Åh åhå åhhh, min svenska tjejkompis har träffat en korean!! Detta är ögonblicket jag har väntat på. Vi satt på ett fik och hon berättade att de pluggat ihop ett tag och helt plötsligt så poppade frågan upp "Do you want to be my girlfriend?" och hon svarade "yes, why not." Och så var de ihop. Som när man gick i femman och frågade chans på varandra eller skickade lappar genom sin kompis för man vågade inte själv ge den till den söta personen ens hjärta klappade för. Åhhh, vad spännande. Jag fick se en bild på honom och han var söt. Och hon hade träffat hans föräldrar och de gillade henne inte speciellt mycket och han hade två systrar med barn och den ena hade två döttrar och vid middagsbordet hade pojkvännens pappa sagt att hon var tvungen att skaffa ett tredje barn och hoppas att det skulle bli en pojke. Jag frågade om de pussats och det hade de, men jag glömde bort och fråga om det var annorlunda jämfört med svenska män.
Min tjejkompis sa att det är speciellt att dejta en koreansk kille. Det är helt andra regler och traditioner och han jobbade varje dag från klockan nio på morgonen till sent på kvällen, så de hade inte så mycket tid att träffas. Och i korea gifter man sig efter några månader för att slippa bo hemma, vilket är det naturliga att göra innan man sagt ja i kyrkan. Nu hade de ett uppehåll eftersom de hade svårt med kommunikationen men hon verkade inte så ledsen för det, för runt knuten står Sverige och sjunger lovsånger till henne.
Det är ytterst ovanligt att koreanska män har västerländska flickvänner, och om de har det så är det bara för en stund i väntan på att den rätta koreanska flickvännen ska trilla in i leken och den riktiga frågan ska poppas. Familjen ska nicka sitt godkännande och riset ska trilla över dem båda i alla deras lyckliga dagar.
Däremot är det vanligare med västerländska män och koreanska tjejer, jag antar att de gillar män som gråter och står framför spisen och jobbar endast åtta timmar om dagen och ropar "hej älskling" när de kommer innanför dörren.
11 kommentarer:
Om att ha en koreansk pojkvän...
Jag som har erfarenhet på området håller med om att vissa saker är annorlunda, som att man alltid är den andra kvinnan (mamma kommer alltid först) och att koreanska killar har svårt för att visa sin kärlek offentligt.
Å andra sidan kan min pojkvän gråta, säga "hej älskling" och inte att förglömma är han kanon på att diska. Dessutom har jag aldrig träffat en svensk kille som på samma sätt som min pojkvän behandlat mig som en prinsessa.
Om man vill veta mer om vad det innebär att ha en koreansk pojkvän kan jag tipsa om sajten www.lifeinkorea.com/Boards där västerlänningar skriver om vilka erfarenheter och problem de har med sina koreanska pojk- och flickvänner.
/Maja
Hej Maja :)
Shit, vad bra med första hand information. Jag skriver hur jag uppfattar saker och vad folk berättar för mig. Så bra att du hittat till min sida och kan rätta mig när jag kanske drar förhastade slutsatser. Jag ska ta och spana in sidan du rekommenderar och jag har fått höra förr att utländska män är bättre på att uppvakta på ett mer prinsessaktigt sätt än svenska.
Lycka till och tack för inputen.
Det är ingen fara :) Jag tror du har all rätt i att många koreanska män faktiskt jobbar till sent och inte traditionellt sett lagar mat eller tar ansvar för hemmet.
Det var ganska kul när min pojkvän var i Sverige. Han käkade middag hemma hos min syster och hennes pojkvän (som är sambos vilket min pojkvän tycker är jättekonstigt). I alla fall gjorde min systers pojkvän all mat, plus dukade, plockade undan och diskade. Min pojkvän var helt chockad och sa "exactly the opposite from Korea". Jag tror min kille, eftersom han är tillsamans med en svensk tjej anstränger sig lite extra för att vara jämställd. Dessutom verkar det som att mycket håller på att förändras på den här fronten. Unga verkar vara betydligt mer jämställda än äldre koreaner.
Ja, spana in sidan. Den är rätt så nedslående men det är ganska intressant att det finns så många som har liknande problem.
Ha det fint! Jätteavis på dig som är i Korea :)
Anonym/Maja: japp, jag tror att det händer mycket här nu. De har ju varit ganska isolerade här utan utlänningar innan. Men det börjar bli annorlunda fast barn fortfarande stirrar på mig. Är du blond är det bara att vänja sig. Jag tycker fortfarande att det är gulligt.
Natasha min koreanska tjejkompis var lika chockad när hon och jag satt i soffan och Carl och Charles diskade och lagade pannkakor. Hehe.
Det är ganska gött att vara här nu faktiskt :). Men du kommer ju hit tids nog. Hur länge ska du stanna?
Hej igen!
Låter bra att du trivs. Är rädd att jag kommer att få värsta kulturkrocken när jag kommer dit. Jag tänkte stanna runt två veckor ungefär.
Maja: Jag som varit här i fyra månader skulle nog säga att två veckor är alldeles för kort tid men det är det nog inte. Man hinner med mycket. Jo, det är nog svårt att undvika kulturkrocken, och det vill man inte, det är ju det som är hela grejen med att resa utomlands :).
Så sant, så sant! Det blir nog bra. Åh jag skulle jättegärna vara där längre, men det blir nog en annan gång.
Jag har förresten nämnt din blogg för min pojkvän som blev jättenyfiken att höra hur en svensk uppfattar Sydkorea.
/Maja
P.S. Grymt imponerad av ni käkade levande maskar.
Maja: Spännande vad din pojkvän säger, kan han svenska? Och bläckfiskarna killade gott i munnen :D
Ha ha! Det kan jag tänka mig! Men ni har väl inte käkat hundsoppa va?
Tyvärr kan inte min pojkvän svenska så jag är tvungen att översätta. Jag berättade bland annat om reklamen med den där finska tomten och den där rösten som pratade i er lägenhet (som tydligen informerade om att det var dags att källsortera). Han tyckte det var roligt att höra hur saker som han tar för givna kan vara så annorlunda för någon annan.
Jag frågade honom om det var vanligt att "fråga chans" även i vår ålder och det sa han att det var. Konstigt... Ibland blir jag förvånad om allt som är så annorlunda. Eftersom jag tycker min pojkvän tänker precis som jag känns det lite märkligt att han vuxit upp i en kultur som är så annorlunda min.
Jag har träffat en korean i Sverige. Han är jätteintresserad av mig, men jag blir inte klok på honom. Han har folk som spionerar på mig. Ideligen står det koreaner och glor på mig vid tunnelbanan eller när jag går till olika ställen. Är det vanligt att man kollar upp den man vill dejta?
mycket intiresno, tack
Skicka en kommentar