Saturday

Igår åkte vi in till Seoul (utan Calle för han jobbar alltid nu och jag har svårt att kontrollera mitt humör ibland fast jag vet att det inte är hans fel). Vi åkte till Myeongdong, där finns mycket shopping, Malte som åker nästa helg ville shoppa loss. De flesta märkesklädesaffärerna var lika dyra eller dyrare än i Sverige.

Och på gatan träffade vi två stycken tjejer som delade ut gratiskramar. De fick varsin av mig såklart, ingen av killarna kramade dem!! Dåligt. Jag tror att det hade blivit mycket gladare och rödare om kinderna om de fått kramar av dem istället för av mig. Men, men....

Lite omnirice (ris inbakat i äggstanning) med köttbullar var förvånansvärt gott. Sen kollade vi på film i Maltes lägenhet. En jättekass film, Enough med Jennifer Lopez. Det var härligt, vi var trötta och eftersom den var så dålig hittade vi på egna dialoger och fjantade oss. Du vet sådär så att man skrattar så att tårarna rinner till saker som är så fruktansvärt tråkiga egentligen, men ändå så uppfriskande och befriande.

Erica och Oscar kom till Sydkorea igen och vi luffade runt på stan i jakt på ett västerländskt ställe för dem att äta på. Det gick riktigt dåligt vill jag påstå, så de fick ta varsin hamburgare i handen och följa oss andra törstiga stackare till en bar istället.

När förtrollningen brutits vid tolv så rusade jag och Rasmus till tunnelbanan bara för att få reda på att de stängde alltid en timme tidigare på lördagar och söndagar?! Que? Vi hoppade in i en taxi och skrek "to Sadang que." Vi höll oss hårt i handtagen på bilen när vi susade genom natten och hann med sista bussen till Suwon bara för att höra hur motorn dog med en djup suck just utanför gränsen till vår hemstad. Ljuset släcktes och vi funderade i mörkret några minuter på hur vi skulle ta oss hem. Då brummade den plötsligt igång igen och jag var så lycklig när jag pussade Calle godnatt och försvann under det puderlätta täcket.

PS. Det var synd att jag inte hade kameran med mig. Det hade blivit några bra bilder. Men jag bara glömde den, gick utanför dörren utan min arm liksom. Hur kunde det hända? DS.