onsdag 28 februari 2007

On Telly


Detta är vad som finns i vår koreanska tv-burk. Men utan texten då förstås, så vi vet aldrig vad de säger... Men nu när jag vet så är det faktiskt roligt på sitt eget lilla vis, med gulliga ljudeffekter och inpoppande texter och en enarmad bandit som väljer frågor. Det är en talkshow som heter "Sang Sang Plus" med "Bi" som gästande kändis.


En annan show är "Xmen" som jag har mycket mindre förståelse för. Och jag tycker inte att den är roligare nu när jag förstår vad de säger. Men det är en otroligt populär show här i Korea. Och det är få tillfällen som jag kan zappa genom kanalerna utan att stöta på den. Döm själv.


Vill ni lära er koreanska så är Steve det hetaste tipset för oss utlänningar. Han kom hit för massor av år sen och livnär sig nu på att skriva böcker och framträda i tv för att underlätta för alla oss utbölingar som vill tränga in i det koreanska samhället och kulturen. Jag ska vara här i 4 månader till, jag börjar tänka att det inte är så lönt... Det är ju inte så att jag kommer att ha användning för det någon annanstans...

McDonalds





De är riktigt gulliga tycker jag :). Och de säger ganska mycket om koreansk reklam. Det ska vara vackra människor som gör söta, roliga, gärna överdrivna saker.

Han-gul (det koreanska alfabetet)


Mina första koreanska knaggliga kalligrafi bokstäver. Jag har skrivit uppifrån och ner. Det var så gubben i Folk Village gjorde. Men annars läser man, som vi, från vänster till höger. Jag har skrivit vad de olika tecknen betyder bredvid för att underlätta. R finns inte och går inte att utala enligt de flesta koreaners tungor. Bokstaven ersätts alltid med ett L istället. Puss och klam.

The Host



Äntligen har jag tagit mig samman och sett filmen The Host. En koreansk skräckfilm som tagit sig hela vägen till de svenska biograferna. Filmen handlar om ett monster som lever i Han river, floden som delar staden Seoul, och överlever på att äta människor. Jag såg den utan Calle med ljuset tänt för att kunna sova efter. Men det hade jag nog inte behövt. Monstret var gulligt när det sprang fram över marken och nästan trillade omkull i för snäva kurvor. Familjen som fick bära huvudrollerna var trovärdig och lätt att tycka om, men det fattades något, spänningen var liksom inte där. Ryset som klättrar längs ryggraden och håret som ställer sig upp på armarna. Jag sov som en bebis i natt, vilket är ovanligt efter jag sett en skräckfilm. Inga drömmar om uppätna kroppar och avslitna kroppsdelar. Inte ett bra betyg för en skräckfilm. Den får tre av fem rattar eftersom den hade underhållande karaktärer och ett snyggt monster.

tisdag 27 februari 2007

En flickas synder

Oj, min mamma sa till mig precis att hennes pojkvän sagt att han inte tog mig för personen att använda grova ord. Och det gör jag heller inte, normalt. Jag inser nu när jag tittar på min blogg att de senaste inläggen kanske varit lite grova. Inte alls i klass med hans egen dotters kloka ord refererat från bibeln. Det var inte min mening. Mamma försvarade mig som vanligt och sa att jag säkert blivit påverkad.

Rasmus sa till mig första gången han sett min blogg att det var en sån snäll som han kunde skicka till sin mamma och mormor, i helgen sa han till mig att han var glad att han inte gjorde det.

Idag blev jag klar med första utkastet till min bok. Jag är långt ifrån nöjd och många trådar hänger löst och jag är bara uppe i 170 sidor och det är med index och ofulla sidor inräknat. Jag är rädd, jag måste svära... fan...

My idol



Jag förutsätter att koreanerna ska veta vem ABBA och Björn Borg är. Själv kan jag inte nämna en enda känd Korean fast jag har en favorit som är med i alla reklamerna, som har huvudrollen i en hyllad film som jag sett om kriget mellan Nord och Sydkorea (Taegukgi: The Brotherhood of War, som jag rekommenderar varmt om man gillar drama och blodiga krigsfilmer). Jag tycker mest om honom för att jag blir så glad över att jag faktiskt känner igen honom i myllret av kändisar. Han dyker upp och det blir varmt i magen när jag får peka och kalla honom min favorit. Det känns som om jag är en uns mer integrerad i det koreanska samhället och de skrattar och nickar gillande. En sån skön känsla, jag ska nog lära mig känna igen lite fler kändisar.

Olaglig vadslagning i Itaewon


På casinot är det olagligt för koreaner att spela om pengar. De får sitta vid barnbordet och spela med monopolpengar. Det är utlänningarna som får ösa pengar över ägarna istället och åka hem tomhänta när baksmällan börjar försvinna.


Vi körde lite olaglig vadslagning med en girlfighter och några koreaner på en bakgata. Att Yacir har svarta bältet i taekwondo var inget vi pratade högt om.


Är det inte meningen att handleden ska vara rak?



Helt klart den snyggaste sparken, men den gjorde inte så mycket väsen av sig på mätaren.


Det ser ont ut.


The winner takes it all.

Hocker hill







Jag tycker att porrindustrin är fel. Jag tror att många råkar illa ut. Jag tror att alla där har sin egen mörka historia och anledning att vara där. Men ändå så fascineras jag. Jag vet inte varför jag tyckte att det var så spännande att vandra upp för kullen och kika in på ställena när dörren öppnades på glänt och pojkarna i mitt sällskap blev inbjudna att stiga in.
"Hello baby, come in hansom!"

måndag 26 februari 2007

Jävla nassar!


Det är inte så farligt som det ser ut. Hakkorset är en gammal religiös symbol för solen som till och med Carlsberg har använt i sin logotyp innan andra världskriget. Den sägs vara lyckobringande.

Självmord i Sydkorea, en smittsam företeelse

"På tio år har självmordens antal fördubblats i Sydkorea, från 11,8 på 100 000 människor 1995 till 26,1 år 2005. Varje dag berövar sig 38 sydkoreaner livet, visar officiell statistik. Forskaren Oh Seung-Geun menar att det dessutom finns ett mörkertal. Han anser att den främsta dödsorsaken för män mellan 20 och 30 år är självmord men att det inte framgår av publicerad statistik."

Det är så obehagligt med unga människor som tar sitt liv. Det är ännu obehagligare med unga människor som väljer att hoppa ner för klippan bara för deras idol gör det.

Spy bar


Spyan finns även i Seoul. Och de har en mycket mer talande logotyp, något för Spyan i Stockholm att efterfölja?!

Elaka barn


Skenet kan bedra. Hans sockersöta blåbärsögon. Men som liten roade han sig med att sätta upp små, som han själv benämner det, oskyldiga fällor. En planka med stora rostiga spikar uppstickande i sin systers säng och en ståltråd uppspänd i huvudhöjd mellan två träd i skogen där hans kompis skulle komma cyklande.


Det värsta jag själv kan komma på att jag gjorde som barn var att, eftersom jag var så stor och tjock, krama mina kompisar så hårt att de började gråta. Och så dränkte jag flugor och drog ben av pappa långben och eldade min plasttelefon på rummet och mobbade min dagisfröken. Någon som utmanar?

Lost in Seoul


C har tvingats jobba hela helgen så jag har hängt med de andra TATarna. Jag och Yacir åkte in till Seoul vid lunch eftersom de övriga sov. Jag lyckades förvirra oss båda så att vi åkte den en timmes långa bussresan på var sin buss. Väl i Seoul gick vi upp fel uppgång, kände inte igen oss. Vi fick ta taxi till Mattias och vilade ut två timmar på restaurangen Raw. Sen fick jag för mig att vi skulle gå över Han river till Itaewon. Så vi roade oss med det en timme eller två tills vi hamnade ganska långt från vårt mål och fick reda på att det inte gick att gå över floden. Så vi tog tunnelbanan och åkte åt fel håll med fel tåg och det tog oss ytterligare en timme att komma till Itaewon.


När vi stod i tunnelbanan som bäst och kände oss som mest förvirrade med en stor karta i händerna. Då dök det upp en liten gubbe som frågade vart vi skulle. Vi berättade och han svarade. Men jag var ändå lite tveksam så vi fortsatte att studera kartan i några minuter. Då dök gubben plötsligt upp igen och meddelade att vi ska ta tåget på den andra perrongen åt det andra hållet. Den snällaste lilla gubben i världen hade gått upp ur tunnelbanan, kommit på att han sagt fel och vänt och kommit tillbaka för att meddela oss det! Urgulligt!


Rullstolsrace 45 meter framåt, eller uppåt eller nedåt.

KENT i mitt hjärta

Det är något visst med allt som påminner mig om Sverige här. Kent till exempel på en bakgata i Sydkorea.

I tunnelbanan


Jag har en känsla av att detta kommer bli en väldigt stor kategori :)

lördag 24 februari 2007

Fun childish drinking games.

Lördag morgon med blytung skalle. Jag ska åka in till Seoul med några TATare snart, tror jag. Hoppas att det blir lite senare...

Vi satt mycket igår, det var fredag och tröttheten kickade in ganska fort på de flesta. Rasmus bjöd på pastasallad i deras lägenhet, och jag ljög att jag bara ätit pasta en gång innan här i Korea. Det var jag och Rasmus och Charles och en ny kille som heter Henrik (han ska stanna i två veckor och jag kan tyvärr inte visa någon bild för min handväska gick inte ihop med resten av min outfit så kameran och väskan fick stanna hemma). Ölen var så kall att hålla i att jag fick frysskador om jag inte ställde den på bordet snabbt efter jag tagit en klunk. Den japanska saken var stark både varm och kall och jag gillade inte heller den japanska whiskeyn (detta vet jag fast jag inte vågade testa, bara ångorna från Calles glas...)


Lika som bär.

Leken var simpel och lätt om vi inte varit onyktra, trötta och... Britney har rakat sitt huvud!! Vet ni det? Hon ville likna Skinhead O'Connor. Så vi gav varandra namn. Vi bytte ut "jag" till kända namn och "vi" till vildvittrorna och "de" till rumpnissarna. Jag var Björn Skifs och Calle; Darth Vader och Henrik; Stevie Wonder och Rasmus; George Bush och Charles, naturligtvis rakad som brittan, Britney Spears. Använde vi orden "vi", "jag" eller "de" så fick vi dricka. Det blev en del drickande och när vi mötte upp de andra, Donald Duck, Buddha, Karate Kid, Charlie Chaplin och The Fairy God Mother skrattade jag så att jag grät. Leken floppade dock efter ett tag eftersom koreanerna inte tyckte att det var hälften så roligt som vi och vi nog mest framstod som aspackade idioter. Vi lekte en koreansk dricklek istället som gick ut på att vi skulle komma till nummer nio utan att någon sa samma tal samtidigt för då fick de dricka. En väldigt effektiv lek för huvudvärk dagen efter.

fredag 23 februari 2007

English lesson


Det finns hopp om att nästa generation koreaner kommer att vara bra på engelska. Igår när jag åkte in för att träffa Swea och käka lunch i Itaewon så stötte jag på dessa underbara barn i tunnelbaneuppgången. Han i turkos jacka stannade mig och frågade på bra engelska om han fick intervjua mig. Klart att han fick! Hans kompis stod nära honom och skrev av hans anteckningar. Han frågade mig vad jag hette och var jag kom ifrån och varför jag var i Korea och vilken koreansk mat jag gillade och hur lång jag var. Hans fröken kom springande och tog kort på oss. När jag frågade om hon kunde ta ett kort till mig också föste hon in några barn till i bilden. Jag lämnade platsen med ett leende på läpparna.

torsdag 22 februari 2007

Västerländska namn och plastikoperationer


Jag pratade med en kompis hemma i Sverige och berättade om Paul och Natasha och Soyoung och alla andra människor som jag umgås med här. Och efter en stund var människan i andra ändan tyst en stund.
"Så Paul är svensk?"
"Nej, han är korean."
"Men, han heter Paul?"
"Ja, det är hans västerländska namn. Jag vet inte vad han heter på riktigt. Natasha vet jag inte heller vad hon heter på riktigt."

De är så snabba på att anamma den västerländska kulturen med både för- och nackdelar. Att ta sig ett västerländskt namn bara för att underlätta för oss är väl en fin gest. Jongdoh brukar beklaga sig över att hans svenska arbetskamrater uttalar hans namn olika varje gång, och inget av dem är rätt.

Plastikoperationer däremot. Det är hemskt att det är så otroligt vanligt. "De vill se ut som dig" sa en snygg amerikan som jag träffade på Starbucks idag. Vad obehagligt! De som är så vackra i sina bruna mandelformade ögon.

onsdag 21 februari 2007

Free hugs

Jag sökte på Korea på youtube och det första jag stötte på var en film om en kille som gick runt med en stor skylt där det stod "free hugs" på. Jag blev alldeles varm i hjärtat av att se den och ville måla ett stort plakat jag med och krama koreanerna! Ska nog göra det en dag faktiskt. Släpa med C så han kan filma...

Äntligen mode!

Helena bad mig för ett tag sen att plåta lite koreaner till henne som hon kan lägga upp på sin modeblogg. Och igår satte jag mig på en bänk och fotograferade. Först försökte jag bara rikta kameran åt deras håll medan jag tittade titta åt ett annat så att de inte skulle förstå att jag tog kort på dem. Tyvärr lyckades jag bara fånga lyktstolpar och trottoarer och halva ben på folk som gick förbi. Så jag tog lite kort i smyg när det var mycket folk i rörelse, de flesta blev tyvärr oskarpa.

Det som jag tycker är underbart här i Korea är att folk klär sig så härligt egensinnigt. Fast jag nu studerat deras kläder länge så är den enda trenden jag kan se gemensam att de gillar högklackat och svart-vita kappor. Fast det är väl i och för sig en trend som alla andra. Helena, du hade älskat det här! Jag fick långt ifrån de bästa utstyrslarna på bild tyvärr...


Det kvittar vilken accessoar de bär på, väska, hatt, tyginpackat paket eller kille, koreanerna gör det med stil. (Klicka för att förstora).


Jackor poppar fram överallt nu när det är vår. Tyg, päls eller skinn. Precis vad du känner för.


Cool, avslappnad stil i jeans och väskasseccear.


För att inte glömma kapporna. De är heta nu tillsammans med pumpsen.


Skor verkar ligga de flesta koreanerna om hjärtat och de är verkligen inte rädda att ta ut svängarna. Höga stövlar och korta jeans funkar fortfarande om man har långa välsvarvade ben, men även nätta skor med blå rosetter och keps.

Lika roligt varje gång :)

Gratis gymkort till alla!


Kommer ni ihåg Stadiums reklam i somras? Att alla skulle få gratis gymkort, men inte på riktigt utan det var meningen att var man skulle utnyttja vad stadsbilden redan erbjöd. Det fick kanske inte världens bästa genomslagskraft och en del blev nog sura eftersom de faktiskt blev lurade.


Men så fungerar det redan här i Korea. Lite mer avancerat för riktiga maskiner är utplacerade på kullarna och skogsdungarna. Och alla som är ute på en liten skogspromenad verkar passa på att utnyttja möjligheten.


Här en tjej som hoppar hopprep i ett vackert lusthus en bit bort från vårt hus. Det är C som lurar till vänster i bilden, jag känner igen hans skor.


C passade på att göra lite bänkpress medan jag stod vid sidan och gjorde ingenting.

Ruth

Jag fick ta bussen klockan åtta på morgonen och det tog mig en och en halv timme att ta mig till Starbucks i Seoul i området Itaewon. Och där satt jag på cafét en halvtimme före utsatt tid och väntade på att tjejerna från SWEA (en svensk organisation för kvinnor utomlands) skulle komma insläntrande. En kines dök istället upp och sa att jag var vacker och att hon var just kines och att alla koreanerna tog henne för korean och tyckte att det var konstigt att hon inte kunde språket. Att hon krockat många bilar och nu gett upp tanken på att någonsin sätta sig i en bil igen och att hon bott i USA och var 33 år gammal. Och just det, hon jobbade som lärare men hade fått sparken. Väldigt gullig och pratsam tjej.


Så stack det upp ett blont huvud från trappen och mitt hjärta klappade lite extra, men det försvann igen och jag rusade som tur var efter. Det var Ruth, jag vill gärna kalla henne min vän fast jag bara träffat henne en gång. Vi satte oss mittemot varandra. Jag med min andra söta chai-latte och hon med något rykande brunt, jag frågade aldrig vad det var. Hon berättade att hon var här med sin man och att de tidigare bott i Japan i fem år. Hon var söt och lätt att prata med och hon visade mig en kines som sålde kläder och jag köpte en konstig kappa. Sen tog hon mig till Namdemun market och vi tittade på kläder och blommor och vackra papper. Efter det åt vi på en foodcourt mitt i marknaden i ett hus med orange markiser.


GRATTIS MIRABELLE 30 ÅR!!


"Så då är vi lika gamla nu" sa min två år äldre vän Mats när jag pratade med honom härom dagen.
"Ja, så länge jag är i Sydkorea och du är i Sverige så är vi det."
"Haha, du får aldrig komma hem."

Ja, så är det faktiskt. Jag är 28 år, europeisk räkning och Mats är 30, men i Korea räknar man lite annorlunda. Jag var ett när jag föddes och så fort det blev nytt år så fyllde jag två. Och eftersom jag föddes ganska sent på året, november, så var jag två år när jag andats frisk luft i två månader, koreansk räkning då.

tisdag 20 februari 2007

Korean Folk Village, Suwon


Så.. nu är det alltså nytt år och den gyllene grisens år och vi firar det med att hälsa på i den koreanska Folk Villagen. Det är som ett koreanskt Skansen med djur och handarbete och fina traditionella koreanska hus (Han-o).


Såhär såg det ut förr i tiden i Korea innan alla skyskraporna förklarade sig själv som herrar på täppan.


Och såhär kunde man se ut. Visst är han fin, gubben? Han försöker locka till sig en katt som jag och Morgan tyckte var så söt att vi var tvungna att fotografera. "Vi har fan katter i Sverige" muttrade Malte och jag vet!! Men den var bara så söt! Kisskisskiss...


Ja, förr gjorde man tydligen trädildos och hängde upp dem på ställningar, lite som vår midsommarstång kanske?


En gammal farbror som bara pratade koreanska och gick oootroligt långsamt skrev våra namn på koreanska på tunt rispapper.


Och såklart följde vi strömmen och tittade på en del uppträdanden.


Visst är det roliga bollhattar de har på sig!



En liten lepricon. Är det inte dem man ska följa till slutet av regnbågen och hitta en kittel med guldpengar, eller är jag ute och reser nu?