onsdag 16 maj 2007

Tibet, Lhasa.

Carl fragade mig om jag trodde att jag skulle vara har for ett och ett halvt ar sedan. Nej, jag trodde inte att jag ens skulle komma till asien i min livstid och nu har jag varit i Korea, Japan, Kina och Tibet. Jag vet inte om det ar det faktumet eller att jag befinner mig pa 3600 meters hojd som gor att det ar lite svart att andas och jag latt blir yr och trott.


Pilgrims- och morgonpromenad för tibetanerna.

Jag ar i tibet med kvinnor i massa kjolar i lager och tjock morkbrun vaderbiten hud, med en slags skallerslunga som de slungar runt runt nar de gar pa sin pilgrimsfard i ratt riktning. Garna 108 varv, for det betyder tur.


Potala palatset som varit Dalai Lamas boning innan han fick fly kinesernas grymhet star pampigt och stolt och ar malat i tarakotta och vitt. Harliga barn med rosenroda kinder ropar "hello" efter oss och ler sen nar vi vinkar tillbaka sa att det skar i hjartat. Gamla vackra hus med flaggor i toppen i fem farger for de fem elementen, himmel, moln, jord, eld och vatten.


Vi har akt cykeltaxi med neongrona gardiner for 20 kronor och atit bade tibetansk, nepalisk, indisk och muslimsk mat. Det muslimska teet med torkad frukt och blomblad i med socker i botten i form av stora kristallbitar var ljuvligt gott for smaksinnet. De malar vackra tavlor av alla buddha gudarna i guld och palettens alla farger, och det ar billigt sa att man skams for att pruta.


Jaksmör till försäljning.

En dag till och vi har anpassat vara kroppar till hojden och det ar dags att utsatta den for storre pafrestningar, 4500 meters hojd och treaking i fem dagar med talt och tibetansk guide. Jag undrar om vi bara far ata jaksmor och jakkott?

En gammal man rackte tungan till mig for att visa att han inte var djavulen och jag rackte ut min rosa till honom ocksa. Det ar en skum kansla att vara har. Det ar en blandning mellan gammalt och nytt. Jack and Jones och Vero Moda har flyttat hit och en och annan vasterlanning. Men buddhismen och vanligheten ligger i luften och folks sjungande tungor forvanar mig alltid. Den muslimska killen som hallde upp varat te och de tre gamla tanterna utanfor vart fonster vars stammor aldrig tycktes bli hesa.


Men jag ska inte uppehalla er i detta fantastiska landskap av berg och tunn luft och gamla hus och tempel. Jag lamnar er med ett hjarta som klappar lite for fort och en kropp som inte orkar med en hjarna som vill uppleva sa mycket mer. Jag vill packa ner hela tibet i min ficka och visa upp for er nar jag kommer hem for det gar inte att beskriva i ord.

Inga kommentarer: