Farväl.

Idag hade SVEA avskedslunch för mig. Jag avskyr farväl. Kan man inte bara låtsas som om man ska träffas nästa vecka? Jag brukar skriva till mina vänner hemma i Sverige och fråga om vi ska ses och käka middag eller något, fast jag vet att jag är här och de är där. Men det känns lite trevligt att låtsas att jag kan vara med ibland.

Vi käkade på en trevlig restaurang med en personal som inte riktigt brydde sig om oss. Och jag fick paket!! Ett jättefint smyckeskrin som hade en speldosa inbyggt i buken. Jag kommer att sakna dem allihop och är så glad att jag anmälde mig till gemenskapen.

Jehovas vittne...

När jag och Larissa var i Dongdaemun så kom det fram en tjej med en blå pärm och frågade om hon kunde ställa några frågor. Larissa skrynklade ihop ögonbrynen och sa barskt till henne "Not interested!" och sen satte hon fart på benen så jag fick springa efter henne. Jag hade aldrig sett henne så bestämd och direkt otrevlig innan. Men jag pinnade efter och kastade ett leende som ursäkt till kvinnan. Det skulle jag nog inte gjort för hon sprang efter oss och ropade att hon kunde engelska och ville bjuda in oss till ett party, i kyrkan. "Wait, wait... I speak english, I wanna invite you. Wait!" Papperena fladdrade efter henne och vi flydde ner i en underjordisk gång som visade sig vara en marknad. Larissa förklarade att de var odrägliga och att de aldrig gav sig och att hon mådde dåligt över att vara så otrevlig men att det var en nödvändighet för att bli av med dem. När hon först flyttat hit till Sydkorea så hade Jehovas Vittne kommit och ringt på hennes dörr och eftersom hon trodde att de kanske var grannar så bjöd hon in dem och de satte sig i soffan och blev kvar där tills hennes son kom hem och bokstavligen fick ta dem i nackskinnet och slänga ut dem.

Jag förstår mig inte på deras religion. Det är bara så...

Klockan halv elva är nästan elva, vilket bara är en timme från lunch. Klart att man kan dricka vin då!

Förmiddags vin hos Ruth med SWEA och smörgåstårta och chokladkaka och färska jordgubbar. Och jag som trodde att vi hade en jättestor lägenhet blev lite chockad när jag kom in i hennes spaciösa hall.


Mmmmm... Undra om jag kommer att komma i närheten av något liknande i matväg här i korea?! Var hittar jag grädden och Creme Fraichen undrar jag?!


Tjejen till vänster, Larissa, är ryss och imorgon så ska jag och hon till en marknad med tyger och pärlor. Jippie. Och kanske, kanske ska jag och Carl åka med henne till Vladivostock... Känn på den Maurice ;)... (Det är ett av de ställen på jorden som han helst vill besöka, slutet på den transibiriska järnvägen).


Du är inte koreansk på riktigt om du inte gör v-tecknet på kort!

Ruth

Jag fick ta bussen klockan åtta på morgonen och det tog mig en och en halv timme att ta mig till Starbucks i Seoul i området Itaewon. Och där satt jag på cafét en halvtimme före utsatt tid och väntade på att tjejerna från SWEA (en svensk organisation för kvinnor utomlands) skulle komma insläntrande. En kines dök istället upp och sa att jag var vacker och att hon var just kines och att alla koreanerna tog henne för korean och tyckte att det var konstigt att hon inte kunde språket. Att hon krockat många bilar och nu gett upp tanken på att någonsin sätta sig i en bil igen och att hon bott i USA och var 33 år gammal. Och just det, hon jobbade som lärare men hade fått sparken. Väldigt gullig och pratsam tjej.


Så stack det upp ett blont huvud från trappen och mitt hjärta klappade lite extra, men det försvann igen och jag rusade som tur var efter. Det var Ruth, jag vill gärna kalla henne min vän fast jag bara träffat henne en gång. Vi satte oss mittemot varandra. Jag med min andra söta chai-latte och hon med något rykande brunt, jag frågade aldrig vad det var. Hon berättade att hon var här med sin man och att de tidigare bott i Japan i fem år. Hon var söt och lätt att prata med och hon visade mig en kines som sålde kläder och jag köpte en konstig kappa. Sen tog hon mig till Namdemun market och vi tittade på kläder och blommor och vackra papper. Efter det åt vi på en foodcourt mitt i marknaden i ett hus med orange markiser.