Fem dagar...

Small black clock

... eller fyra. Det beror på hur man räknar. Kanske tre komma någonting... Vi åker på onsdag vid lunch från Kastrup och då är det bara 3 hela dygn och lite till kvar. Skit samma! Matte var bara mitt favoritämne tills jag var typ elva. Lyssna på detta istället. De flesta har säkert hört det men det tål att höras igen. Det är inte lätt att vara Korean, sälja klockor och inte kunna säga bokstaven L.

Korean Clock Lady

6 dagar kvar!

Det är jul hemma och allt som hör till. Släkt och vänner och julskinka och nötter och barrande granar, ljusslingor och mörker och irriterande reor där alla julklappar kostar 50% av priset. Grrr...

Då är det svårt att föreställa sig att det bara är 6 dagar kvar tills vi landar på Koreansk mark. Då kommer vi omges av ett myller av korta människor och ris och kimchi och koreanska oförstående ljudmelodier. Höghus och avgastjock dimma.

Sex dagar kvar... Det är inte länge. Lite mer än en hel arbetsvecka och vi vet alla hur fort de brukar gå. Undra om mina arbetskamrater uppskattade julkalendern med godis som jag lämnade till dem. Jag har alltid velat öppna alla luckorna på julkalendern med en gång!

piiiiplpusha (people pusher)

Bilderna hämtade från Scott-5x5

"Extreme subwaying" är en populär sport i Tokyo där resenärer backar in i ett knökfullt tåg genom att ta tag i dörröppningen och luta sig hårt och puta sig in.


Sen finns där "People Pushers" som kommer och putar - hårt - på de resenärer som står i dörröppningen. På bilden ovan behövs två stycken. En som trycker med sin armbåge och en som skjuter igen dörrarna.

Killen (Scott-5x5) som jag snott bilderna ifrån hade hört om detta men var överraskad över hur artigt och lugnt allting gick till väga. Resenärerna var tysta och vana att bli puttade, som att packa en väska där det sista inte får plats och man måste trycka till ordentligt för att kunna stänga den.

Detta är i Japan, Tokyo, och jag har förstått att eftersom Korea varit ockuperat av Japan så finns där fortfarande mycket agg mellan dem och man ska akta sig för att jämföra de båda länderna och absolut inte tycka att Japan på något sätt är bättre än Korea. It's a big no-no. Så om det finns några "People pusher" i Korea har jag ingen aning om och på inget vis vill jag jämföra de båda länderna med varandra.

Jordbävningar utanför Taiwan stör datortrafik i Sydkorea!

Shit, shit, shit! Min enda länk till omvärlden kanske är borta i några veckor!!! Shit, shit, shit. Inte nog med att jag inte kan språket och sederna. Nu kan jag inte titta förälskat på min blogg hela dagarna och fnissa lite tonårslikt så fort jag får några kommentarer. Shit, shit, shit.

Läs mer om internetkatastrofen!

Reklamlösningar för framtiden...

Läste en artikel om push and pull reklam på DN. Asien är way ahead of us!
Läs hela artikeln

Grisens år

Nu är det "Grisens år" i Sydkorea. Därför har man valt att hylla grisen med ett eget monument på en populär strand utanför hamnstaden Busan.
Hämtad från DN 2006-12-27

Avhållsamma sydkoreaner belönas

Bild lånad av SVT:s Raggadish

Den sydkoreanska regeringen belönar statsanställda som inte besöker bordell en enda gång under julen.
"Vi ska se till att det blir fina priser för dem som festar men gör det på ett hälsosamt sätt", heter det i ett internetmeddelande från Jämlikhetsdepartementet.

Vad som åsyftas är den koreanska vanan bland manliga tjänstemän att supa ordentligt tillsammans och avsluta kvällen på bordell.
"Den vanan blir svår att bryta", säger en företrädare för Jämlikhetsdepartementet.

Biobiljetter ska sändas till de avhållsamma och ett pris på en miljon won (7.000 kronor) utbetalas till det ämbetsverk som har flest anställda utan julbordellbesök.
Artikel hämtad från DN 2006-12-26

Frågan är om detta kommer att få tjänstemän (undra om Calle går under betäckningen tjänsteman?) att sluta besöka bordeller? En biobiljett?! Det borde ändå kosta en del att gå till en bordell. Jag tror inte att det kommer ha någon verkan. Vad tror du?

Lost in translation

Två vilsna själar och 12 miljoner japaner...

Filmstjärnan Bob Harris, eller Bob Haalliiiis, spelad av Bill Murray reser till Tokyo för att spela in en reklamfilm. Jetlaggadd, förvirrad och förundrad över var han hamnat möter han Charlotte, spelad av Scarlett Johansson (som för övrigt är min Carls favoritkändis och snygging) som vind för våg följt med sin make som ska jobba där (känns det igen?). De känner sig båda bortkomna men lyckas tillsammans hitta tröst och vänskap hos varandra och utforska den vilt främmande miljön de råkat hamna i. Mycket sevärd och fin film!

Minst hälften om inte mer som jag berättat att jag ska åka till Sydkorea för har utropat: Det är som Lost in translation! Och visst, så är det kanske. Calle ska jobba och jag kan inte språket. Men då får jag verkligen hoppas att jag hittar en egen Bill Murray i Sydkorea.

Oumbärliga Engelsk-Asiatiska ord
Lett Pack = Rat Pack
Logjel Mole = Roger Moore
Mavistahl = Movie star
Salfingtecha = Surfing teacher
Ove hel = Over here
Golges = gorgeous

Puss Puss Octupussy

Svart couscoussallad med bläckfisk hämtad från agliolio.blogspot.com

I Sydkorea äter man levande bläckfisk i sesamolja! Och stursk som jag är har jag redan lovat att testa det. Jag kan dö!! Tuggar man inte benen ordentligt så kan sugpropparna på deras ben suga sig fast i kinderna eller halsen!!! och då kvävs man! Så håll tummarna hårt för att mina tuggreflexer är snabba och effektiva. Jag har faktiskt precis varit hos tandläkaren och han sa att allt var tipp-topp. Så oddsen är förhoppningsvis på min sida.

God fortsättning till er alla eller som de säger i Sydkorea: Schimlichslun Chong! (bläckfisken är inte död förrän den är död!)

God Jul...

... eller som de säger i Korea Chungchang Chi!

Och eftersom jag inte själv har några barn så har jag lånat min systers, Agnes, Gustav och Arvid.

Hoppas att kolan fastnar i era tänder och att tomten är full och att ni umgås alldeles för mycket med er kära familj. Alltså, hoppas att ni får en riktig Chungchang Chi!

Puss puss

Hur luktar Koreaner under armarna?

Har du själv upplevt känslan när det blir varmt under armarna och du plötsligt minns att din morgonrutin ruckades av till exempel ett telefonsamtal eller att äggen kokade över och du glömt att använda deodorant? Det är hemskt att gå en hel dag och lukta lite unket. Det är kanske bara du som känner det men du kommer aldrig att veta. På frågan "luktar jag svett?" är det få människor som skulle svara "JA!".

Till Korea då. Igår fick jag nys om ett väldigt bra vetande! Koreaner luktar inte! och använder därför inte deo. Det är få ställen som säljer det. Tack gode gud att det kom till min vetskap nu. Tänk om jag åkt och när min deo (som nästan är tom) tagit slut hade jag tvingats lukta skunk resterande fem månader. Hemska tanke.


Men då återstår frågan... Hur mycket deo ska jag ta med mig? Hur mycket deo använder man på sex månader? Jag försöker minnas hur ofta jag köper ny, men det är svårt. En gång i månaden, varannan månad? Hur många ska jag ta med mig för att lukta fjäril under armarna hela vistelsen? Några förslag?

Mirabelle has left the Brand Building

Mina kompisar i popen (avdelning på Ogilvy som nu är nedlagd)

Igår fick jag reda på att jag inte fick behålla mitt mobilnummer när jag var tjänstledig. Så för en timme sen så klippte de mitt kort med alla mina små fina sms som jag sparat i flera år. Jag klarade inte av att radera dem själv så jag gav kortet till vår receptionist och innan jag hann blinka så hade hon klippt det. Det sög i tarmarna och jag liksom försökte tafatt sträcka fram handen och rädda det. Gapade som en liten fisk. Sen fick jag ge ifrån mig mitt larmkort. Vaddå? Jobbar jag inte här nu? Det känns så konstigt. Ska jag inte vara här med alla människorna, trapporna och min antika skärm! Allt som är så hemvant och kärt för mig. Visst är det konstigt vad man saknar när man plötsligt är borta. Mullret från kaffemaskinen, Fredriks stön när det går åt helvete för honom, Kobbes glada flin och Evas entusiasm över alla intriger som florerar inom Ogilvys portar.

Ut genom glasdörrarna för sista gången på ett halvår. Det känns konstigt att vara jobblös fast det bara är en liten stund och ännu värre att vara mobillös. Jag kan inte ringa Calle och meddela när jag är i Malmö. Ingen kan ringa mig heller. Eller skicka God Jul-mess. De flesta av mina vänner mailar mig direkt till Ogilvy-mailen och även den är borta. Jag har liksom försvunnit, nästan gått under jorden kan man säga. Vad läskigt! Tur att jag har min blogg i alla fall :)

Jag kommer att sakna er...

Bild hämtad från blomsterverkstaden

Det var inte förrän i söndags som jag verkligen fattade att jag skulle åka. Jag satt på ett fik och var bakis tillsammans med Ann och Mats. Min hjärna var trögflytande och jag hade svårt att kordinera mina tankar med mina läppar. Då slog det mig plötsligt. Herregud, såhär kommer jag inte kunna sitta i Korea. Då har jag ingen Mats runt hörnet eller en Helena som ringer på lördagsförmiddagarna när hon är på sin meditativa shoppingrunda. Vad ska jag göra då?...

Shit, detta var kanske inte så genomtänkt trots allt? Jag kommer ju sakna alla så fruktansvärt mycket! Hur har jag kunnat förbise det? Så jäkla kort är ändå inte min näsa...

Hehe... Jo, det är den kanske... Skulle sätta in lite pengar på mitt konto igår och då påpekade bankmannen att mitt körkort gått ut.
– Jäklar! Är det tio år sen jag tog mitt körkort och ska man verkligen hålla koll på sånt oxå?
Han (som var en väldigt söt bankman) bara skrattade åt mig och sa att jag fick ringa efter ett nytt. Så det gjorde jag och det visade sig att jag under 2005 spärrat mitt körkort efter att jag blivit bestulen på min plånbok när jag, rund under fötterna, besökte Mondo på Söder. Jag fick mirakulöst tillbaka plånboken med allt i och behövde inte beställa nytt körkort, varav de inte skickat mig en påminnelse när mitt körkort gått ut. Men vad ska jag göra med ett svenskt körkort i Korea?

Men tillbaka till mina vänner. Vill bara skriva några rader till er alla härliga människor som rumstrerar i ett virrvarr i min närhet. Tack för att ni finns och för att ni är så fina.

Nu ska jag sova järnet sista natten i min 1,5 miljoners lägenhet (jag åker inte till Korea än men ska fira jul och nyår i Malmö och kommer inte tillbaka innan vi åker på riktigt). I januari kommer min lägenhet att ockuperas av en Oscar istället för en Mirabelle. Hälsa gärna på! Han är jättesöt och snäll och gissar garanterat rätt på ert jeansmärke bara av att titta på sömmarna.

Puss på er alla mina hjärtan. Jag kommer som sagt att sakna er!

Tick, tack, tick, tack...

Jäklar vad det tar tid att packa. Speciellt eftersom jag ska hyra ut min lägenhet och tvingas packa ner resten av mitt liv också. Och för att inte glömma flyttstädningen. Puh, allt detta trodde jag att jag skulle hinna med ikväll + att titta på Bonde söker fru (det var ju det sista avsnittet!) + skriva i min älskade blogg naturligtvis. Jag måste vara ute ur lägenheten på fredag. Då åker jag till Malmö och kommer inte tillbaka förrän i juli 2007.

Ni kan se på bilden hur långt jag hunnit. Jag har inte ens börjat att dra fram grejerna under sängen eller badrummet. Mina fingrar är skrynkliga av allt skrubbande och diskande och jag är sådär tröttvarm som man blir när man borde gått och lagt sig för ett tag sen.

Och vad ska jag packa? Det är vinter där nu och vi ska stanna till sommaren och jag hittar inte min bikini!!

Men kolla vad jag hittade, lösningen på mina problem (en artikel från DN):
Låt det vara sagt en gång för alla. Den som inte är intresserad av att känna, titta, handla, shoppa, fynda, vrida, vända, leta, pruta och köpa: åk till någon annan plats än Seoul. Den dygnet runt-öppna kommersen sker i varje upptänklig vara från varje hörn av jordklotet. Allt finns att köpa. Damkläder har ett motsvarande Ikea-stort varuhus, herrkläder ett annat. Det är helt obeskrivligt och mycket skrämmande för den oinvigde. Men kläder är en sak. Det finns en fotbollsplan med kökstillbehörsaffärer, en sektion för begagnade borrmaskiner, knivar, skrot, antikviteter, koreansk lack, blommor, oändliga våningsplan med plastsmycken, plastblommor, ginseng, keramik, läder. Rådet till Korearesenären måste bli: res lätt och ta med en extra väska. Eller köp en ny.

Problem solved :)

Läs hela artikeln

Tummisar :)

Jag kom precis på en sak som Natasha och Soyoung berättade för Carl (för er som inte följt bloggen så länge så är det koreaner som jobbar på TAT i Korea, TAT är företaget som Carl jobbar på, Carl är då min pojkvän, och Natasha och Soyoung hälsade på TATs kontor i Malmö för inte så längesen, TAT står för The Astonishing Tribe). De berättade i alla fall att i Sydkorea är det bara småbarn som har tumvantar på sig. De skrattade åt folk som hade det på stan i Malmö.

Jag har tumvantar. Jag vägrar att ha fingervantar. De bara kliar och är mycket kallare och så känner jag mig mycket sötare i tumvantar. Jag känner mig sådär liten och gullig i min randiga mössa i starka färger och mina grovstickade matchande tumvantar (kan ju vara lite åldersnoja förstås?). Sen kan man korsa fingrarna när man ljuger och räcka finger åt folk och det ser ut som man bara hälsar.

Men, man vill ju inte bli utskrattad. Tänkte köpa ett par till Carl så att jag slapp vara ensam men han sa bestämt nej till mitt förslag om att försöka starta en ny trend i Sydkorea. Fick höra från en arbetskamrat (Linnea med det underbart krylliga tjocka håret som man vill klappa på så fort man ser det) att när hon och hennes pojkvän var i Tokyo så stannade folk och skrattade åt henne. Pekade på henne utan att hon kunde göra något åt det, eller hade den minsta aning om varför. Detta var förstås i Japan men eftersom Korea varit ockuperat av Japan kan man ju tänka sig att de har samma värderingar och humor där. Kanske hade hon tumvantar på sig? Måste komma ihåg och fråga henne imorgon. Och jag ska försöka låta bli att dra henne i håret! Jag vill ju också ha sånt hår.

Är det någon mer än jag som gillar tumvantar? Vi får rösta! Vem är för och vem är emot?

Sydkoreas nya huvudstad – ett nytt Kristianstad?

Sydkorea har precis påbörjat fasen att byta huvudstad, till en småstad i storlek med Kristianstad, flytten ska vara över om 15 år.

Kristianstad (uttalas Krischánsta' eller Kreschánsta') är en stad i Skåne grundad år 1614 av Christian 4. Stavades fram tills 1900-talet med Ch i början, en stavning som Kristianstads kommun försökte återgå till under slutet av 1990-talet. Namnändringen som hade stöd av både opinionen (57% i en lokal opinionsundersökning) och kommunstyrelsen stoppades, efter en förfrågan till Kammarkollegiet, av regeringen som ansåg att i Sverige skulle svenskt språkbruk användas.

Kristianstad utvecklades starkt under början av 1900-talet och i staden föddes svensk film (SF). Under 20- och 30-talen var Kristianstad lika glamoröst som Hollywood och inte förrän på 70-talet flyttade SF sitt huvudkontor till Stockholm.

Staden har i mycket bevarat sitt danska ursprung, trots att Kristianstad endast var danskt i 44 år. Bland annat brukar staden ofta kallas Sveriges danskaste stad. Den danske kungens monogram, C4, går igen överallt i staden och kommunen. Christianstads enskilda bank gav, fram tills år 1898 ut gällande svenska sedlar med den danske kungen Christian 4 på - en dansk kung på en svensk sedel! Christian 4 står staty på framsidan av rådhuset och varje år dränks Kristianstad i danska flaggor när Kristianstadsdagarna livar upp stämmningen.

Kristianstad har 31 592 invånare (lite skillnad från Seouls tio miljoner). Hur ska det gå?

(källa: susning.nu)

Jag i Sydkorea

Här står jag på ett berg i Seoul. Det sägs att presidenten bor här. Tyckte mig allt se en glimt av honom!!


Här är jag ute med mina koreanska vänner. Vi ska sjunga kareoke hela natten. Rock n roll!


Tunnelbanan en morgon på väg till Seoul från Suwon där vi bor. Här är det ingen som tittar på varandra inte. Stirra ut genom mörka fönster är vad som gäller.

Skriv gärna frågor om ni undrar över något eller om ni vill att jag ska besöka någon speciell plats.

Tjingeling.

Till Mats.

Vi stod i hans lägenhet i fullständigt mörker. 30 inklämda, uppklädda vänner. Bara lilla Frank kurrade som en katt i sovrummet. Vi hörde porten slå igen i trappen. Nu kommer han snart... 10 sekunder, 20 sekunder... Det var inte han.
Jag hade fått sms att han skulle komma om tio minuter. Nu hade det gått 12. Jag kände hur det vibbrerade i min hand och läste högt för alla att det var en minut kvar...
Så slog porten igen för fjärde gången, det hörs väldigt tydligt när man inte ser och lyssnar så att det spänner i nacken.
– Hschhhhhhh... ljöd genom rummet och nu var det på riktigt. Nyckeln i låset. Drapperiet drogs bort och han läste orden i lysande pastellfärger som vi satt upp i hallen: MATS 30 ÅR.
– Men vad fan är det här?
– SURPRISE! Ja må han leva, ja må han leva...

Hehe... Han blev så chockad att han inte riktigt var sig själv förrän han sagt några trevande ord, öppnat paketen och fått telegram uppläst för sig. Han var härligt röd i ansiktet och tårarna rann över hans kinder.

Hur detta hänger ihop med Sydkorea låter jag vara osagt. Jag kommer inte på någon tvist att klämma in på slutet. Inte ens min arbetskollega Marie från Sydkorea var där utan var nerstoppad i sängen med feber. Men hon skickade sina varma hälsningar.

Så Massemannen. We love you for ever and ever!

Nu kan ni andas ut allihop...

... jag och Carl och Charles ska bo i en fyra (bara jag som börjar på m. Tänk om de börjar mobba mig?!). Ett rum till mig och Carl, ett till Charles och ett extra rum till alla svenska tatare som kommer och ska jobba på korea-kontoret. Och kanske till eventuella vänner som vill komma och uppleva Korea med oss (hint, hint. Välkomna speciellt alla ni som har namn som börjar på m). Det känns otroligt bra, förutom chokladen förstås som jag själv får se till att lägga på kuddarna då!!

Petter och Nisse (eller så heter de något helt annat) ska bo i en annan lägenhet och det verkar som om det ska vara fixat tills vi kommer ner. Glädjeyra och raketer. Puh, vad skönt!

/Mirabelle med mera mjäll
(Moiraboll, Baromill, Biramjäll, Bella Bulla eller Miiiiiirran)

PS. Är C en finare bokstav än M? Den kommer ju före i alfabetet och används mycket mer sparsamt? Charles, Champagne, Charmerande, Citron. Moln, mörker, magnefik, majskolv. DS.

Bulgogi (불고기)

Bulgogi kan översättas med "eldkött" och är marinerad strimlad biff som på traditionellt vis steks direkt vid bordet och serveras med ris och kimchi som man rullar in i salladsblad. (Se föregående inlägg om mat).

Bulgogi

4 portioner

ca 800 gram lövbiff eller strimlad entrecote. En fullt godtagbar vegetarisk variant gör man på lika stor mängd quornbitar.

3 msk finrivet päron eller mosad kiwi (mörar köttet)

Marinad:
1 dl japansk soja
3 msk farinsocker
2 salladslökar, tunt skivade
2 klyftor finriven vitlök
3 msk sesamolja
2 msk rostade sesamfrön
1 msk nymalen svartpeppar

Dipsås:
1 msk sojabönpasta (finns i asiatiska livsmedelsbutiker eller på Korean Food)
1 tsk pressad vitlök
2 tsk chilipepparpasta ("red pepper paste" från Korean Food) eller lika mycket torkad malen chilipeppar.
1 tsk rapsolja
2 msk vatten
sesamfrön

Blanda det tunt strimlade köttet först med päron eller kiwi. Lå stå 10 minuter. Blanda sedan med marinaden och låt stå någon timme i kylen. Rör ihop ingredienserna till dipsåsen, låt puttra på svag värme några minuter. Svalna av.

Stek köttet hastigt i wokpanna och servera med ris, kimchi och salladsblad (typ romansallat). Man tar ett salladsblad och lägger på lite kött, lite ris, lite kimchi och rullar ihop, doppar i dipsåsen och äter.

Receptet hämtat från kimchi.se

Vassego Benny! Jag har inte testat receptet själv, bara låtit andra laga maten till mig. Men det låter bra och väldigt gott. Lycka till!

En bloggares mörkaste hemlighet...

Jag har tyckt att kommentarerna haglat lite väl sällan här på sidan. Ibland känns det som om jag skriver för absolut ingen alls. Men sen fikar jag med kompisar, och då vet de plötsligt mer än de borde? Aha! De har varit inne och läst på sidan.

Och idag fick jag reda på att många bloggare skriver kommentarer i andra namn för att få igång konversationerna!! Shit, varför tänkte jag inte på det?! Så jag är ledsen kamrater men hädan efter kommer ni inte ha en aning om kommentarerna är äkta eller inte. Hehe... Ni kommer att kommentera mer än ni själva är medvetna om!

PANiiiiiIIIIIK!

Calle ringde och han ville prata med mig om Korea ikväll.
– Vaddå prata?
– Ja, det är lite saker gällande hur vi ska bo?
– Vaddå, hur vi ska bo? Har jag ingenstans att bo eller?
– Jo, men det blir kanske inte direkt såsom vi tänkt oss.
– Hur menar du då? (säg! säg! säg! ...nu!)
– Ja, vi har ju ingen lägenhet.
– Okeeeeeej. (Fast det visste jag sen innan och inbilat mig att vi ska bo på något tjusigt hotell med små chokladbitar på kuddarna).
– Ja, så vi får nog bo hos Petter (eller något annat namn jag glömt) och Nisse (eller något annat namn jag glömt).
– Och jag ska nog bo första veckan i Seoul (där ligger inte Petter och Nisses lgh). Och sen fyra veckor med dig i Suvon och efter det en månad till i Seoul.

Åh nej, själv i Sydkorea! Med Petter och Nisse och massa koreaner som inte förstår engelska. Nu faller hela idén med att flytta dit. För att vi ska få vara tillsammans. Nu får vi pendla ändå! Hata tåg, hata tåg, haaaaaaaaaaaaaata tåg. Jag får nog ändra fokus om jag ska klara denna resan. Det viktigaste är kanske inte att vi är ihop utan att jag ska skriva min bok och ha tak över huvudet i 6 månader. Överleva helt enkelt. Om jag bara fixar det så är jag nöjd. Allt annat som blir bättre än så får bli en glad överraskning. Jag ääääälskar överraskningar! Hah!

Gingerbread House

This is for all my South Korean visitors. I suppose you have christmas like us but I don't know if you have gingerbread houses like we have in Europe. So if I say that making small houses of gingerbread comes originally from Sweden. You probably will belive me! How cool isn't that! We also read stories about small children who get lost and finds a gingerbread house in the dark wood with icing and sweets in different colours. In that house lives a evil witch. She feeds the kids with all the sweets they can think of and they get really huge, with thick sausage fingers. Then she eats them and that'll teach kids not to run away and not to eat too much candy. If they do, the evil lady will come and finish them off. It's fun to scare small children! Why do you think we have invented Santa Claus? Name one small person who hasn't cried the first time his uncle came through the door with a round belly and thick beard, shouting "Ho Ho, do we have some well behaved kids in the house". If you were lucky it was the first house he visited and took his first drink. After three houses even the older kids were crying.

I hope that you all have been nice this year?

The gingerbread castle in the picture is made by me and Carl this weekend. We are hoping that a lot of small children will come and visit us!

OOXX

Seoul i Stockholm

Igår var Calle och jag och käkade lunch som sagt på Seoul. Är det bra om man börjar tröttna på Koreansk mat innan man åkt dit?


I vilket fall så var där Bulgogi, Kimchi, Kalbi (hört det förut ;)), friterade jätteräkor, grytor, vårrullar och lite annat smått och gott. Inredningen var fin, avskalat och strikt med jordnära färger. Maten var bra inte som Arirang och Kimchin var nog den sämsta hittills. Ölen var som vanligt Asahi och smakade likadant. Undra om Korea har en inhemsk öl?


Det låg en bit från mitt jobb och det regnade när vi gick dit, men med ett sällskap som Calle kan det inte bli annat än underbart.


Ett litet tillägg bara (jag har inte fått hans godkännande att lägga ut detta). Vi var och såg Red Hot Chili Peppers på Globen igår. En grym föreställning med sjukt coola dekorer. Jag blev blöt i trosorna bara av det. När de spelade Under The Bridge kysste Calle mig sådär lite nätt så att det pirrade i läpparna och jag ville kasta mig över honom. Jag är kär! Det är väl det jag vill komma fram till. Jag är kär!

Var tror ni lunchen bär hän?

Hehe... just det! En koreansk restaurang som heter Seoul, ligger på Karlavägen 15B. Hoppas att den är lika bra som Arirang :).

Bibimbab, Arirang, Kalbi, Bulgogi, Kimchi

Belysningen är ganska skarp. På väggarna hänger koreanska tecken inramade i tjocka träramar. Mörka, nästan svarta bjälkar i taket. Klumpiga stolar som är tunga att dra ut... Men ack så god mat.


Arirang – en koreansk restaurang i Stockholm (försvenskad eller ej, det återstår att se). Jag håller tummarna för att det är ganska genuint koreansk. Vi fuskade dock och drack japansk öl, Asahi. God, lite sötare och vattnigare men passade bra till de starka koreanska maträtterna.

Tydligen brukar de inte äta efterrätter i Korea, så lite försvenskat var det allt med äppelfritter och chokladtryffel (hehe, låter ju iofs inte sååå svenskt).

Ska du äta något efter maten i Korea blir det färsk frukt. De verkar vara otroligt nyttiga där borta. Stark mat och kål är ju enligt min syster väldigt bra för matsmältningen och frukt ska väl också sätta igång magen. Ådörerna efter är det väl bara att lära sig leva med.


Calle åt Kalbi, det var revben av fläskkött på en bädd av salladsblad. Sött och gott som man doppade i någon slags stark sojasås. Till det serverades ris i en liten vit skål med lock.


Jag åt Bulgogi. Det var strimlad biff med böngroddar och kimchi (inlagda grönsaker) även det på en bädd av salladsblad. Till det serverades ris. Mitt vann! Det var helt klart godast men Kalbin kom på en god andraplats.


Till det beställde vi kimchi av kål. Stark och god. Hade en liten sur doft men gick att äta. Och eftersom de äter det till allt så det är bara att le och se glad ut.

Innan på dagen värmde vi upp med att käka bibimbab på ett asiatiskt ställe. Det är typ en av de vanligaste rätterna i Korea. Strimlad entrecote, kimchi, en stark röd sås och någon slags sallad och böngroddar på en risbädd. Rör samman allt. Supergott!

Tydligen ska man inte äta upp allt på tallriken för att visa att maten räckte, någon slags vördnadsgrej. Rapa är dock helt okej men tydligen inte att torka näsan när man äter så stark mat att det börjar rinna ur den och svetten pärlar sig på överläppen. (Som jag respektlöst satt och gjorde hela tiden).

Sambo Rambo

Hur länge ska man vara tillsammans innan man tar steget och flyttar ihop? Hur länge ska man dejta innan man kan kalla sig ett par? Hur länge ska man vänta innan man trevande säger de tre orden? Din jävla idiot! Hehe.. Bara skoja, jag älskar dig, ska det ju vara! Vad är kotym? Ett halvår, en månad eller en vecka?

Jag är så van att vara själv. Så van att jag till och med kan sakna min egen självömkan över att vara just ensam. Nu har jag inget att ömka mig för, fast jag ibland känner för att ömka mig. Tycka synd om mig själv. Men för vad? Nu är jag ju lycklig i mitt liv och vill absolut inte ändra på något. Så varför blir jag ändå ledsen ibland? Varför tycker jag fortfarande om att gråta när lusten faller på. Förr hade jag alltid en anledning, jag var ensam. Men nu, ibland gråter jag bara. Tårarna rinner och jag har ingen aning om varför?

Men nu skulle jag inte skriva om det. Jag skulle skriva om att bli sambo. Jag måste erkänna att jag ibland tycker att det är fruktansvärt läskigt. Herregud (jag är nog banne mig kristen), hur ska det gå? Vad ska vi prata om? Men samtidigt så är jag övertygad om att det kommer att gå bra. Jag tror jag kommer att bli en schysst sambo. Jag älskar att skriva små lappar och pyssla om. Laga mat ihop och framför allt sova tätt intill min Calle.

10 mån. Det måste väl ända vara det exemplariska tiden för att flytta ihop eller hur?!

27 dagar kvar...

Idag är det 27 dagar kvar tills vi åker.
Klockan är nu kvart i sex i Korea och det är 6 grader och regn.

Det har nog regnat hela dagen känns det som. I morse när jag kollade vädret i Korea regnade det också. Pratade med Calle precis. Det börjar bli en hel del virrvarr om vad som ska med och inte med och vad som är smartast att packa med sig och mamma ringde och sa att jag absolut inte fick förvara foton och minne på vinden ifall det blev inbrott. Men var ska jag göra av dem då? Mitt förslag var att fråga killen som ska bo här om han kan ha några lådor i ett hörn. Då sa mamma att om han har fest försvinner det säkert ändå. Och vill jag verkligen att han (och de han har fest med) ska kunna rota i mina personliga saker. Nä, såklart vill jag inte det! Så nu vet jag inte vad jag ska göra om jag inte tänker tåg-båt-luffa dit och det lär ju ta ett tag. Fast det blir kanske en spännande bok av det? "Den långa vägen till Sydkorea." Hihi... Totalt insnöad på att skriva böcker för tillfället.

Men nu måste jag sova. Eller i alla fall tänka på refrängen. Det brukar ta minst en timme från att jag tänkt tanken till att jag faktiskt går och lägger mig. Jag skyller på Alfons Åberg, jag ska bara...

Puss

WON

Hej hej. Kolla vad mycket pengar jag har! Det är won, valutan i Sydkorea. 159 000 won. Jag känner mig rik! Jag försöker att inte tänka på hur mycket det är värt egentligen, en sisådär 1 300 kr. Lalalalalaaaa. 159 000, shit det låter mycket det! Det bör jag väl klara mig på? Hehe... det är ungefär lika dyrt i Sydkorea som här så... not!

Tjing, tjing. Fina pengar är det i alla fall. Påminner lite om leksakspengar.

Hmmm...

... var köper man billiga kor?

Just nu i Sydkorea...

...är klockan fem över halv fyra och det är regn och sju grader varmt. Om det är någon som undrar :).

Varför ätpinnar kan vara skadliga...

Att äta med pinnar varje dag ökar risken att utveckla plågsamma ledsjukdomar.

Undersökningar som gjorts i Beijing visar att upprepade rörelser av knipningar med ätpinnar för att plocka upp mat kan orsaka ledbesvär i fingrar och hand. Det kan gå så långt med svullnader och smärta att man inte längre kan klä sig.

Mer än 2.500 av Beijings befolkning i 60 års åldern, som ätit med pinnar, hade tecken på skadade ben i deras händer. Dock kommer nog inte denna upptäckt förhindra att folk äter med pinnar i fortsättningen – en tradition som går tusen år tillbaka i tiden.

Men det hindrar kanske lilla mig? Äntligen en ursäkt att äta med kniv och gaffel. Undra om de använder kniv och gaffel? Borde nog lägga till på packningslistan. Och osthyvel. Det är vi typ ensamma om här i norden tror jag?

Sen finns det förstås aspekten att man kan sticka någon med pinnarna, och då är de extremt farliga. Speciellt de i metall som jag nämnde i förra inlägget. MUUHHWWWAAAHHHAAAHAHAAAA...

PS. Tre av fem från Storbrittanien är rädda för ät-pinnar DS.

Min kompis, kompis har varit ihop med en Sydkorean!

www.shirtsweb.com

Okej, såhär är läget. Jag fikade med en kompis igår och hör och häpna, jag gled raskt in på min Sydkorea-resa. Verkar vara "samtalsämnet" i min närvaro för tillfället. Men. Då avbröt han mig och berättade att hans tjejkompis, som varit i princip alla delar av världen, även varit ihop med en Sydkorean! Och varit där i typ nån månad. Träffat svärföräldrar och allt. Ovan att äta med pinnar bjöds hon på någon slags nudelsoppa och förväntades få i sig det med, inte vanliga träiga pinnar som vi har här i Sverige utan glatta stålpinnar. Och så fick jag tyvärr ännu en bekräftelse på att Sydkoreaner är dåliga på engelska. Mmmm, svärföräldrarna förstod henne inte alls. Numera bor hon dock i tryggt förvar i Stockholm eller var det Uppsala, i alla fall utan Koreanen och alla talar svenska.

En garde!

Är inte det koreanska statsvapnet fiiiiint? Men... Kanske ännu mer likt Pepsi än flaggan?

Religion vs. Ateism

Hälften av Sydkoreanerna är ateister ("Isn't it enough to see that a garden is beautiful without having to believe that there are fairies at the bottom of it too?" Douglas Adams, känd ateist). Den andra hälften är Kristna eller Buddister, deras två officiella religioner. Sen finns där några få som utövar koreanska blandnings religioner med inslag från buddismen, konfucianismen och inhemsk schamanism. De bor oftast på landsbygden.

Jag har själv tänkt på det där med Gud Allsmäktige. Det är klart att jag inte tror att han satt nersölad med röd lera mellan fingrarna och skulpterade Adam och Eva. Drog sig i skägget och funderade ut hur fiskarna skulle andas i vattnet eller skrattade åt giraffernas långa halsar. Jag tror mer på The big bang och evolutionen.

Men ändå, det är så tryggt att ibland blicka uppåt himmeln, sända iväg en liten önskan, oftast självisk förvisso men ibland riktigt god. Skönt att tänka sig mormor sitta där uppe med röda kinder på ett litet fluffigt moln.

Och sen är det ju det här med slutet. Är det verkligen slut när man dör. Jag kan inte riktigt acceptera den tanken. Och kyrkan. När jag är i kyrkan infinner sig alltid en slags andlighet. Vet inte om det är för att det är så högt i tak eller så mycket utsmyckningar? Men jag börjar viska med en gång och tänker två gånger innan jag säger något, i fall han skulle lyssna.

Är jag då troende eller ateist?

Lika som bär?

Vem kom först, Sydkorea eller Pepsi?

Jag vill osså...

Mmmm... jag vet att jag borde sova för lägesen. Klockan är trettiotvå minuter över tolv! På natten. Mmmm, jag vet! Men. Jag håller på att bli galen för att jag inte kan fixa så att jag får upp senaste inlägg på min sida. Alla andra har det, Minna, Amy, Paul, K-A, Brian i Miami som skriver om påskägg och Torsten i Sjöbo!?.. Ja, precis alla! Utom just jag! Vilken frustration. Arghhh! Jag vill osså. Buhuuuuuhääähhhhhh... Kanske lite känslig för tillfället.. Men.. BUHÄÄÄHHUUURRRGGGHHHHH... snyft. hulk... Jävla blogger, skit, helvete piss och mög. Mobbing! Det är vad det är. Ren och skär vuxenmobbing. Jag ska stämma dem! Vilken smärta de åsamkat mig. Som jag lidit! Jag kan för böveln inte sova. Detta kommer att gå ut över mitt jobb som i förlängningen kommer att förlora pengar på att jag inte kan prestera så som jag borde, såsom jag är betald för att göra. Såsom jag gör när jag kan soooooooova. De ska fan få för rutten ost! Och all annan ost för den delen också. Så därmed basta! Ha! Ha!

... men det funkar inte i alla fall... snyft... snyft...

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=593988&d=547

Jag vet inte hur man gör länkar här så ni får kopiera den om ni är intresserade att läsa om Sydkoreaner som jobbar i Sverige på koreanska företag som LG och Kia.

– Jag provade att äta en sån som kör jultomten, just det, ren heter det. Jag trodde det skulle vara konstigt men det var okej. Jag har hört att det finns en inlagd fisk som luktar. Den vill jag också prova, säger Jack Kim.

Natasha och Soyoung

Hej alla glad. Nu har min kära man skaffat vänner från Sydkorea och lovat mig dyrt och heligt att de ska bli mina vänner oxå. Jag får väl muta dem med choklad eller vad man nu kan tänkas göra för att få vänner i Korea? Kimshi? Vin? I alla fall så jobbar de på TAT (Carls företag) i Korea och har varit på besök i Sverige i två veckor. Carl har visat dem runt i malmö och förhoppningsvis kommer de att göra det samma i Sydkorea. Han verkar gilla dem.

Här är några bilder på dem och Carl när de dricker vin vid lunchtid tidigare idag. En återställer eftersom de rockade loss på Etagé till tidigt i morse ;)... Verkar som om Koreanerna kan festa. Men de var överraskade över hur trångt och vilken kroppskontakt det rådde på dansgolven. Verkar konstigt eftersom Sydkorea är en fjärdedel av Sveriges yta men har en befolkning på 48 miljoner?! Kan det bli trängre?

De var två tjejer. Den ena kallade sig Natasha (det är hennes europeiska namn, vilket är vanligt att ha utöver sitt vanliga namn i Asien) och har gul tröja på bilderna. Den andra hetter Soyoung och sen var där en kille som hette Johndoe.

Puss och kram

Min Carl är såklart vackraste av dem alla ;)

Här kommer lite koreanska ord. De är med all säkerhet felstavade.


Piengi = Flygplan


Chaduncha = Bil


Je boyo = Du är vacker :)

Jag vet inte hur långt jag kommer att komma med dem: du är vacker, vill du flyga eller åka bil med mig?

Sprutor, sprutor, sprutor...

För några år sen fick jag en impuls att övervinna alla mina rädslor. Det gick ganska bra faktiskt. Jag tyckte bland annat att det verkade otroligt läskigt att resa alldeles ensam, så jag åkte till Australien i en månad och backpackade. Vågade inte riskera att totalt kollapsa på ett vandrarhem med huvudet i en blöt kudde så jag mötte upp min kompis Sandra första halvan av resan.

Stora högljudda motorcyklar med växlar hade jag aldrig ens vågat sitta på. Så jag anmälde mig till en trafikskola och kom så långt att jag körde på landsvägar och kunde krypköra runt koner utan att sätta i foten. Dock fick jag aldrig mc-kort fast det stod en liten söt Yamaha Midnight Special i mammas garage och väntade på mig (där står den än).

Och så till sprutorna. Jag har ärvt min mammas skräck för nålar. Fast jag ligger ner och läkarna säger till innan de sticker och det känns ganska bra efteråt så svimmar jag utanför dörren. Det var bara att anmäla mig som blodgivare och det gick mycket bättre. Nålen rörde sig aldrig i armen som när de håller på att byta kapslar hela tiden när de tar blodprov. Det hjälpte också till att jag fick fika och pengar och ibland en t-shirt eller en biobiljett på köpet. Jag fick ligga i bekväma läderstolar och de kom alltid med juice till mig efteråt.

Så då borde det inte vara några problem att bli vaccinerad tänkte jag och knallade ner till hälsoläkarna. Men tji fick jag. Det sved när de sprutade in vätskan i muskeln och sen svullnade den upp och armarna blev liksom lama och jag kände mig yr. Det var längesen jag klagade så mycket på jobbet. Aj, aj.. mina armar... Idag tog jag mina två sista sprutor. Totalt 5 stycken. Det är lite synd om mig nu. Och så är jag lite sjuk också!

Nordkorea – en död härskare hur ocoolt är det?

Eftersom Nordkorea (som egentligen heter Demokratiska Folkrepubliken Korea) har en mycket mörkare historia än Sydkorea så får de gästspela här en stund. Huvudstaden heter Pyongyang men det roliga är att Statschefen, Kim Il Sung dog år 1994 men sitter fortfarande kvar som president. Detta gör Nordkorea till världens enda nekrokrati. Hans son Kim Jong Il är överbefälhavare och därigenom landets högste politiske ledare.

Nordkorea kom till efter andra världskriget. Japan, som ockuperat Korea, var besegrat, och Korea delades, likt Tyskland, upp i en sydlig (USA) och en nordlig (Sovjet) ockupationszon. År 1948 utropades landets södra del till "Republiken Korea" och den norra till "Demokratiska folkrepubliken Korea".

1950 inleddes Koreakriget. Kriget böljade fram och åter och norra delen av landet ödelades, men till slut var man tillbaks nästan exakt där man startat.

Efter vapenvilan inleddes återuppbyggnaden. Med hjälp av Sovjet och Kina gick det snabbt i norr. På sextio- och sjuttiotalen sågs landet som ett föredöme för tredje världen. Politiskt hade man dock fastnat i en nationalistisk, stel stalinism. På åttiotalet gick ekonomin sämre och efter kommunismens fall tycks landet till stora delar ha brakat ihop. Kim Il Sung dog 1994, Kim Jong Il vann makten, och försöker nu med hot och vädjanden utvinna så mycket pengar och stöd som möjligt från Sydkorea, USA och Japan - utan att för den skull göra avkall på sin diktatur.

På grund av den dåliga levnadsstandarden i landet skänker Sverige varje år en hel del pengar i bistånd.
Deras nationaldag är den 9 september. Tur att vi inte ska åka dit. Nekrokrati. Huh… Borde det ens få finnas?