Tokyo is adictive!

I ett riktigt hotell med en lobby med reception och japaner i drakter som pratar engelska. Det ar skont med den lugna musiken i bakgrunden som kontrast till gatuljuden och fagelsangen i parkerna. Jag har bestamt att mota mats, jenny och mattias har klockan fem ikvall men jag tror att de kommer att vara har tidigare sa jag stannar pa skinnstolen jag sitter pa och skriver tills mina 100 yen mynt ar slut och jag kan inte fylla munnen pa maskinen mer och min tid ar slut.

Det kanns som om jag hunnit med mycket. Igar gick jag pa sma gator i Shimbashi och tittade pa neonskyltar och letade efter en uttagsautomat som inte spottade ut mitt visa kort. Ingen forstod vad jag pratade om och rasslet fran de enarmade banditerna lockade mig att spendera 1000 yen pa att stoppa marker i en maskin med manga tjejer som sprang over displayen i bunny outfits. Jag var overvakad av en liten man med roda klader och guldsommar i kavajen. Han pratade ingen engelska men lamnade inte min sida trots att jag bytte maskin for att bli av med honom. Japanerna satt pa rad med stora ogon och la mynten i maskinerna med monotoniska rorelser.

Jag trottnade och kakade fantastiskt god streetfood. Det var soppa med nudlar och flask och svamp och sesamfro, hur mycket man ville. En tant sprang och fyllde pa mitt vatten sa fort jag tog en klunk och de log vanligt.

Men jag ar inte konstig har som i korea, det stor mig lite. Det vimlar av utlanningar och pulsen ar hog och byggnaderna fina och roliga och staden varierande och vissa tjejer utspokade i rosa ballerina klanningar med svarta sminkningar som tacker halva ansiktet och langa naglar med parlor pa. Deras ogon ar sa fantastiskt intensiva och jag har aldrig kant mig sa trakig innan. Idag har jag klanning pa mig for att kanna mig lite piffigare och for att det brukar Agnes (min systerdotter) ha nar jag kommer pa besok och jag ska faktiskt ocksa fa besok idag. Puss pa er alsklingar!