Lost in translation – Arirang TV.

Jaha, nu är jag hemma igen. Det har varit en lång helg med Arirang-tv och jag kom hem med både myggbett och bränd näsa.

Jag gick upp halv sex i lördags bara för att få ett sms som sa att de skulle bli försenade för att min ryska programledarpartner hade varit ute kvällen innan och var nu bakfull. Det började ju bra!


Min ryska partner Evgeny på Gyeryoung Mountain. Trots bakfylla var han mycket trevlig.

Vi åkte i två timmar och bilen ljöd av koreanska, typ hela vägen. Gongju öppnade sina dörrar för oss, huvudstaden för forna Beakje kingdom. Där filmade de oss när vi gick mot en mur med instruktionerna "walking and talking." Dialogen lät väl ungefär såhär.
"So we have arrived at Gongju."
"Yeah. How do you feel?"
"I feel great. I am so excited!"
"Wow. It is very big!"

Och så fortsatte dialogen när vi tittade på vaktbytet på muren vid huvudingången. När vi satte på oss krigsmunderingen och deltog i proceduren. När de satte en kamera två decimeter från mitt svettiga ansikte och luggen låg som klistrad i pannan. När vi senare sköt armborst.


Det var på den här muren jag stod med hjälm och rustning. Med ett spjut i min hand som jag skulle föra från ena sidan till den andra. Sträcka upp i luften och låtsas att jag spetsade någon under kommandon från en ledare som skrek med basstämma ut över våra huvuden. Ibland skrek alla något samtidigt och jag skrek ensam efteråt.

Och samma dialog när vi åkte vidare till ett tempel och plockade frukt som vi i programmet jämförde med aprikoser men efter fick reda på att det var plommon. När vi entusiastiskt drack det söta plommonteet som vi dagen efter skulle hjälpa till att tillverka.


Hon var söt men fullständigt obegriplig.

Jag förstod inte vad tjejen som hjälpte oss att göra teet sa, jag förstod inte vad munken som gick med oss runt templet och pratade tyst men engagerat med snälla ögon sa. Jag vet inte vad producenten pratade om i en kvart med min ryska medspelare, jag fick bara tre ord som förklaring efteråt. "Walking and talking."



Vi käkade förvånansvärt god vegetarisk mat på templet och jag gick och borstade tänderna men glömde släcka ljuset i mitt lilla rum med en madrass på golvet och fyra gula väggar. Det var härligt att höra alla hundratals surrande myggor när jag skulle sova.



Vår frukost på Temple stay. Jag tror att jag kan vänja mig vid att äta varm mat på morgonen. Det var inte helt fel faktiskt.



Dagen efter blev vi väckta klockan fyra på natten av den stora klockan som slog 33 gånger. Det var dags att be, tyvärr gick jag och min ryss på toaletten och missade det mesta av morgonbönen. Samma mat som till middag och vi var på vår väg mot Gyeryoungsan mountain. Och kommentarerna fortsatte hålla samma höga nivå.
”So now we are at Gyeryoungsan. It is 775 meters high."
"So how do you feel?"
"I feel great!"
"Wow. Look at the view. It's so beautiful."
"Yeah!"
"It's so big."


Med lite hjälp av vatten med "Zero calorie. Dynamic fresh" så kom vi äntligen upp på toppen.





När vi besökte keramikbyn och en keramiker löd dialogen.
"It's a beautiful day."
"Yes the sun is shining and you can smell the flowers."
Och här flippade ryssen ut. Han gjorde stora rörelser med armarna och kramade om de höga blommorna vid sidan om grusvägen. Jag sa.
"Okej."
Och producenten sa.
"Walking and talking."
Och jag frågade.
"What should we say?"
"Just walking and talking. Blablabla."


Kakor som keramikern bjöd oss på, gjorda på pressat ris med rödabönröra inuti. Jag har vant mig vid smaken och tog både, en och två och tre och fyra stycken.



Det här är muggen som jag gjorde. Jag är mäkta stolt fast den inte blev färdig. Det skulle ta en månad genom en ugn i jorden med olika rum och temperaturer, och tider för keramiken att stelna. Så jag antar att jag aldrig kommer att få se den igen. Natten efter drömde jag att keramikern tyckte att jag var så duktig att han ville att jag skulle stanna, så att han kunde konkurrera med grannkeramikern som var mer modern.

Så trots alla språkbarriärer och utlämnande så var det en spännande resa. Och jag får ju trots allt vara korkad på TV! Och de tyckte att jag var så bra att de ville ha med mig igen! Tihi...

Ehh... Good luck!

God morgon. Klockan är tio i sex på morgonen och det enda min kropp är intresserad av att göra är sova. Jag ska träffa de andra från tv-stationen Arirang om en halvtimme. Igår var jag där på ett möte innan själva "utflykten." De pratade som vanligt med mig på koreanska fast det är en engelsktalande kanal i Korea. Och sen kastade de fram ett manus på koreanska. När de såg frågorna hopa sig i min blick, frågade de (fast de frågat så många gånger tidigare och jag fått fylla i en lapp om vilka språk jag behärskar) om jag inte kunde koreanska?
– No, I've told you. I just know english. Am I going to say this in korean?
– No, no. In english! Don't you have a korean friend?
– Yes, but the recording is tomorrow!
– Yes, you have to study!

Så jag är fast med ett manus jag inte förstår och har ingen aning om vad jag ska säga eller vad programmet ska handla om. Där rök mina hollywoodplaner. Det här kommer att bli världens sottigaste program! Jag försökte få Young-Do att översätta mina repliker men eftersom det var en fest för Johan som fyllt 30 år igår så gick det inte så bra. Han sa att han skulle göra det när han blev full, jag antar att han aldrig blev det.



Detta är två av de sidorna med repliker som jag ska säga. Det finns åtta till!

Konstiga svenskar.

Nu är det min tur att vara konstig, konstig, konstig. Jag frågade en korean på Calles jobb om han visste var jag kunde köpa färg någonstans här i Korea?
– What do you want Mirabelle? frågade han
– I want to paint a wall blue.
– So I say to the painters to come to your home?
– No, I was thinking of doing it myself.
– Okej, I am very busy today. Maybe I can help you tomorrow?
Jag fick ett tips av Swea istället att köpa färg på B&Q Home. Ett helt okej ställe som inte är i närheten av utbudet och den familjära stämning IKEA hyser.

Jag och Carl började måla och samma korean frågade Carl förvånat.
– Have you done this before?
– Yes, in my apartment in Sweden, sa Carl.
– Oh!

I Korea gör man inget själv. Det finns det hantverkare till. Så koreanerna på TAT tyckte att vi var väldigt märkliga och stod och studerade oss när vi rollade färg på väggen.

Puh...

Klockan är halv tolv och jag har precis kommit hem från TAT-kontoret. Jag har målat en vägg blå och på den massa cherry blossoms, eller blommor i alla fall ;). Jag målade på fri hand och Calle gick hem, tror att han blev nervös :).


Och i lördags så hade jag och Morgan syjunta och hon lärde mig sy i dragkedjor i kuddar. Såhär blev resultatet.


Och för att ni ska ha något att jämföra med, såhär såg det ut förut.

Most wanted!

Jag tänkte måla lite på väggarna på Calles jobb. Det har jag tänkt sen jag kom hit, men det har inte blivit av. Det är väl det här med deadlines, finns dem inte så blir jobbet aldrig gjort!

Så då skickar jag ut min fråga i cyberspacen, känner någon till en målarfärgsaffär i Suwon? Det går även bra med Seoul.


Jag tänkte satsa på en ljusblå fondvägg till vänster, med eventuellt ett stiliserat träd på eller lite cherry blossoms som faller ner från taket. Vad tror ni om det?

Ser du stjärnan i det blå?

Det är jag! Det är jag! Jag ska bli tv-stjärna!! I Korea, men ändå. Jag ska åka till ett tempel i ett berg över en helg och ett tv-team ska filma utlänningen när hon gör bort sig. Visst låter det som det ultimata tv-programmet! Det ska ske på lördag, och ni får hålla tummarna att jag hinner spela in det för det har redan blivit framskjutet två gånger.

Puss på er älsklingar! Och håll kontakten för snart är ni vänner med en koreansk stjärna! ;)

Första genomläsningen klar!

Och jag har skickat den på läsning till en kompis och jag är så "pumped" att hon blev rörd när hon fick förtroendet att läsa den. Jag hoppade jämfota en stund och skrek "IIIIhhhhhhh"... Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra längre...

Äsch...

Det är guldägget i Sverige ikväll. De flesta på Ogilvy ska tydligen vara där (kul för dem ju!!) och Delicato (som jag jobbat med) är nominerade i två kategorier! Grattis, grattis till både mig själv och alla inblandade. Ska bli spännande och jag ska försöka somna med tummarna hårt kramade i händerna ikväll! Och förhoppningsvis vakna upp till en söt seger!



Det här är våra bidrag.

Får jag be om största möjliga tystnad.

Jag var på Carls jobb igår och jobbade. Det var bra för de satt och knappade intensivt utan att prata så jag fick hur mycket som helst gjort. Deras arbetsmiljö här är så långt från min på Ogilvy i Sverige. Vi har alltid radion på, om ingen köpt en skiva som bara måste spelas om och om igen. Det ringer konstant i både stationära och mobila telefoner. Folk har interna spontanmöten i sofforna och det är endast tyst före halv nio då ingen har anlänt till jobbet än. Om man har en fråga eller något att dela med sig så skriker man det bara rakt ut och hoppas att någon ska svara eller lyssna. Det stör inte, det anses bara trevligt, som om vi kommer varandra närmare. Copysarna sitter med hörlurar på eftersom de måste koncentrera sig på vad de skriver och hålla allt bullret ute. Det är en schysst och bullrig miljö, oftast när jag kommer hem så vill jag att det ska vara alldeles tyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyssssssschhhhhht...

Ogilvy & Mather Seoul

Jag stod utanför Ogilvy en halvtimme för tidigt och andades in avgaserna i ett lugnt flöde. Jag försökte känna mig harmonisk och engelsktalande. Sen gick jag upp och ner för gatan och tränade på fraser som jag tänkte kunde vara användbara som.
"How many are you?"
"Which devisions do you have?"
"Do you work with other countries in the region?"


Så äntligen var jag inne i byggnaden. I deras fantastiska entré. Det var rött och runt och mosaikkakel och inte som bilden ovan utan mycket bättre. Jag pratade med receptionisten som höjde på ögonbrynen när jag sa att jag hade möte med David Young.

En knallröd fåtölj med även den runda hörn satt jag i när han kom och tog mig i hand, David Young. Inte alls en korean utan en stor amerikan som pratade fort och sluddrigt och min tunga hängde inte med i alla svängar och avdelningar, och vi gick runt på alla fyra våningar med röda runda rum och en kuddavdelning där man kunde sitta i tygbeklädda hål och kasta kuddar på varandra.

Han frågade hur länge jag skulle stanna och jag stammade "6 months" vilket inte alls stämmer längre (det är mindre än fyra mån kvar) och han undrade om jag letade efter jobb och jag sluddrade något obegripligt och var så fruktansvärt medveten om alla fel jag gjorde och på vilken låg nivå min engelska var.


I väggarna som man kunde skjuta till sidan var små vita krypin som det fick plats ett bord och två stolar och där kunde man ha möte eller kanske hångla lite tyst utan att kollegorna skulle märka det.


Där de satt och jobbade var inte så vackert. Vita skrivbord med små väggar uppsatta emellan. Ungefär som här. Mindre roligt, men vad gör det när man kan ta två steg och fyllas av förundran över den runda designen överallt annars? Det är synd att jag inte tog några bilder, alla på Ogilvy Stockholm hade blivit såååå avundsjuka... Men jag ska dit igen nästa vecka så än finns det hopp. The big american maybe liked me despite my shivering tongue :)...

Bilderna hämtade från Ogilvy Shanghai.

God morgon!

Åh, vilken underbar morgon. Spritter i kroppen och förväntan i luften. Jag ska besöka Ogilvy Seoul!! Jag ska skaka hand med CEO och sen vet jag inte vad vi ska göra. Jag hoppas att han har någon slags plan för oss... Ihhhh... Jag vill gärna gå runt och titta hur de har det såklart, och kanske ta i hand med några andra. Sen vill jag veta hur de arbetar, vad de har för kunder och vilka jobb de har gjort. Och hur stort företaget är, om de samarbetar med några andra asiatiska länder?

Min syster gav mig ett råd när jag skulle föreläsa för 2 gymnasieklasser om Media och min roll där, och jag var så nervös att jag inte kunde sluta ögonlocken och andas lugnt kvällen innan. "Ta på dig de snyggaste kläderna du har som du känner dig bekväm i" sa hon. Och det gjorde jag, och jag struttade runt och kände mig tillfreds med livet i klassrummet. Det som jag beräknat skulle ta 40 min blev istället 2 timmar och jag var länge efter det övertygad om att jag var ämnad till att bli lärare.

Det blir finskorna idag. Wish me luck!

Seoul Design Center

Carl framför Design Centret i Seoul. Han ska på ett viktigt möte där idag och förhoppningsvis ska han sluta jobba dygnet runt då. Lycka till!

Hitta Hem – 5 mars på tv4

Ännu ett program som jag gjort grafik till :). Det handlar om hundar och katter som är hemlösa och ska "hitta hem." Det är samma produktionsbolag som gjort djursjukhuset som ligger bakom programmet så jag har ingen aning om kvalitén. Men har ni tid och lust så kolla in det, mån 5 mars 19:30 tv4.

En flickas synder

Oj, min mamma sa till mig precis att hennes pojkvän sagt att han inte tog mig för personen att använda grova ord. Och det gör jag heller inte, normalt. Jag inser nu när jag tittar på min blogg att de senaste inläggen kanske varit lite grova. Inte alls i klass med hans egen dotters kloka ord refererat från bibeln. Det var inte min mening. Mamma försvarade mig som vanligt och sa att jag säkert blivit påverkad.

Rasmus sa till mig första gången han sett min blogg att det var en sån snäll som han kunde skicka till sin mamma och mormor, i helgen sa han till mig att han var glad att han inte gjorde det.

Idag blev jag klar med första utkastet till min bok. Jag är långt ifrån nöjd och många trådar hänger löst och jag är bara uppe i 170 sidor och det är med index och ofulla sidor inräknat. Jag är rädd, jag måste svära... fan...

Äntligen! Premiär för lustgården!

Vad är bättre än att ha premiär för ett sexprogram på Alla Hjärtans Dag?
Om nu inte alla går ut på dejt för att fira vill säga, då är det värdelöst! Hur som, alla som är hemma och planerat att spendera en timme i soffan med sin älskade, bitandes i dennes mjuka örsnibb, eller inte. Missa för guds skull inte Lustgården. Jag har gjort all grafik och gråter krokodiltårar för att jag missar det! Och om någon kan spela in... Jag hade blivit världens lyckligaste!!

Lustgården, premiär 14 februari 22.00, TV3. Don't miss it! I will!

För alla sexiga tjejer...

.. jag har gjort grafik (logotyp, skyltar, tabeller) för ännu ett tv-program. Denna gången Lustgården, ett program om sex för tjejer mellan 18 och 35 år. Det har inte premiär förrän den 14 februari, så jag lovar att påminna er igen men ville ändå kittla de erogena zonerna lite så länge.

Förresten behövs det ännu ett program om sex och samlevnad?
Artikel i Aftonbladet
Artikel i Resumé

Manga-Mirabelle

Jag har fortfarande hemlängtan men efter en halv box brownies och ett konstant tårflöde till Notting hill och en pojkvän som ringer precis när bästa repliken på filmen kommer; "I'm just a girl standing infront of a boy, asking him to love her" så är jag både uttorkad och har huvudvärk men på betydligt bättre humör.

Pillade lite med en uppdatering av mig själv som jag brukar ha på mina visitkort men med lite mer manga-inspirerad touch. Voilá!


PS. Min mysdress fick prickar, den såg roligare ut då. Och min randiga mössa fick öron eftersom det är sjukt populärt att ha djurmössor här, mest på barn förvisso. Vilken gillade ni bäst? DS.

Vad gör jag i Korea hela dagarna?

Jag har varit med och tagit fram en vinjett till det nya programmet "Prinsar & prinsessor" med Linda Nyberg som sänds på TV4 ikväll klockan 21.00. Det går rätt och slätt ut på att hon intervjuar prinsar och prinsessor i Europa. Jag har bidragit med de två-dimensionella illustrationerna och logotypen. Missa det inte! Och har ni möjlighet, spela gärna in vinjetten till mig.



Puss puss