Idag ar det torsdag och vi har gatt upp tidigt for att komma langt fram i kon till Jokhang templet som ligger vid Barkhor torget. Byggnaden fran utsidan var inte sa mycket att ropa: hej, hej hemskt mycket hej for. Men manniskorna utanfor som bad for Buddha fran staende stallning med handerna ihop over huvudet till raklang pa marken om och om igen. Luften ljod av mantran. Inuti var det sagolikt vackert med statyer av buddha och laman och viktiga personer i tibets histora. Det var morkt och trangt och i alla rum var det stora kittlar med jaksmor som anvandes som stearin till de fladdrande lagorna som stod i rad. Det luktade smor och man fick se upp sa att man inte trillade pa det insmorda golvet. Dar fanns buddhor med blaa hattar och 6 armar och sju ogon och en som hade ansiktet som en groda och roda- och guldmalade och en som var tva som symboliserade sexualitet och andlighet, ansiktena var tatt och armar och ben tvinnade om varandra. Det var trangt och en skarp rokelsedoft och fast man inte tror det sa knuffas och trangs buddister, mycket.
Sen besokte vi Potala, hemmet for alla Dalai Lama, forutom den nuvarande, den fjortonde, som flytt till Tibet efter andra varldskriget nar Kina anfoll. Det ar hemskt att de inte far resa sin egen flagga eller forvara bilder pa Dalai Lama inom landets granser och videokamerorna som kineserna satt upp overallt. Man far inte prata illa om Kina for da kan man hamna i fangelse och innan kunde man domas till doden och alla tibetaner som studerat med hans hoghet i Indien ar bannlysta som guider har. Usch och pi.
Men Potala. Det ar maktigt fran utsidan och maktigt fran insidan ocksa. Det var femte Dalai Lama som lat bygga templet 1645 och det tog 50 ar att fardigstalla. Inuti finns gravar dar bland annat han ligger under ett monument gjort i 3721 kilo akta guld som ar 13 meter hogt och 7 meter brett. En maktig syn.
Och till sist men inte minst sa hittade vi en taxichauffor som korde oss for 25 kr tre kilometer utanfor Lhasa till ett tempel som heter Drepung tempel. Det ar insprangt i berget och fullt av vita murar som formar en pittoresk labyrint med hus och buddhistiska skolor. De vasterlandska turister jag sag har kan jag rakna pa tre fingrar. Till ett av tempelena sprang plotsligt munkar sa deras morkroda och gula klader fladdrade i vinden. De hade ett mote och satt i langa rader och sjong nedanfor altaret och de fint broderade skynkena i taket. Allt ar smycket in i minsta detalj har. Och det ar sa mycket att jag tror att jag hade fatt spendera en livstid i bara det tempelet for att ha varje del och dess betydelse klar for mig. En tibetansk man i gul sportjacka folje efter oss och pratade om Dalai Lama och ville titta pa vara bilder i kamerorna. Jag tror att han letade efter hans hoghet bland vara semesterbilder med getter och smyckade tempel.
Nu ar jag har pa internetcafeet och Calle ligger hemma i sangen med huvudvark, vilket inte badar gott for hikingturen imorgon. Men vi vill absolut inte vara den personen som dor i tibet varje ar.
Lova ya!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar