Men alla kolonier blev inte självständiga, för Wilsons lära gällde inte Korea, Indien, Tibet, Persien, Libya, Morocco, Vietnam och några till.
En koreansk delegation som deltog i Paris Peace Conference (February 1919), förbjöds rösträtt. Koreanerna var fullkomligt omedvetna om USA, Japan och Frankrikes hemliga plan att exkludera Korea och Indonesien från Paris Peace Conference.
The Samil Anti-Japanese March var ledd av unga studenter och kristna den första mars, 1919. Den krossades brutalt av Japanerna. Samtidigt lästes den amerikanska versionen av deklarationen om koloniernas självständighet upp av lärare och folkliga ledare överallt i landet: “Today marks the declaration of Korean independence. There will be peaceful demonstrations all over Korea. If our meetings are orderly and peaceful, we shall receive the help of President Wilson and the great powers at Versailles, and Korea will be a free nation.”Nära två miljoner studenter, patrioter och kristna anslöt sig till marschen. Koreanerna var inte medvetna om att President Wilson inte var så god som han påstod: Amerika hade flera år innan lovat Japan att de skulle få behålla Korea.
De 33 grupperna som organiserade marschen var oerfarna att hålla i en marsch i den omfattningen och den slutade i katastrof. Japanerna höll tillbaka the movement med brutalt våld. De skjöt in i grupper där kristna koreaner sjöng psalmer. Kristna ledare var fastspikade i träkors, och lämnades att dö en långsam död – “so that they can go to heaven”. Poliser hög huvudet av unga skolbarn, tände eld på kyrkor. Den officiella Japanska räkningen av förluster var 553 döda, 1.409 skadade och 12.522 arresterade. Den koreanska uppgick till över 7.500 döda, 15.000 skadade och 45.000 arresterade.Idag är en viktig dag att minnas för koreanerna. De åker hem till sina familjer och tänker på den 15 augusti 1948, den dagen då de blev självständiga. De reser sin flagga och besöker rikskyrkogården och ber tysta böner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar