Jag är deprimerad. Jag vet inte varför. Kanske för att jag inte känner mig hemma här. Utan vackra vyer som inspirerar mig. Bara ett hav av grå betong som dränker mig långsamt.
När jag var 21 år åkte jag till Malta på en tre månaders språkkurs. Något av det bästa jag någonsin gjort! Där fanns en tjej som grät i två veckor och sen åkte hon hem, det var Karolina Klüfts storasyster. Jag tyckte hon var ganska fjantig och hade lite överseende med hennes tårar. Men nu förstår jag precis hur hon kände sig.
3 kommentarer:
Hej där,
brukar följa din blogg och hur ni har det där borta. Såg att du kände dig nere, hoppas det vänder snart.
I Sthlm har våren äntligen anlänt vilket känns toppen, och för egen del känns det lika bra att jag skall dra till London över helgen.
Ha det så fint!
Hej Mirabelle,
Jag var precis inne och tittade på din blogg. Läste att du tyckte det kändes lite tungt just nu. Jag vet inte om någon har pratat med dig om de olika faserna man går igenom vid en sådan flytt som du har gjort? Det är tydligen mycket vanligt att man först går igenom någon sorts ”förälskelsefas”, men att sedan i stort sett alla blir ganska deppiga att tag. Jag förstår verkligen att det inte får dig att bli gladare just nu, men det kan kanske hjälpa pyyyyttelite att veta att det trots allt är ganska vanligt och att du förhoppningvis tycker att allt känns mycket bättre om ett tag. Nu blir det inte fler påträngande råd från en främling :)
Tack så mycket. Det hjälper en hel del att få lite ord från både vänner och folk man inte känner. Mer än ni kanske tror!
Tack.
Hoppas att ni har det bra, idag känns det betydligt bättre.
Kram kram
Skicka en kommentar