Friendly Korea.

Natasha sa till mig att hon inte ville att jag skulle åka hem i juni. Mitt hjärta hoppade och jag blev varm inombords. Det är ganska bra här ändå :). Igår när det ösregnade som mest och jag stod och väntade i den långa kön till bussen så sa en främmande korean något till mig på koreanska och sen delade hon sitt paraply med reklamtryck med mig. Jag sa "thank you" och hon nickade och det kändes både skönt att stå under ett paraply men lite jobbigt att vi inte kunde prata med varandra. Hon gick tätt tätt efter mig när vi trampade fram mot bussen så att jag inte skulle färgas i en mörkare nyans av regnet.