Igår var jag och några andra sweor och hälsade på Lena Nyman och hennes Montessori skola. Hon kom hit 1964 med sin koreanska man som hon träffat under hans studietid i Stockholm. De startade skolan 1965 efter kriget och nu blomstrar både skolan och barnen och växterna omkring dem. Det var gamla byggnader och pedagogiska klassrum med mycket för både händer och hjärna att klura med. Lena var en av de första svenskarna som bosatte sig här och båda hennes barn bor här med respektive som är koreaner.
Barnen var mellan 3-5 år och när jag satte mig bredvid en liten tjej vid det lilla bordet med den lilla stolen, som inte räckte till min stora 28:a åringa rumpa utan att den flöt ut över kanterna, så reste hon sig upp och ställde sig bara en decimeter från mig och pratade tyst på koreanska i mitt öra. Jag var så leden att jag inte förstod vad hon sa, det sa jag till henne på svenska. Och hon svarade mig, och jag svarade tillbaka. Hon höll upp sin penna och jag sa att den var fin. Sen frågade jag om jag fick ta ett kort på henne och hon sprang bort och ställde sig och log såhär fint. Åhh, lilla smaskiga sockertopp.
Ordning och reda.
I ett gammalt hus som inte fick innehålla någon elektricitet satt barnen med benen i kors på golvet och målade kalligrafi.
Och efter besöket på skolan och mina små försök att sno med mig min nya vän gick vi en runda på Insadong och alla Sweorna inhandlade sjalar i olika färger. När klockan slog tolv gick vi till en underbar restaurang som serverade tre små rätter före huvudrätten som var sallad och någon grötliknande röra och en toast (säger vi fast det inte alls var det, men jag har tyvärr glömt). Till huvudrätt fick vi kyckling med nudlar eller bibimbap eller Seafood. Jag valde kyckling och det blev mina smaklökar glada för. Fantastiskt gott! Jag ska försöka att komma ihåg var det låg, en sidogatan till huvudgatan med marknaden i Insadong.
Eftersom kaffe aldrig har lyckats lura in mig i sitt beroende så fick jag en söt risdryck istället. Inte tokigt alls faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar