Scandinavian Club. Och grattis Gustav.

Okej det är den 3:e maj nu och en blogg är en färskvara som inte tål att lämnas i solen då och då. Så här får ni lite halvljummet valborgsfirande på Scandinavian Club i Seoul. Det var ganska tacky inrett med neongröna servetter vikta till små hattar och smörgåsbordet var hälften koreanskt och hälften skandinaviskt med lite inslag från japan. Gravad lax och rödbetssallad och stekt sill och kallskuret och brunsås, suchi och kimbap och ris. Så gott, så gott och massa svenska tungor, med och utan rullande R, och några kanadensare och koreaner och annat smått och gott. Jag förälskade mig i en kanadensare som hette Colette och gjorde barnprogram på tv. Hon hade varit i Seoul i två år och hade en urtjusig ros knuten runt halsen.


Vi blandade soju och svenska nubbevisor i våra halsar och sköljde ner med öl och ljuvlig glass till efterrätt. Sen sjöng vi födelsedagssånger på alla språk vi kunde för Gustav som fyllde 27 år och var värd för tillställningen. Med den stora kniven som stod på bordet i ett ställ, som mest såg ut som ett svärd klöv Gustav tårtan och blåste ut ljusen. Han log lite snett och kakan smakade mest smör och kaffe, fastnade inte alls på min läpp.


En kypare berättade för mig att restaurangen funnits i 49 år och låg i anslutning till sjukhuset som en gång efter kriget varit skandinaviskt. Först som en båt utanför Pusan men sedan som ett regelrätt sjukhus och koreaner skickades på kurs till Sverige för att anamma vår kultur. Han sprang iväg och hämtade en broschyr som var tio år gammal, sa han stolt. Den glömde jag vid bordet när jag gick.


Vill ni avnjuta en så nära svensk måltid man kan komma här i Seoul (dock utan köttbullar och janssons) åk till Dongdaemun, exit 13 och gå till höger så ligger restaurangen inne på sjukhusområdet. Smaklig spis.