Det var inte kärlek vid första ögonblicket, men när solen stod på och glänste på de söta gathusen som kantade vägarna och templena avlöste varandra det ena finare än det andra och små välvårdade trädgårdar lyste nästan konstgjort neongrönt, så var jag nog ändå lite kär i kyoto.
Kyoto, den handikappsanpassade lilla byn där allt låter. På stationen så får man lätt huvudvärk av plingandet till hjälp för alla blinda att hitta dit. Övergångsställena spelar olika melodier när du ska gå över eller stanna och i alla parker piper det vid alla toaletter och behöver jag understryka att det finns många toaletter överallt i Japan, i folkmun kallat toaletternas mecka. Sitserna är uppvärmda och du kan få både vattensprut och massage i arslet. Blås och fågelkvitter eller spolljud om du vill utföra nummer två. Och för att dölja lukten finns det en knapp med "extrem refresher."
Nu är jag hemma i Sydkorea igen, jag är full av intryck och inspirerad till bristningsgränsen som en stekt korv redo att spricka i stekpannan. Så glad att jag fått uppleva Tokyo, men samtidigt ledsen för att jag aldrig kommer att uppskatta svensk sushi igen.
5 kommentarer:
Så vackert det såg ut att vara där... :)
Jag har tittat på soluppgången idag, det kan man göra om man jobbat natt. Vilket jag då har gjort i tre nätter nu. Ska bli skönt att få sova bredvid Madde nu. Är bättre så liksom.
Hoppas allt är bra med dig!
Kram!
mm.. det var väldigt fint :)
Var jobbar du natt? Ska du göra det länge? Jag vet känslan att somna bredvid sin älskade, inget går upp mot det!
Det är bra med mig. Sitter på ett alldeles för högljutt café för att skriva och solen skiner utanför.
Puss och kram.
Tjenix igen! :)
Jag jobbade tre nätter på boendet för autister som jag jobbar på sen förrförra året. (shit, är det verkligen så länge...usch.)
Igår åt vi frikadeller, ris och currysås, ochjag kom att tänka på dig! :)
Finns det något prel. datum då ni kommer att återvända hem, eller hur är det? När kommer Yvonne dit?
Om jag hade haft pengar så hade jag flugit ner på studs, så hade vi fikat och tittat på pyssel och jag hade kunnat ha med mig grejer så vi kunde baka... Det hade varit mysigt. Så hade Calle fått hembakt bröd när han kom hem sent på kvällen. :)
KRAM!
Åh, ad gulligt att du tänker på mig. Jag minns Curry-frikadellerna, smask!
Time flies och jag kommer tillbaka till Malmö den 21:e juni, Calle kommer efter någon gång. Han har inte bestämt sig.
Det hade varit världens bästa om du kommit hit! Och absolut hade vi tittat på pyssel!! Och bakat, jag är ingen höjdare på det. Allt hade varit slut när Calle kom hem, han hade fått nöja sig med doften ;).
Förresten, jag skulle länka till din nya sidan men tappade bort både den och den gamla :(. Kan du skicka den igen? Kram kram
Skicka en kommentar