Hejdå.

Detta är mitt allra sista inlägg från Korea, snart sitter jag i Aeroflots trygga flygplansstolar och ber en stilla bön till guden som inte existerar att mina fötter återigen ska stå på fast mark. Håll tummarna!

Jag vill passa på att tacka alla som gjort min vistelse här i Korea till ett sagolikt äventyr och för den fina tonfisken och ölen och sojun vi sörplade i oss igår. För att inte tala om den sköna lovsången på Norebang. Jag kommer att sakna er så mycket!!

Puss puss

Mum and Lasse in Korea.

Besök.

Snart kommer mamma och Lasse och jag har tvättat alla lakan och dammsugit och dammat och vädrat och lagt choklad på kuddarna. De kommer om exakt 27 minuter och vi ska hämta dem vid Hotel Castle, jag är en aning nervös. Hoppas att de kommer att trivas. Puss.

Agnes.

Har jag inte den mest underbara systerdotter så säg! Blinkeblink!

Sweet 27.

Klockan 23.32 stapplade jag in genom dörren igår, blöt av regnet med en solros och lite glasspraliner framsträckta i händerna.
"Ja må han leva, ja må han leva, ja må han leva uti hundrade år."
Jag vet att det var 28 minuter för tidigt men jag hade ingen lust att sitta i trapphuset och invänta det stora ögonblicket.

I morse gick jag upp innan klockan åtta för jag vet att C vaknar tidigt. Jag gjorde iordning frukost med melon, lökbröd och ost, ägg, mjölkchoklad och jag skrev "I love you, Mr Loodberg" på ett papper som jag sedan vek ihop till ett flygplan och störtlandade det i ostsmörgåsen. Ett doftljus tändes på gasspisen med mitt liv som insats och än en gång ljöd grattissången i vår lägenhet.

Han blev glad och han fick den pussen som han önskat sig och ett par neonblå kalsonger med blommor på, korta strumpor och en slips. Kanske inte de mest kreativa presenterna, men ändå. Till ikväll har jag köpt biljetter till Spindelmannen 3 och C har beställt hemlagad pizza.

Får jag chans på dig?

Åh åhå åhhh, min svenska tjejkompis har träffat en korean!! Detta är ögonblicket jag har väntat på. Vi satt på ett fik och hon berättade att de pluggat ihop ett tag och helt plötsligt så poppade frågan upp "Do you want to be my girlfriend?" och hon svarade "yes, why not." Och så var de ihop. Som när man gick i femman och frågade chans på varandra eller skickade lappar genom sin kompis för man vågade inte själv ge den till den söta personen ens hjärta klappade för. Åhhh, vad spännande. Jag fick se en bild på honom och han var söt. Och hon hade träffat hans föräldrar och de gillade henne inte speciellt mycket och han hade två systrar med barn och den ena hade två döttrar och vid middagsbordet hade pojkvännens pappa sagt att hon var tvungen att skaffa ett tredje barn och hoppas att det skulle bli en pojke. Jag frågade om de pussats och det hade de, men jag glömde bort och fråga om det var annorlunda jämfört med svenska män.

Min tjejkompis sa att det är speciellt att dejta en koreansk kille. Det är helt andra regler och traditioner och han jobbade varje dag från klockan nio på morgonen till sent på kvällen, så de hade inte så mycket tid att träffas. Och i korea gifter man sig efter några månader för att slippa bo hemma, vilket är det naturliga att göra innan man sagt ja i kyrkan. Nu hade de ett uppehåll eftersom de hade svårt med kommunikationen men hon verkade inte så ledsen för det, för runt knuten står Sverige och sjunger lovsånger till henne.

Det är ytterst ovanligt att koreanska män har västerländska flickvänner, och om de har det så är det bara för en stund i väntan på att den rätta koreanska flickvännen ska trilla in i leken och den riktiga frågan ska poppas. Familjen ska nicka sitt godkännande och riset ska trilla över dem båda i alla deras lyckliga dagar.

Däremot är det vanligare med västerländska män och koreanska tjejer, jag antar att de gillar män som gråter och står framför spisen och jobbar endast åtta timmar om dagen och ropar "hej älskling" när de kommer innanför dörren.

Åhh, är ni ihop?

Mmm, vi delar på maten och sover i samma säng. Det enda som fattas för att göra oss till ett godtagbart par här i Korea är att vi gifter oss och skaffar likadana kläder och synkroniserar våra kalendrar efter varandra.

Love hurts.

I fredags kom jag som sagt hem till Sydkorea. Jag hoppade på rätt tåg till flygplatsen men hoppade av på fel station och kände mig förvirrad och borta och klockan tickade så fort på min arm. Men jag hann och japanen vid incheckningen hittade till slut min bokning och han sa att jag var tvungen att prata med någon, jag förstod inte vem men följde hans finger till passkontroll och genomgång av mina väskor och obligatoriska avtagningen av skorna eftersom jag åkte med ett amerikanskt bolag.

Jag såg dubbelt av trötthet efter två bussresor genom ett nattsvart japan och ville bara komma på planet och luta det tunga bowlingklot jag hade på mina axlar mot något mjukt. "You have been upgraded to business class" sa en späd röst någonstans och jag stapplade ombord på planet. Jag kunde ha mina ben sträckta rakt ut i skinnfåtöljen utan att nudda stolen framför mig och jag hade tv i armstödet och jag fick apelsinjuice och champagne och såna konstiga saker man har för ögonen för att det ska bli alldeles svart, och öronproppar och bentolåda med rödvin och jag kunde fälla sätet till liggande och kura ihop mig under en filt och någon frågade om jag önskade något annat och jag kunde inte komma på något för jag hade redan fått chokladkaka med chokladglasyr och färsk frukt.

Det var konstigt att sitta på en flygbuss bredvid en buddist som hade en värstingklocka på handleden och feta sneakers. Han osade inte inre lugn utan gick oroligt runt i bussen och grymtade medan han knycklade ihop ögonbrynen. Jag somnade igen av bussens skumpande och husen utanför rutan som såg likadana ut, vaknade av att någon skrek "Homplus, we are at Homeplus. I said that we wanted to go off there." Och jag gick också av för det är närmare hem. Det trodde jag innan jag insåg att jag inte visste var jag var, och att Homeplus inte såg ut som när jag åkte, jag var vilse i en stad med fler än ett Homeplus.

En taxi till hemma (ja, hemma) och C mötte mig med öppna armar och choklad på kudden och det gjorde nästan ont i magen så mycket jag tyckte om honom just då.

Yvonne och Björn.

Våra gäster har anlänt. Carls familj bestående av mamma och bror. Jag har blivit välsignad med en väldigt bra svärfamilj som tur e. Vi mötte upp dem i Ajou och tog taxi till vår lägenhet. De var så imponerade av våra tio ord som vi kan på koreanska!! Och det var inte helt fel att känna att man faktiskt lärt sig något på de tre månaderna som vi varit här.

Vi tog dem med till ett Galbi-ställe som vi fått rekommenderat. Maten var god och inredningen fin, men det var dyrt. 100.000 won vilket är 744 kr, vi var fyra personer och drack fyra öl, men ändå!

Sen gick vi till Boboos bar och åt chokladstenar och drack alldeles för starka drinkar och det var efter det som Calles bror Björns ögonlock blev väldigt tunga så vi återvände till lägenheten och insöp lite ljuvlig koreansk tv.

Och vi fick presenter! Deodorant vilket är en attraktiv valuta för utlänningar som oss, och choklad och godis och tidningar! Och kaviar! Godnattis!

Ella Henrietta Looft.

Jag gick precis igenom min telefonlista med nummer hemifrån. Det var många, många som jag aldrig kommer ringa igen. Gamla dejter och företag och kompisars kompisar och föreläsare och arbetskollegor... Och mormor. Som dog för något år sen. Hon svarade alltid med sitt nummer, 93-12-38.

Mormor. Med alldeles för liten bh så brösten delade sig i två. Med de lenaste händer du kan tänka dig, med slingrande ådror utanpå som var roliga att trycka in. Den snällaste lilla gumman som satt i mörkret för att spara på elen och tittade på "Days of Our Lives." Jag har en bild på henne bredvid min säng bara för att jag tycker om att titta på henne.

Så ringde jag. Och medan telefonsignalen ljöd tänkte jag på vad jag skulle säga till personen i andra änden som svarade.
"Detta telefonnummer har upphört. Hänvisning saknas."
Såklart! Det är väl svårt att bygga linjer till himmelen. Men det hade varit mysigt att säga, att jag tänker på henne.

Välkomna till vår enkla boning.

Snart kommer Calles familj och hälsar på. Det ska bli sååå roligt att visa dem runt här. Jag och Calle har redan gjort en lista på allt som vi vill göra med dem. Tyvärr så kommer jag inte hinna träffa dem så mycket för jag åker till Japan eftersom mitt turistvisa är slut på tisdag nästa vecka. Så när jag återvänder till Korea igen så kommer jag att vara här illegalt. Hihi, bara det är en upplevelse i sig, att vara illegal utlänning.

Listan.
• Äta chabu chabu. Det bränner på läpparna och benen somnar i skräddarställningen men det är så värt det!
• Äta King Crabs. Det är coolt för man sticker till en fiskmarknad och köper vad man vill äta och sen går man till restaurangen och ber dem tillaga det. Det vill jag göra!
• Sen måste vi gå på i alla fall några marknader, Namdeamun (billiga kläder och keramik och kopior, Dongdaemun (stora varuhus och pärl- och tyghus), Jongsan (elektronik) och så vidare. Det svåra är att man oftast inte får prova kläderna och att allt är Onesize.
• Ett litet alldeles personligt inlägg. Det finns chokladfondue!! Låter det inte som himmelen?!
• Sen har vi DMZ. Det är gränsen mellan syd och nord. Det är gångar man kan gå i från krigstiden. Dit har jag velat åka ett tag nu.
• Pusan och Ulsan men det tror jag inte att vi hinner. Vi får tyvärr bara njuta av Yvonne och Björns sällskap i fem dagar och jag bara tre. Snyft.
• Men muren och palatset här i Suwon. Det är ett måste om man övernattar här mer än låt oss säga... En natt!!
• Och sen har vi även Korean Folk Village här i Suwon, vilket är ungefär som Skansen hemma i Svealand med gammalt hantverk och små byar och folkliga uppträdanden.
• Och sen har vi alla berg som omger både Suwon och Seoul. Ta med fotriktiga dojjor, här ska det ut och vandras. Jag har precis gått med i Seoul International Hikers :).

Ja, sen tror jag att kanske de fem dagarna har gått tyvärr.

Puss och kram. Vi längtar efter er!

Mamma..

.. är bra att ha ibland. Jag pratade precis med henne. Nu ska jag ha semester. Säg vad ni vill!! Jag ska klippa mina tånaglar och planera en resa till Busan. Och kanske Ulsan där Kockumskranen står.

Ha det så bra där hemma, snart kommer Calle hem, han frågade om jag gillade svart eller vitt mest. Jag har en stark aning om att han har köpt en present till mig. Stay tuned!

Hem.

Utan C hamnar jag fort i dåliga vanor. Vi brukar krypa under täcket vid halv elva - elva tiden. Men nu när jag tittar på klockan så är hon redan tio över två på natten och C har inte varit borta ett dygn än.

Åh, jag pratade precis med Agnes, det är min sjuåriga systerdotter. Hon berättade utförligt för mig hur Lucky Luke åkte vattenskidor med en känguru på tv. Och sen sa hon att hon saknade mig och att hon höll på att rita en teckning till mig som tagit henne ett år att slutföra, men ändrade sig till 3 månader när jag sa att det var så länge jag varit borta. Så frågade hon när jag skulle komma hem och jag svarade "till sommaren." Sen sa hon flera gånger till att hon saknade mig och mitt hjärta droppade långsamt till en pöl på det beigefärgade tyget i soffan jag satt i.

Efter Agnes sagt "puss puss" till mig och "vi ses till sommaren" så pratade jag med syrran och den yngste grabben Gustav. Han klättrade upp i hennes famn och kissade på henne. Hehe.. det hör väl till historien att han bara är nio månader.

Men det var så skönt att prata med "hemma". Så härligt att höra att jag är saknad. För visst är korea både konstigt och illaluktande men det har ändå en viss charm. Men hemma är ändå alltid hemma.

Grattis Pål och Cecilia...

...till ert andra barn. Och grattis till storebror Hugo, far- och morföräldrar och Calle som blivit farbror för andra gången, och likaså Björn. Jag längtar efter att få träffa lillskruttan (vet fortfarande inte vad hon ska heta). Puss och kram och lycka till!

GRATTIS MIRABELLE 30 ÅR!!

"Så då är vi lika gamla nu" sa min två år äldre vän Mats när jag pratade med honom härom dagen.
"Ja, så länge jag är i Sydkorea och du är i Sverige så är vi det."
"Haha, du får aldrig komma hem."

Ja, så är det faktiskt. Jag är 28 år, europeisk räkning och Mats är 30, men i Korea räknar man lite annorlunda. Jag var ett när jag föddes och så fort det blev nytt år så fyllde jag två. Och eftersom jag föddes ganska sent på året, november, så var jag två år när jag andats frisk luft i två månader, koreansk räkning då.

Mina älskade hjärtan

Eftersom jag inte passade på att gratta alla mina hjärtan på deras dag igår så hänvisar jag till vad en kompis till mig skrev i sin blogg "Min farmor sa att 2007 skulle bli Kärlekens år. Jag tycker vi skålar i champagne och låter det på allvar börja i dag!" Det skrev hon på rätt dag igår, men det måste ju även vara rätt dag idag oxå!

Puss puss puss på er alla hjärtan! Hade ni varit här hade jag bjudit er på chokladen Calle fick av mig igår!

Amelie

Om du tänker på Amelie från Montmartre men med lite grov skånska istället för den franska accenten. Och med lite sch-ljud framför alla ord hon säger två gånger. Ja, då har du min lilla finurliga Amelie, med sin tatuerade drake klättrande upp för vaden.

Idag är det alla hjärtans dag och eftersom jag hittade den här lilla chokladfabriken med hennes namn ville jag bara säga att jag tycker väldigt mycket om henne!

Grattis hjärtat.

Morgan har fyllt år!

Jag läste på Morgans blogg idag att hon fyllt år medan hon och Johan "The Korean Boss" Olsson var på semester i Malaysia. Och dessutom är detta mitt 200:e inlägg. Detta måste firas, så jag knåpade ihop en liten galen sång och en tok-video till dagens ära och Morgans svunna födelsedag. Grattis, grattis.. förvänta er bara inte för mycket av en liten amatör som mig :)...

Till mamma!

Carls mamma och bror har minsann köpt biljetter för att komma hit nu!

Måste ha smarriga små sötsaker...

Jag erkänner, jag är en tjej och jag tycker att allt som är litet är sött. Små barn i djurmössor och hundar som knappt kan stå på sina knubbiga ben. Och den här lilla krabaten vinner första pris, jag vill bara äta upp honom med en stor mängd grädde spritsad ovanpå!