Hem.

Utan C hamnar jag fort i dåliga vanor. Vi brukar krypa under täcket vid halv elva - elva tiden. Men nu när jag tittar på klockan så är hon redan tio över två på natten och C har inte varit borta ett dygn än.

Åh, jag pratade precis med Agnes, det är min sjuåriga systerdotter. Hon berättade utförligt för mig hur Lucky Luke åkte vattenskidor med en känguru på tv. Och sen sa hon att hon saknade mig och att hon höll på att rita en teckning till mig som tagit henne ett år att slutföra, men ändrade sig till 3 månader när jag sa att det var så länge jag varit borta. Så frågade hon när jag skulle komma hem och jag svarade "till sommaren." Sen sa hon flera gånger till att hon saknade mig och mitt hjärta droppade långsamt till en pöl på det beigefärgade tyget i soffan jag satt i.

Efter Agnes sagt "puss puss" till mig och "vi ses till sommaren" så pratade jag med syrran och den yngste grabben Gustav. Han klättrade upp i hennes famn och kissade på henne. Hehe.. det hör väl till historien att han bara är nio månader.

Men det var så skönt att prata med "hemma". Så härligt att höra att jag är saknad. För visst är korea både konstigt och illaluktande men det har ändå en viss charm. Men hemma är ändå alltid hemma.