloggar, tihi...)


Ett par snickers-jeans med skärp, 149,50 kr.
Jag älskar Dongdaemun market!

Hål på byxorna?

Jag och Larissa besökte Dongdemun market igen. Och jag vet inte varför som jag fastnade för denna affären eller de tre efter som såg precis likadana ut. Men en hel affär från tak till golv med bara sådana lappar man syr på kläder. Fantastiskt!

Dongdaemun market

Tjena, tjabba hallå.. Jag och Larissa har varit på Dongdaemun market och shoppat loss, eller i alla fall jag. Äntligen har jag hittat ett stort område med marknad, tyger, smycken och pärlor och shopping, snygga kläder till billiga priser. Åk dit!

Larissa tog mig till ett ryskt bageri efteråt där den koreanska kvinnan faktiskt talade ryska. Jag fick två uppvärmda piroger att stilla min kurrande mage med. De var så goda! tyckte min tunga och gom men magen höll tyvärr inte riktigt med :(...

I alla fall detta är vad som fick följa med hem!

Linne: 37,50 kr


Örhängen: 44,50 kr


Skor med extra skosnöre för att byta stil: 149,50 kr


Skjorta och slips: 149,50 kr


Kjol: 37,50 kr


Solglasögon: 37,50 kr

Sammanlagt: 456 kr

Saturday

Igår åkte vi in till Seoul (utan Calle för han jobbar alltid nu och jag har svårt att kontrollera mitt humör ibland fast jag vet att det inte är hans fel). Vi åkte till Myeongdong, där finns mycket shopping, Malte som åker nästa helg ville shoppa loss. De flesta märkesklädesaffärerna var lika dyra eller dyrare än i Sverige.

Och på gatan träffade vi två stycken tjejer som delade ut gratiskramar. De fick varsin av mig såklart, ingen av killarna kramade dem!! Dåligt. Jag tror att det hade blivit mycket gladare och rödare om kinderna om de fått kramar av dem istället för av mig. Men, men....

Lite omnirice (ris inbakat i äggstanning) med köttbullar var förvånansvärt gott. Sen kollade vi på film i Maltes lägenhet. En jättekass film, Enough med Jennifer Lopez. Det var härligt, vi var trötta och eftersom den var så dålig hittade vi på egna dialoger och fjantade oss. Du vet sådär så att man skrattar så att tårarna rinner till saker som är så fruktansvärt tråkiga egentligen, men ändå så uppfriskande och befriande.

Erica och Oscar kom till Sydkorea igen och vi luffade runt på stan i jakt på ett västerländskt ställe för dem att äta på. Det gick riktigt dåligt vill jag påstå, så de fick ta varsin hamburgare i handen och följa oss andra törstiga stackare till en bar istället.

När förtrollningen brutits vid tolv så rusade jag och Rasmus till tunnelbanan bara för att få reda på att de stängde alltid en timme tidigare på lördagar och söndagar?! Que? Vi hoppade in i en taxi och skrek "to Sadang que." Vi höll oss hårt i handtagen på bilen när vi susade genom natten och hann med sista bussen till Suwon bara för att höra hur motorn dog med en djup suck just utanför gränsen till vår hemstad. Ljuset släcktes och vi funderade i mörkret några minuter på hur vi skulle ta oss hem. Då brummade den plötsligt igång igen och jag var så lycklig när jag pussade Calle godnatt och försvann under det puderlätta täcket.

PS. Det var synd att jag inte hade kameran med mig. Det hade blivit några bra bilder. Men jag bara glömde den, gick utanför dörren utan min arm liksom. Hur kunde det hända? DS.

Sex sells

Porr i köpcentrat när du inte orkar handla men måste vänta på din man!

Costco

Vi tog tunnelbanan, bytte en gång och tog taxi till Costco, en amerikansk kedja med lite mer västerländsk mat (hjälp mig gärna Morgan om var det låg). Man är tvungen att ha kort för att handla där och allt säljs i stor-pack. Jag gjorde av med alla pengar jag hade med mig, på ganska meningslösa saker som vin och ost och bagels och lite sallad och en sjukt stor vitaminburk med tabletter så stora att de inte går att svälja. Absolut ingen mat alls och taxin hem kostade skjortan. Men det var det värt att få ha kundvagnsrace och äta vanliga hotdogs med ketchup och senap.


Just det, jag köpte ett gigantiskt stort Corn Flakes paket som jag håller tummarna för att det ska vara gott!

Marknad nära Paldalmun

Fisken är till Anders Larsson på TAT.

I lördags var vi på en marknad nära Paldalmun i Suwon. Det var en stor marknad med mat på ena sidan vägen och kläder/skor/prylar på andra. Det fortsatte hur långt som helst i små gångar bland husen. Men tyvärr var det mesta jag såg med mina västerländska ögon bara skit. Fula kläder och konstig mat!


Innan jag åkte hit fick jag förklarat för mig att det inte finns efterrätter här i Korea. Max så serverar de frukt här, sa de. Men då glömde de nämna havet av kakor, det liksom räknas inte. Det finns kakor i alla färger och former. Här bara ett exempel på vad som erbjuds. Ser ganska oaptitligt ut, men skojigt!


Ja, såhär är det inte ovanligt att fisken säljs. Som sagt i mina västerländska ögon... Hmmm.. "Sötis, vad sägs om vegetariskt ikväll?"


En annan sak som jag har hört. Det finns något som heter sashimi (i alla fall i japan) som är rå fisk skuren och lagd på en bädd av finskuren kål. När vi åt det så serverades det bara en sorts fisk och den var seg. Kålen var inte speciellt god så jag åt inte så mycket av den. Och det var nog bra, för senare fick vi reda på att kålen återanvänds till nästa matgäst och den är inte till för att ätas?!

Och med den vetskapen så kunde jag inte låta bli att tänka... Jag vet att jag inte borde... Men vi får alltid in massa smårätter när vi är ute och äter. De flesta äter vi inte upp. Och vad synd att slänga så mycket mat. Då slog det mig, vad är det som säger att maten verkligen slängs?

Yongsan + munskydd

Detta är teknikområdet (yongsan) som killarna älskar att besöka. Jag har nog inte riktigt kommit in i snurren, men medger vilken härlig uppfriskande känsla det var när jag fick min lilla vita älskling (macbooken)... Så jag antar att det är lätt att bli beroende... Här finns allt från digitalkamera, spel, högtalare till elektroniska möss som du kan ha som husdjur.

Jag har inte riktigt förstått varför de använder munskydd här. Om det är för trafiken och avgasernas skull eller för att förhindra att man smittar andra när man är förkyld. Många äldre tanter använder en av grovstickad sort, som en grytlapp. Hur effektivt kan det var?

Homever after dark

Ja, jäklar vilket liv det blir här när skymningen faller. Rena rama cirkusen. Förutom allt folk som samlas och rycker i plaggen så står försäljarna på plastbackar och ropar ut priser, eller vad vet jag, de ropar på koreanska såklart. Tjatter, tjatter, tjatter, tjatter. Calle och jag skyndade igenom folkmassan, både han och jag hatar trängsel och utförsäljningar.



Ner till matavdelningen, där står det i alla fall bara en tjej i röd uniform i varannan gång och ropar ut dagens erbjudande.

PS. Alla städerskor på Homever är över 70 år och deras arbetsuniform liknar på pricken en french maid. Bara utan nätstrumporna och röd istället för svart.

VILL HA!

Väskan till höger, men jag vet inte om den kanske är för fin för min stil?! Jag vill gärna titta och klämma på rosa, glittriga saker men vågar sällan handla något...

Försäljningsknep

På nästan allt, allt, allt här i Korea så tejpar de fast "på köpet" saker. Jag har sett hur de kör in hela balar travade med produkter och sen börjar de tejpa. Minst tre stycken drar upp ärmarna och sätter igång: tjock kartongtejp, extra stuff på allt.



Det kvittar nog egentligen vad det är. Bara det är någonting extra. Antagligen för att man ska känna att man gör ett klipp när man får massa lull-lull till. Men jag vill inte ha någon extra sötsliskig jordgubbsdricka när jag köper min mjölk!


När vi köpte tvättmedel råkade vi ta en utan lull-lull och då sprang de efter oss och bytte ut den vi hade i händerna så vi fick en med extra påklistrat tvättmedel på köpet. Suck.

Shop until you drop

Tunnelbanan från Sadang in till Seouls centrum... (Det är liiiite svårt att inte titta på ett visst ställe när man sitter på bänken och någon står precis framför en).


... med en tjock sedelbunt i innerfickan. Detta blev resultatet:


Ett koreanskt tangentbord till mig, så att jag kan börja skriva en koreansk bok?! Till grunden är det engelskt men ser ni de koreanska bokstäverna i hörnorna på knapparna?


Tekoppar och rökelsehållare. Vi sniffade rökelsepinnar järnet i en affär men hittade ingen vi gillade tyvärr... (Calles huvud reflekteras i soffbordet. ÅÅååååååh... Så roligt!)


En Survival Korean bok och datorväska till Carl. Jag lovar att lägga in fler användbara ord när jag börjat läsa den (hehe... ja, det vet man ju aldrig när det blir av).


Vi köpte högtalare till datorn, på ett sjukt stort område där de säljer teknikprylar (jag tog några bilder men jag är bara inte så intresserad, vi får se om Calle vill göra ett inlägg kanske). Vi köpte ett koreanskt märke så de kostade typ 100 kr (de på bilden är dock inte de rätta. Calle har gömt dem bakom tv:n nu och jag orkar inte ta en bild på dem).


Lite mobilsmycke. Calle köpte en gris för att det är grisens år (Han prutade ner till halva priset och var mäkta stolt). Vi tänkte även köpa en spargris att förvara alla småmynt i. Jag köpte en sko till Helena (modegurun) men kom på att hon inte gillar silver så jag vågar nog inte ge den till henne (hon är ju inte guru för ingenting, dvs jävligt picky när det gäller kläder och grejs).