Tummisar :)

Jag kom precis på en sak som Natasha och Soyoung berättade för Carl (för er som inte följt bloggen så länge så är det koreaner som jobbar på TAT i Korea, TAT är företaget som Carl jobbar på, Carl är då min pojkvän, och Natasha och Soyoung hälsade på TATs kontor i Malmö för inte så längesen, TAT står för The Astonishing Tribe). De berättade i alla fall att i Sydkorea är det bara småbarn som har tumvantar på sig. De skrattade åt folk som hade det på stan i Malmö.

Jag har tumvantar. Jag vägrar att ha fingervantar. De bara kliar och är mycket kallare och så känner jag mig mycket sötare i tumvantar. Jag känner mig sådär liten och gullig i min randiga mössa i starka färger och mina grovstickade matchande tumvantar (kan ju vara lite åldersnoja förstås?). Sen kan man korsa fingrarna när man ljuger och räcka finger åt folk och det ser ut som man bara hälsar.

Men, man vill ju inte bli utskrattad. Tänkte köpa ett par till Carl så att jag slapp vara ensam men han sa bestämt nej till mitt förslag om att försöka starta en ny trend i Sydkorea. Fick höra från en arbetskamrat (Linnea med det underbart krylliga tjocka håret som man vill klappa på så fort man ser det) att när hon och hennes pojkvän var i Tokyo så stannade folk och skrattade åt henne. Pekade på henne utan att hon kunde göra något åt det, eller hade den minsta aning om varför. Detta var förstås i Japan men eftersom Korea varit ockuperat av Japan kan man ju tänka sig att de har samma värderingar och humor där. Kanske hade hon tumvantar på sig? Måste komma ihåg och fråga henne imorgon. Och jag ska försöka låta bli att dra henne i håret! Jag vill ju också ha sånt hår.

Är det någon mer än jag som gillar tumvantar? Vi får rösta! Vem är för och vem är emot?