Ja vad säger man?

En korean kan inte åka ut i rymden utan sin kära kimchi som äts vid varje måltid, inklusive frukost. Och till det bör tilläggas att vitlök är en av ingredienserna.

Delivery food.

Jag tycker att de har ett gulligt sätt att få maten hemlevererad här. Det är nästan som i Sverige men med en liten tvist, såklart, vi pratar faktiskt om Korea. Man ringer till restaurangen och säger ungefär såhär.
"Hej. Jag skulle vilja beställa en dokboki och en bibimbap. Och jag skulle vilja ha det levererat till Palladiumhuset 1 nära Pactoly Wöldo."
Dom svarar något på koreanska som du inte kommer att ha en aning om och sen säger du.
"Tack och hejdå."
Ungefär som i Sverige.
Men nu kommer tvisten. Du får allt levererat på en bricka med riktiga metallpinnar och keramiktallrikar. Lyxigt värre! Och inte nog med det. När du är klar ställer du bara allt utanför dörren, så kommer de och hämtar det igen. Dubbelt arbete för dem men du får avnjuta maten på ett riktigt hemtrevligt sätt. Och det är bra för miljön också att slippa alla engångsgrejer!

Live squid.

Detta är en dag att vara lycklig på. ÄNTLIGEN HAR VI ÄTIT LIVE SQUID. Ursäkta att jag skriker er i öronen men. VI HAR ÄTIT LEVANDE BLÄCKFISK!! Ingen är väl förvånad över att Carl gjorde det, men jag antar att en del av hans äventyrsinstinkt har gnuggats av på mig. Och jag åt fler och större bitar efter att kameran stängts av! I natt kommer jag att sova gott med avkapade bläskfiskarmar åmande i magen :).

Scandinavian Club. Och grattis Gustav.

Okej det är den 3:e maj nu och en blogg är en färskvara som inte tål att lämnas i solen då och då. Så här får ni lite halvljummet valborgsfirande på Scandinavian Club i Seoul. Det var ganska tacky inrett med neongröna servetter vikta till små hattar och smörgåsbordet var hälften koreanskt och hälften skandinaviskt med lite inslag från japan. Gravad lax och rödbetssallad och stekt sill och kallskuret och brunsås, suchi och kimbap och ris. Så gott, så gott och massa svenska tungor, med och utan rullande R, och några kanadensare och koreaner och annat smått och gott. Jag förälskade mig i en kanadensare som hette Colette och gjorde barnprogram på tv. Hon hade varit i Seoul i två år och hade en urtjusig ros knuten runt halsen.


Vi blandade soju och svenska nubbevisor i våra halsar och sköljde ner med öl och ljuvlig glass till efterrätt. Sen sjöng vi födelsedagssånger på alla språk vi kunde för Gustav som fyllde 27 år och var värd för tillställningen. Med den stora kniven som stod på bordet i ett ställ, som mest såg ut som ett svärd klöv Gustav tårtan och blåste ut ljusen. Han log lite snett och kakan smakade mest smör och kaffe, fastnade inte alls på min läpp.


En kypare berättade för mig att restaurangen funnits i 49 år och låg i anslutning till sjukhuset som en gång efter kriget varit skandinaviskt. Först som en båt utanför Pusan men sedan som ett regelrätt sjukhus och koreaner skickades på kurs till Sverige för att anamma vår kultur. Han sprang iväg och hämtade en broschyr som var tio år gammal, sa han stolt. Den glömde jag vid bordet när jag gick.


Vill ni avnjuta en så nära svensk måltid man kan komma här i Seoul (dock utan köttbullar och janssons) åk till Dongdaemun, exit 13 och gå till höger så ligger restaurangen inne på sjukhusområdet. Smaklig spis.

Volvo.

"I like Swedish car. My wife drives Swedish car as well. I work with French people and Germany people so I have to drive neutral car."

Det var nog Mr Hoon Lims kärlek till Svenska Volvo, och speciellt hans XC90 som han körde med vana rörelser, som fick honom till att bjuda hem oss den kvällen på Pactoly Woldo. Bilen var stor och luktade fortfarande ny när han hämtade oss. Han berättade om sin firma och om Abba och vi lyssnade nyfiket. En härlig kittlande känsla i magen att bli bortbjuden på middag till ett koreanskt par.

Det var en ganska lång bilresa och vi möttes av en vacker fru i dörren och en introduktion av henne från Mr Lim om hennes friska vinvanor. Han sa att hon var smart och arbetade mindre och fick mer i lön. Deras hem var större än vårt men inte speciellt imponerande och ganska osmakligt inrett, men bordet var uppdukat med King Crab och Bulgogi och Kimchi och bröd och ost och det var så gott, och vi åt och sen fick vi frukt och han visade oss sin vinsamling. Och sen sin whiskeysamling som han förvarade i sänggaveln i sovrummet, och när Carl berättade om vårt midsommarfirande och snaps så bjöd han på tysk snaps som smakade medicin och var "good for your health."

Efter ett tag med ofantliga påfyllningar av det ena dyra vinet efter det andra, och 200 dollars whiskey och tal om deras ranch på New Zealand så gick Mr Lims ögon bokstavligen i kors och han hade svårt att hälla rätt i glaset och fyllde på whiskey i Calles vinglas och så försvann han en stund och kom tillbaka och sa att han beställt en taxi till oss. Han ville inte köra och det var vi glada för. Vi ska förhoppningsvis träffa dem igen den 9:e juni.

Råg i ryggen!

Är det möjligt drömmer jag?! Hehe.. Världens bästa mamma skickade rågmjöl till mig med ett recept på baksidan och jag hade alla ingredienserna hemma! Kunde det bli bättre?

Jag är förstås inte så van vid varken torrjäst eller gasugn, så det jäste nog inte så mycket som det skulle och såg mer ut som stenålderskakor. Men ljuvligt goda ända, till och med utan pålägg för vi hade inte något :).

Making sweet candy.

Da, da... Za zdaróvja!

Jag och Larissa käkade på en rysk restaurang. Ingen kaviar dock, men kåldolmar. Det var ljuvligt gott :). Till förrätt så beställde vi in sallader. Jag beställde en med potatis och Larissa en med rödbetor. När de kom in så förklarade hon att jag tagit den feta och hon den nyttiga som man äter om man går på diet?! Jaja, till det drack vi ett iskallt, sött vin, smakade som portvin. Vinet var sådär men maten bra. Jag har memorerat vägen dit så jag ska ta med mig Calle dit någon gång.

Krämiga gräddkyssar!

Igår var vi på fika hos Catrin i Seoul, en av tjejerna i SWEA. Det var en bisarr känsla att stiga in i ett vardagsrum med endast svensktalande människor. Hon bjöd på smaskiga semlor, en tid efter deras hyllningsdag men ack så goda för det. Här i Korea så är de extra delikata eftersom vi inte kan slinka in i ett bageri och peka på några fastlagsbullar bakom glasrutan, de existerar inte här och inte mandelmassa heller för den delen. Eller jäst eller något annat sorts mjöl än vitt.


Mmmmm... Catrin hade ansträngt sig för att tillfredställa alla smaklökar med vaniljkräm i vissa bullar och med eller utan mandelmassa. Jag själv hade varit stolt om jag lyckats göra en sort, sen hade alla kunnat äta eller låta bli :).


Vilket palats de bodde i. Det var stort och genomgående och jag räknade till 7 rum inklusive vardagsrummet. De hade tre barn så de behöver ytan. Men vårt hem, som jag hitintills klassat som fint och lyxigt, kändes mer som ett litet kyffe i jämförelse. Balkong i nästan alla rum och bubbelpool i det stora badrummet (det fanns tre).

I Korea är det alltid mamma som lagar maten.

Igår hade vi ett "cocking party" hemma hos oss. Det var bara jag, Natasha, Carl och Charles, men det räckte. Charles styckade alla grönsaker med en köttyxa och Natasha lyckades sätta eld på nudlarna med gasspisen.

Jag gjorde potatismos och köttbullar med svampsås och Natasha gjorde en nudelgryta. Hon frågade mig när vi var i affären om vi hade "meat" hemma och jag svarade att vi hade "minced meat." Jag tror inte att det var det hon ville ha för när jag gav henne köttet så rynkade hon på näsan och pillade i det länge, länge.



Men det blev bra. Så bra att jag glömde bort att ta kort och detta är typ allt som blev över.

Till efterrätt åt vi pannkakor med vaniljglass och jordgubbssylt. Natasha tyckte att det var helfestligt när hon och jag satt i soffan och drack rödvin och kollade på när Carl stekte pannkakorna och Charles diskade.
"I want to marry swedish guy" fnissade hon.

Att äta ur samma gryta.

Korea är inget land för dem med bacillskräck. Man äter från samma grytor och fat som står mitt på bordet. Delar på all mat och snörvlar och smaskar så det står härliga till. Men gode gud om du skulle snyta dig vid bordet när maten är stark så det rinner ur kranen. Fyfyfyfyyyy! Nä dra hellre upp snoret långt upp i näsan, det anses vara mer hövligt.

Det är även kotym att hålla med båda händerna om bringaren när du häller upp vatten eller annan dryck och du måste vara uppmärksam när dina vänner druckit upp eftersom man inte får hälla upp till sig själv. Och det anses ohövligt att låta andra sitta med tomma glas.

Och sätta pinnarna i riset är också ett big no-no. Så gör de ju i Japan och allt som kommer därifrån är fel och fult. Vilket gör att man inte heller får dricka soppan direkt från den lilla skålen, utan måste enträget använda skeden så att det tar fem gånger så lång tid att få den i sig.

I de flesta inhemska restauranger så sitter man i skräddarställning på golvet och är man tjej och vill visa extra vördnad, till exempel när du träffar din partners föräldrar för första gången, så sitter du med båda benen åt ena hållet. Jag är glad att jag kan variera för det gör hemskt ont att sitta med benen i kors i längden.

Men tack och lov så är jag utlänning och blir förlåten för de flesta fel som jag gör, både medvetet och omedvetet.

Food courts i alla större köpcenter.

De är väldigt förtjusta i "food courts" här i Korea. Det är som Kungshallen i Stockholm. Det är fullt med restauranger längs väggarna och sen kan man köpa mat från vilket ställe som helst som får smaklökarna att ropa "hurrrraaa" men ändå sitta ihop med sina vänner som valt ett annat ställe.


Man beställer mat i kassan vid ingången och går därifrån med en liten vit lapp med sitt nummer på. Sen gäller det att leta upp sitt "kök" och hålla reda på sitt nummer. Jag valde Californa rolls.


Smask, smask!

Bukfylla

Vi åt pizza igår. På min begäran. Jag var bakis och kom ihåg att de smakade mycket bättre än de faktiskt gjorde. De var dränkta i ost och tjocka som panpizza, jag ska komma ihåg det till nästa gång.


Stället jag köpte dem på var litet, ett rum. Det var som om jag kom in och störde ett äldre par som satt och käkade framför datorn. Jag fick efter en stund en liten lapp i händerna med några bilder på pizzor och lite koreansk text. Jag pekade på en pizza och kvinnan drog fram en pall till mig. Så satt jag där och tittade på dem när de åt. Värmefläkten var i full gång och stället nerklottrat med grejer. Kvinnan lagade maten och pizzan sattes på ett galler som gick som löpande bandet genom ugnen och kom ut på andra sidan, färdig. Hon la den i en kartong och gav mig lite pickles vid sidan av. Sen kom mannen in i bilden och knöt ett rött band runt pizzalådan, det var allt han gjorde, på internationella kvinnodagen och allt!

Buddhistisk restaurang

Vi käkade vegetariskt på en buddhistisk restaurang. Första intrycket var magiskt innan man noterade plastgolvet och de stora högtalarna och luftkonditioneraren och alla sladdarna i taket.


Oscar is back, med sig har han Erica.


Det var många rätter (20 st). De flesta mindre bra men en del riktigt goda. Det kostade 35.200 won vilket är 264 SEK.



De hade en del uppträdande. Här sitter en man och skriver calligrafi. Jag var riktigt nervös för att han skulle kladda ner sin vita rock. Sen kom det ungefär 10 uppträdande till.. Gäsp... De var mediokra allihop och vi har sett mycket bättre på Korean Folk Village.

Det som jag tycker är mest förbryllande är att Erica hade fått en rekommendation av Paul på TAT. Det är inte alls hans stil med traditionell koreansk mat bestående av bara grönt, på ett ställe som var mediokert. Han är mer för lyx och flärd eller Hooters.

Cheeeeeezier snack

"Det kan ju vara roligt att slicea sin egen ost!" sa Calle när vi var och handlade innan idag och inte alls var i behov av mer ost men levt på plastinpackad plastost i nästan två månader. Vi hittade en liten bit hel ost som vi kan hyvla av.

Det är lite annorlunda att bo utomlands. Och det är de små sakerna som jag tar för givet hemma, som jag uppskattar så hjärtslitande mycket här, som ost som smakar och som jag kan skiva med en hyvel.

PS. Saknar fortfarande salt godis, kaviar och mörkt bröd, tomatkross och Creme Fraiche... Det går inte att få tag på här. DS.

Yummie...

Till middag käkade vi dukgalbi (det är kyckling Galbi). Det var gott men Morgan hade bullat in de i rosa moln så mina förväntningar var uppe i det blå. Sååååå, bra var det ändå inte.


När vi var klara grillade de lite ris till oss med sjögräs och majs och lite annat smått och gott. Men jag sparade mig till efterrätten.


Red Mango fruit yoghurt!! Med tre olika toppings!!

Fira 1 mån

Såhär firade jag och C en månad i Korea. Med sushi. Det får mig att sakna Stockholm lite mindre. Sushi är för Stockholm vad Kebab är för Malmö.

Och det finns ingen som Bella Bulla hellre skulle vara här med än sin alldeles egna Calle Balle!

Kyparn, det är ett rått ägg i min soppa!

Konstigt efterrättsgodis

Några koreaner pratade med oss när vi var ute i fredags och drack fredagsöl. De var studenter och trodde att jag var 27 år. De grillade detta konstiga godis som syns på bilden på en värmepanna. Säkert äckligt smutsigt men jag gjorde likadant. Frågade om det var någon slags frukt och fick till svar:
– No, no. It's just food.

De verkar inte bry sig så mycket vad de faktiskt äter här, bara att man kan äta det.

Sushi-gimbap

Så.. i början på veckan innan jag drabbades av akut hemlängtan tänkte jag att det varit mysigt att laga lite middag till min kära man. Och jag har länge velat testa att göra sushi. Här har vi istället gimbap, vilket är nästan som sushi fast utan den råa fisken och sojan och wasabin.

Jag letade upp ett sushi-recept på nätet och sen höftade jag lite. La i lite gurka och morötter och tonfisk och kött. Det var enkelt när man har en riskokare och mattor att rulla med och så vidare. De blev superfina som ni ser och Calle kom hem.


.. och meddelade att han varit så hungrig att han ätit en gimbap på vägen hem och till lunch käkade han sushi.. Han sa att det inte gjorde något men... BUUHÄÄÄÄÄÄHHHH...