Begravning i Tibet.

Det var ju en vecka sen jag var i Tibet men jag kan inte låta bli att skriva om det i alla fall. De har konstiga begravningar där borta. Bland annat en som heter "sky burial." Då styckar man den döda kroppen och lägger den på en klippa för fåglarna att festa på. På så vis så stannar den i kretsloppet. Barn som dör begravs alltid på detta viset. Eller så kan man kasta kroppen i sjön och låta fiskarna gnagga i kanterna. Det är därför tibetaner aldrig äter fisk. Men de kan ibland äta upp sin gamla mormor för att hon ska bli en del av dem själva och stanna hos dem för alltid. De är konstiga de där tibetanerna! Jag ska helt klart kremeras!

Toilets of Tibet.

Jag vet att ni egentligen inte vill veta detta, men har jag börjar en kategori som heter "Toaletter" så får jag väl bita i det sura äpplet och ni med mig. Ni kan ju i alla fall glädja er åt att ni inte behövde gå på dem.


Detta är när jag kissar vid vårt besök på Drepung Monastery. Det är dumt med trycket på hög höjd, det gör mig kissig HELA tiden. Och eftersom man andas ut massa vatten i utandningsluften så ska man dricka massor, helst tre liter om dagen. Det går inte ihop det där, speciellt när man vill undvika toaletter så mycket som möjligt.


Den ena toaletten bättre än den andra. Ni kan trösta er med att ni inte får se det värsta. Inte ens jag kunde gå in på toaletten vid ett ställe som skulle föreställa en hot spring, men mest liknade en vanlig inbyggd bassäng. Det kryllade av byggställningar utanför och byggarbetare i hjälmar. Jag fick vända i öppningen, jag klöktes och kissade på baksidan av stenbyggnaden.


Det var i en sån här toalett Calle tappade Rasmus Lonely Planet om tibet. Den är nog välbegravd vid det här laget.

Tibetanska djävlar.

Jag är ingen djävul, jag lovar, min tunga är rosa!
Men vilken tur att jag inte har några snorkråkor i näsan.

Food of Tibet.

Den första kontakten vi fick med Tibetansk föda var naturligtvis Jaksmörste. Rasmus och Calle ser väldigt lyckliga ut, jag antar att de inte hunnit smaka på den varma drycken än. Det var inte gott! Och att tibetanerna klarar av att dricka 40 koppar om dagen är för mig ett mysterium.


Andra kontakten blev en tibetansk restaurang som serverade nudlar med jakkött och dumplings. Det smakade förvånandsvärt bra, men det kunde inte jämföras med det sagolikt vackra ljuset i rummet.




När jag och Rasmus hittade det Nepaliska setet med flera olika rätter blev det en klar favorit som avnjöts både en och två och tre gånger.


Det var på vippen att jag blev vegetarian när jag såg hur köttet hängde framme i solen hela dagarna med flugorna surrande i klungor.


Dumplings med jakkött i och stark sås vid sidan sitter aldrig fel när magen skriker.


Såhär såg köket ut där dumplingsen på föregående bild lagades till. Ni vill inte veta hur toaletten såg ut.

Animals of Tibet.

Två kossor som hittat enda skuggan vid sjön Yamdrok.


En jak Calle hittade i bergen någonstans.


Ett får med en konstig triangelklippning på magen.


Vi fastnade med bilen i en fårskock. Alla får är märkta i olika färger så att nomaderna vet vems får som är vems.


En katt vilar på moppen. De kör vilt här må jag säga, det tog ett tag innan jag lärde mig hur jag skulle gå över övergångsställen.


Kossan till vänster är ingen djävul, hans tunga är inte grön utan rosa!


Packåsnor.


Kolla de långa benen på det nyfödda fölet! Naaaaaa...


Jak...

People of Tibet.

Två små gummor som satt och vilade sig utanför Sera Monastery.


En kvinna jag mötte i en trång gränd i Lhasa.


En kvinna som rusar mot Potala Palatset.


En gammal man som gärna ställde upp framför Calles kamera medan frun blev sur och tog betalt.


En munk som vattnar sina blommor i Sera Monastery.


En fåraherde som ville ha betalt för att han poserade så här fint. Han fick 2 yuan (två kronor).


Skoluniformerna i Lhasa såg mest ut som träningsoveraller.


Ett förtroligt samtal två gummor emellan.


Jag undrar vad den här munken tänker på?


Munkar i uppförsbacke och en äldre man med böneslunga.


Deras yngre nomadbror fick leka med kameran och fast han lyckades kapa alla huvuden i bilden så gillar jag den.


En nomad som bjöd mig på svart te när jag var på väg ner från berget.


En gumma som stannat på sin pilgrimsfärd runt Potala för att säga något till butiksinnehavaren.


Vi mötte en mc-förare på vägen till Namtzo Lake.


Och ännu en.


Och här vilar en gumma i Lhasa på sin mc, funkar nog betydligt bättre än käppen skulle jag tro.


En munk tvättar händerna någonstans.


Och här är en till utanför Samye monastery.


Två små gummor skulle gå en dag....


En jakman Calle träffade i bergen.


Fler jakmän.


Bönetrummor utanför Potala.


Den här liftaren fick inte åka med vår fullpackade bil.


Två pilgrimer som ber på Lhasas gator. Ett steg och sen lägger du dig ner rak lång. Upp igen och ett steg till. Det tar evigheter att ta sig någonstans. Uppe i bergen, på de små snirkliga vägarna vimlade det av dem, speciellt runt de heligaste bergen.


Calle och en munk.


Är hon inte fiiiin, tanten med sitt får?


Typ alla som hade det någerlunda ställt med pengar gick runt med guldtänder. Brrr...

Vad ska du bli nar du blir stor?

Jag gillar Lhasa. Det gamla, det smutsiga, de morka farade ansiktena pa gummorna. De sma barnen som springer runt med hal mellan benen sa att de ska kunna kissa och bajsa utan att dra ner byxorna, som blir sa glada nar man sager "Hello."


Men nar det blir morkt och tiggarna blir tydligare, nar de drar i dina klader och vattenflaskan som du har i handen. Nar de sma handerna och stora ogonen foljer efter dig lange efter att du snabbat pa stegen och lamnat ljudet av natta fotsteg efter dig.

Det ar hemskt orattvist alltsammans. Jag kopte i min iver saker for alla pengar jag hade pa mig och i tjugo minuter, sa langt som det tog for mig att ga till bankomaten, tankte jag pa vad jag skulle gora om jag inte fick ut nagra pengar. Sen pep automaten och jag behovde inte tanka pa det mer. Det ar lustigt hur mycket mer tiggeriet och fattigdomen paverkar mig nu nar jag ar ensam, det ar lattare att titta at ett annat hall nar man ar fler. Prata om Sverige och blunda. Nu kryper det under skinnet pa mig.