Vad ska du bli nar du blir stor?

Jag gillar Lhasa. Det gamla, det smutsiga, de morka farade ansiktena pa gummorna. De sma barnen som springer runt med hal mellan benen sa att de ska kunna kissa och bajsa utan att dra ner byxorna, som blir sa glada nar man sager "Hello."


Men nar det blir morkt och tiggarna blir tydligare, nar de drar i dina klader och vattenflaskan som du har i handen. Nar de sma handerna och stora ogonen foljer efter dig lange efter att du snabbat pa stegen och lamnat ljudet av natta fotsteg efter dig.

Det ar hemskt orattvist alltsammans. Jag kopte i min iver saker for alla pengar jag hade pa mig och i tjugo minuter, sa langt som det tog for mig att ga till bankomaten, tankte jag pa vad jag skulle gora om jag inte fick ut nagra pengar. Sen pep automaten och jag behovde inte tanka pa det mer. Det ar lustigt hur mycket mer tiggeriet och fattigdomen paverkar mig nu nar jag ar ensam, det ar lattare att titta at ett annat hall nar man ar fler. Prata om Sverige och blunda. Nu kryper det under skinnet pa mig.