MUWAHAHAHHAHAHAHAHAHAHA... Det här är en mycket bättre dag än igår. Det har regnat hundar och katter mest hela dagen och vid halv tre tiden så blev himmelen mörk, som om klockan var sju på kvällen och solen nästan somnat. Men det gör inget, för vet ni vad? Jag har världens bästa pojkvän! Och honom har jag lyckats hitta helt själv! Och honom ska jag behålla!
Igår när jag var deppig så visade jag honom en skiss som jag gjort på datorn och han sa att den var fin MEN... jag kanske skulle göra om bakgrunden lite, den var lite tråkig. Jag blinkade mycket och sen grät jag floder. Så där med skakande axlar och snor och tårar blandat. Jag vet inte om det är för att jag har mens, men jag drog i alla fall täcket över huvudet och C strök mig över ryggen tills jag vågade titta fram igen och sen ändrade han skepnad och jag låg plötsligt utsträckt i skinndivanen och han frågade om vi skulle göra en lista över allt som jag oroar mig för. Jag nickade och snörvlade lite i några näsdukar som han höll fram. Och som värsta psykologen så hämtade han papper och penna och skrev med spretiga bokstäver ner mina rädslor på ett vitt papper.
Och efter en stund så skrattade jag. Högt och tydligt, det gick inte att ta miste på det. Tänk att jag har världens bästa pojkvän och till råga på allt fått en psykolog på köpet :).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
var rädd om honom det finns det inte så många av/mams
Psykologer eller?!
Ha ha Belle!
Patrik brukar göra så också...Dvs han väntar ut mig tills jag skall berätta exakt vad det är jag är lessen/rädd/upprörd över.Under tiden jag berättar det för honom (och han flinar eller skrattar inte åt mig undertiden - vilket i sig är otroligt av honom) så kommer jag på mig själv hur löjlig jag är.Jag liksom hör min röst när jag berättar för honom och kan inte annat än att skratt åt mig...
Jag tror det är en typisk tjej grej... ;-)
//Bea
Haha... Visst är det bra! Och dessutom, GRATIS!
Skicka en kommentar