Hello, hello!

För att få er att förstå hur exotisk jag är här, och hur svårt det kommer att bli att komma tillbaka till Sverige och sluta vara "speciell." Bli en i mängden med blonderat hår och ingen som höjer ögonbrynen för min majestätiska längd, 170 cm.

Vi blev fullständigt attackerade av barnen när vi var på det största templet Gyeongbokgung i Insadong, Seoul.
"Hello, hello!"
En kille frågade mamma artigt "do you want something to drink?" och en annan skrek exalterat efter Lasse "it's Santa Clause!"

Moderskärlek.

Jag måste skicka lite kärlek till min mamma. När vi kom hem utmattade och flera kilo lättare från Tibet så steg vi in i en välstädad lägenhet med en kaktus i röda och gula och gröna färger på bordet. Det fanns en fruktskål med äpplen som dock ruttnat lite och samlat vätska i botten. Det fanns chokladstenar och inte ens kaviartuben var slut som jag fruktat. Det fanns ett långt brev till oss båda och lite fickpengar till en alldeles för gammal dotter.

Det var som dagen innan jag flyttade till Stockholm, då träffade jag en söt fransos på ett dunkelt uteställe. Han bedyrade sin kärlek till mig i alkoholdimman och kom ihåg det några timmar efter på morgonkvisten. Jag skulle jobba i Stockholm några dagar och mellanlanda i Malmö några timmar för att flyga vidare till min kusins 30-årsdag i Berlin. Jag visste att det låg ett tjockt lager dammtussar på mitt golv och det fanns inte en chans att han skulle få komma dit och hjälpa mig packa. Men han var enträgen och till slut ringde jag.
"Ehh, mamma. Kan du dammsuga i min lägenhet?"
Hon lät väldigt besvärad och efter en stunds tystnad suckade hon.
"Hur viktig är han?"

Jag och fransosen möttes av en stor fräsch blombukett i hallen. Lägenheten sken som aldrig förr och inte ett skrymsle hade undgått hennes trasa. Det fanns godisskålar i alla rum, och kylen innehöll en gedigen frukost. Vinet låg på kylning.

Han dumpade mig några veckor senare och jag var arg och ledsen i säkert en vecka, mest för min mammas ansträngning som varit till absolut ingen nytta.

Tack mamsen, I love you!

National Park Mt Sobaek.

Vi är tillbaka från en hiking i bergen med mamma och Lasse flåsande efter oss. Det har varit bergsklättring på 1394 meters höjd med gröna bergvyer och gigantiska grottor med stalagmiter och stalagtiter. Vi sov på ett gästhus lördag till söndag med värme och blinkande madrasser. Puh, det var precis så att man kunde somna och tuppen väckte oss halv sex för en ny fantastisk dag med hiking. Vår tidpunkt för återresan var exakt samma tidpunkt som resten av världen ville komma hem och det tog oss 6 timmar att komma hem till Suwon, borde tagit 2-3. Nu ska vi packa för vår resa till Tibet på ännu högre höjder, typ 5000 meters höjd och i tåget till Lahsa har de syrgas för att man inte ska blir höjdsjuk. Tåg och hmmmm.. Jag är dömd till att må illa i två dagar, vilket är tiden det tar för oss att nå vår destination. Men allt som inte.. eller hur e det?

Vi ser i alla fall fram emot att leva på jaksmör och jaksmörte som tibetanerna kommer att erbjuda oss och växa i själen som bättre människor. Tror inte att de har internetfasciliteter så jag antar att detta är hejdå för en stund, men inte farväl. Ses om två veckor :).

Lasses film om Jebudo.

Lunch.

Igår droppade vi in till TATs kontor och vinkade lite till dem jobbande stackars satarna. De tog oss till lunch och mamma och Lasse fick korsa sina ben i skräddarställning och sitta på små kuddar på golvet. Mamma frågade på i vanlig takt och jag hänvisade till de två koreanerna som följde med (Paul och Natasha). Vi fick in en stark soppa med lök och lite annat kringflytande guck, mamma frågade Natasha varför man åt soppan, vad den var bra för och Natasha svarande.
– It's for kids, so they will grow tall.
Och mamma svarade.
– But Koreans aren't very tall.
Och som tur var så skrattade de allihop, speciellt Paul vars axlar skakade långt efter vi inlett konversationen i andra banor. Mamma fortsatte sin frågestund och förundrades över att hon inte såg några hönor och kycklingar på gatorna?!


Lägg märke till saxen, väldigt vanligt att använda på restaurang i Korea.

Tuesday afternoon and the sun has been...

... shining on the world today!

Igår låg det Yellow Dust som ett täcke över Seoul och just då tyckte jag att det var en alldeles förträfflig idé att åka till Seoul Tower och se ut över de tre närmaste höghusen och sen stirra ut i ett hav av tjock dimma. Vi tog linbanan upp för mamma tyckte att det skulle bli för jobbigt att gå, och brydde oss inte om att åka upp i tornet eftersom vi ändå inte skulle se någonting. Vi gick genom Namsan Park ner för berget under ett grönt lövverk. Det är så härligt fint nu.

Sen virrade vi bort oss mellan de små gathusen innan vi hittade till Namdeamun Market. Där shoppade mamma två hattar och Lasse finbyxor, som visade sig vara för små när vi kom hem. Det är nämligen lite trixigt att gå på marknad här när det oftast bara finns "One Size" eller det är förbjudet att testa. Mamma hittade ett par skitsnygga jeans och jag köpte en sommarkjol av förra årets modell tror jag, men den var fin ändå.

Jag tog med dem till en "Food Court" och mamma tuggade i sig Bibimbap som jag tror föll sådär på läppen och Lasse sa att det var tur att det fanns ett jourlivs runt hörnet där vi bor med korvar att köpa. När vi kom hem satte jag på den koreanska filmen "Taegukgi." Mamma tyckte att den var för blodig och klockan tickade på och lemmarna tillsammans med ögonlocken kändes bara tyngre och tyngre så vi gick och la oss istället, sparade Koreakriget till en annan dag.

Shopping och muren i Suwon.

Då var stackars mamma och Lasse strandsatta (igen) med bara mig som guide och de flesta som umgåtts med mig mer än tre timmar en lördag eller söndag vet att jag har väldigt svårt att hitta.


Vi tog bussen till Paldalmun, det är en rondell med ett stort gammalt koreanskt hus. Där ligger en matmarknad och en kläd- och prylmarknad. Lasse fick med en gång en uppskattningsgåva av en koreansk försäljare. Hmmm.. Undra när man ska ha användning för lösa armar? Eller så var det bara ett försäljningsknep och Lasse borde ha köpt resten av jackan också?


Grönsaker, om det var någon som missade att det var det. Mamma frågade mig om var endaste lilla sak och hon fick samma svar varenda gång "jag vet faktiskt inte." Och varför jag sa faktiskt är konstigt för jag har ingen aning om något förutom Kimchi och det sålde de i massor!


Vi köpte picnic på ett bageri. Vi blev mest kära i äggmackan med ett brödhjärta i kanten. Annars var det brödpinne med vitlökssmak, bagel med creme cheese och en russinbulle med skinka och ost och sallad. Allt bröd här smakar sött eller smör.


Sen gick vi uppför berget...


... och gratulerade Buddha på hans födelsedag (det är någongång i början på maj och stora delar av Suwon och Seoul är kantade av färgglada lampor under denna tidpunkten).


Ett tempel. En energisk korean propsade på att ta kort på oss och hans kompisar fick vara med i bilden.


Ser det inte mysigt ut? Korea är lummigt grönt nu och det är underbara 30 grader i luften.


Vi stannade på ett charmigt te-hus och när Lasse och jag beställde in öl så beställde mamma såklart in soju. Ägaren hade bott i Italien i 15 år och han presenterade oss både för sin fru och dotter och erbjöd sig att laga italiensk pasta till oss (vilket är smått omöjligt att få tag i här på Korea, det brukar vara pasta med ketchup och majonäs som gäller).


Det var en konstnär som hade skapat alla flygplan av bruksföremål man har hemma. Jättefina. När vi släckt törsten och skakat loss krampen i benen efter den långa turen längs muren så gick vi till Palatset och förundrades över det gamla trädet som överlevt i 600 år och en stor brand. Det var ihåligt och bara några kvistar högst upp var gröna. Vi klappade stammen försiktigt för att turen skulle följa med oss hem, samtidigt som vi höll andan för att trädet inte skulle rasa ihop.


På fiskmarknaden så ville mamma köpa fisk och jag frågade många gånger om hon verkligen kan laga fisk? "Såklart jag kan!" fick jag till svar och jag sa att jag brukar säga att hon inte kan laga fisk. "Jag är uppväxt på kött för min mamma kan inte laga fisk." Mamma hade en helt annan uppfattning och när vi äntligen fått försäljaren att förstå att vi bara ville ha fyra fiskar och inte fyra kilo och mamma både rensat och panerat och stekt fisken så får jag erkänna, den var ljuvlig. Och se så glada de är att det inte var råa ostron och musslor och fisk på menyn.