Det finns massa amerikanare som bor i Itaewon. Det där gräsliga området där det bara bor utlänningar och bara de modigaste koreanerna vågar sig dit. Där bor alla militärer i ett inhägnat område med vakter och passerkort för att få komma in. Men det går bra att ta med sig gäster ibland. Och Larissa, ni vet ryskan som jag brukar hänga med? Hennes man är militär och jag har blivit inbjuden. Tjohoooo... till det mystiska stället där det finns västerländska varor som Creme Fraiche och kläder i OLIKA storleker, inte bara Onesize som råder på marknaderna här i krokarna som jag handlar på. Där fanns det märken som... Eh... Kappahl!
En gång i månaden åker Larissa och hennes man och vaktar gränsen till Nordkorea. Det är byggnader som uträttades för femtio år sen och de är i samma standard som då, de penslas bara med två eller tre målarlager då och då för att hålla väggarna uppe. Bakom dem står en drös betjänter redo att följa deras minsta vink. Där sitter de och tittar över till gränsen där Nordkoreanerna står och glor tillbaka. "Det är surrealistiskt" sa Larissa.
Ett tält är uppställt på den dragna gränsen. Halva på Sydsidan och den andra halva på nord. I tältet står ett bord med två ben på ena sidan och två på den andra. Och på sydsidan sitter alltid en militär och väntar på att Nord efter femtio år ska komma till förhandlingsbordet.
måndag 26 mars 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
det är lite fel att skriva det här men det var lättast. Vad heter Mats i efternamn. Vi får nämligen en hel hop av förfågningar om vi blir inbjudna till någons mail eller om de fick logga in sig på vår dator....... han hette mats malmkvist. heter Mats så??????
kram kram mams
Hahaha.. Ja, mats heter så. Men det finns många som heter det, och jag tror inte att Mats har gmail, så ni kan vara säkra på att det inte är han :).
Skicka en kommentar