Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag ser den här lilla krabaten.
Han här var roligare. Jag och Malte fick för oss att han var hemlös, trots hans kärleksfulla beklädnad, och gick efter honom och kallade på "Liiiiiiiiiiiiingon". Det visade sig att han inte alls var hemlös och hans ägarinna kunde få honom att stå och hoppa på bakbenen. Jag som ville ta med honom hem... *snyft*
2 kommentarer:
Med tanke på hundens ansiktsuttryck vill man nog bara gråta...
Heheh... mmmm, det var kanske mig han blev rädd för. En stor blondin klampade plötsligt in i hans värld :).
Skicka en kommentar