Oj, vad jag har blivit dålig på att uppdatera bloggen. Vad som en gång var 123 inlägg i januari är numera bara 39 i april. Jag antar att jag kan skylla på att jag varit i japan, haft mycket att göra, utvecklat mitt sociala liv. Och herregud! jag åker snart hem! Vad ska det bli av mig då? Jag har ätit av sötman att göra precis vad jag vill och det känns nästan som om jag kommer att dö efter detta. Att jag måste göra allt nu, ta tillvara på varje sekund, innan det är slut, slutet.
Naturligtvis är det inte så, jag har några hjärnceller kvar, simmandes innanför pannbenet som sojon inte kommit åt, så jag vet att det finns en fortsättning. Men ändå... Så ledsamt.. på något sätt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Så rättvist livet är; mamma åker till dig i korea och jag får vara hemma och passa Kalle... är det schysst?!?
När man läser Din blogg känner man att Du verkligen har levt Korea, med alla sinnen i sällskap av de små grå (cellerna). Så det kan väl inte vara helt lätt att lämna landet och gå in i en vardagslunk igen. Men ändå: Välkommen hem till Sverige när det nu så småningom blir. /Catharina
Nu får du fanimig komma hem. Jag har ingen att gå lååånga promenader på djurgården med på mina låååååååånga luncher. Saknar dig. /Kobbe
Angelika: hehe... nä det är kanske inte så schysst. Hoppas att mamma har klippt näbben på honom iaf så du slipper göra det. Den fågeln har överlevt sig själv känns det som :). Ta Agnes i handbagaget och kom hit. Killarna kan behöva lite tid för sig själv! Kram kram
Catharina: tack, tack. Jo, jag börjar trivas riktigt ordentligt nu. Men jag saknar er alla där hemma. Jag kommer till Malmö den 20:e juni. Kram.
Kobbe: Min allra käraste Kobbe. Jag saknar våra långluncher jag med. Hoppas att det blir en lugn sommar med vackert väder, då har vi mobilerna på i parken! Miss u!
Skicka en kommentar