PANiiiiiIIIIIK!

Calle ringde och han ville prata med mig om Korea ikväll.
– Vaddå prata?
– Ja, det är lite saker gällande hur vi ska bo?
– Vaddå, hur vi ska bo? Har jag ingenstans att bo eller?
– Jo, men det blir kanske inte direkt såsom vi tänkt oss.
– Hur menar du då? (säg! säg! säg! ...nu!)
– Ja, vi har ju ingen lägenhet.
– Okeeeeeej. (Fast det visste jag sen innan och inbilat mig att vi ska bo på något tjusigt hotell med små chokladbitar på kuddarna).
– Ja, så vi får nog bo hos Petter (eller något annat namn jag glömt) och Nisse (eller något annat namn jag glömt).
– Och jag ska nog bo första veckan i Seoul (där ligger inte Petter och Nisses lgh). Och sen fyra veckor med dig i Suvon och efter det en månad till i Seoul.

Åh nej, själv i Sydkorea! Med Petter och Nisse och massa koreaner som inte förstår engelska. Nu faller hela idén med att flytta dit. För att vi ska få vara tillsammans. Nu får vi pendla ändå! Hata tåg, hata tåg, haaaaaaaaaaaaaata tåg. Jag får nog ändra fokus om jag ska klara denna resan. Det viktigaste är kanske inte att vi är ihop utan att jag ska skriva min bok och ha tak över huvudet i 6 månader. Överleva helt enkelt. Om jag bara fixar det så är jag nöjd. Allt annat som blir bättre än så får bli en glad överraskning. Jag ääääälskar överraskningar! Hah!