Ogilvy & Mather Seoul

Jag stod utanför Ogilvy en halvtimme för tidigt och andades in avgaserna i ett lugnt flöde. Jag försökte känna mig harmonisk och engelsktalande. Sen gick jag upp och ner för gatan och tränade på fraser som jag tänkte kunde vara användbara som.
"How many are you?"
"Which devisions do you have?"
"Do you work with other countries in the region?"


Så äntligen var jag inne i byggnaden. I deras fantastiska entré. Det var rött och runt och mosaikkakel och inte som bilden ovan utan mycket bättre. Jag pratade med receptionisten som höjde på ögonbrynen när jag sa att jag hade möte med David Young.

En knallröd fåtölj med även den runda hörn satt jag i när han kom och tog mig i hand, David Young. Inte alls en korean utan en stor amerikan som pratade fort och sluddrigt och min tunga hängde inte med i alla svängar och avdelningar, och vi gick runt på alla fyra våningar med röda runda rum och en kuddavdelning där man kunde sitta i tygbeklädda hål och kasta kuddar på varandra.

Han frågade hur länge jag skulle stanna och jag stammade "6 months" vilket inte alls stämmer längre (det är mindre än fyra mån kvar) och han undrade om jag letade efter jobb och jag sluddrade något obegripligt och var så fruktansvärt medveten om alla fel jag gjorde och på vilken låg nivå min engelska var.


I väggarna som man kunde skjuta till sidan var små vita krypin som det fick plats ett bord och två stolar och där kunde man ha möte eller kanske hångla lite tyst utan att kollegorna skulle märka det.


Där de satt och jobbade var inte så vackert. Vita skrivbord med små väggar uppsatta emellan. Ungefär som här. Mindre roligt, men vad gör det när man kan ta två steg och fyllas av förundran över den runda designen överallt annars? Det är synd att jag inte tog några bilder, alla på Ogilvy Stockholm hade blivit såååå avundsjuka... Men jag ska dit igen nästa vecka så än finns det hopp. The big american maybe liked me despite my shivering tongue :)...

Bilderna hämtade från Ogilvy Shanghai.