Man blir tokig efter ett tag att bara sitta hemma och skriva. Speciellt när man bestämt sig för att ta en paus från skrivandet. Låta boken mogna en stund och ens ögon vila, för att se historien nykter, om den håller, om beskrivningarna är vackra och orden medryckande.
Jag tror jag lägger för mycket värde i vad andra tycker och vad främlingar egentligen menar med frågan "och vad gör du här?"
Jag kommer nog aldrig vara nöjd med mig själv. Jag skulle kunna göra så mycket mer, så mycket bättre, prestera mera och skratta högre.
Det är konstigt att inte ha ett arbete. Jag känner mig på något sätt som en mindre människa...
"You'll never do a whole lot unless you're brave enough to try."
- Dolly Parton -
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Åh, vad jag känner igen mig...
Åh, vad det känns skönt att inte vara ensam ;).. Tack.
Skicka en kommentar