I morse gick jag och C upp kvart i sju, det var inget som skulle hindra mig fran att se fettet dallra idag. Inte ens allas invandningar over att det var tidig morgonsol och tuppen inte hunnit gala an, och att det ofta visades pa tv. Jag ville se det sjalv. Utan filtret som redigerar bort rynkor och blodadror i rutan. Vagorna som vandrar over deras lar och tyngden under dem nar de lyfter pa benet och stampar, vibrationerna som kryper genom marken till undersidan av mina fotter.
Och det var coolt! Vi fick basta platserna men hade kunnat komma mycket senare och anda sett bra. Det var mycket ceremonier med omflyttning av saker, och en kille i de ballaste byxorna med hang som sjong kraftfullt tills hans rost sprack och han blev utbytt till en med samre kvalite pa stambanden. Sumobrottarna hade blojor och fransar som hangde fran baltet, verkade mest vara ivagen. De var tunga men lyftes ibland upp av motstandaren och ramlade tungt pa den sopade sanden. Domarna gick med vordnad runt i fantasifulla fargsprakande kreationer, och holl upp en skylt mot vinnaren i sin fina tuppkamm som ibland hangde ner pa sidan.
Pa kortsidorna satt man i kostym, stallde sig upp och bugade till annu en fargglad schume som holl upp en kanna vatten eller pall eller nagot annat kringvandrande foremal.
Fett ball!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar