Nattbuss till Kyoto.

En bussresa fran helvete, och en morgon jag helst skulle vilja vara utan. Mitt forsta ogonblick med Kyoto var langt ifran vackert. Min kropp var stelfrusen, min nacke klagade pa sovstallningen och somnbristen dunkade i huvudet. Inte ens ett hett bad fick mina mungipor att vanda sig uppat. Regn och regn och varuhus med inga pengar att handla for, det enda som holl mig uppe var hotellbokningen, den ljuva sangen. Vi drog runt i cirklar och invantade incheckningen, och ingen chokladkaka i varlden skulle kunna ersatta njutningen att glida in i kimonon, krypa in under tacket och sluta ogonen. Somn i timmar tills det var morkt ute, men anda regn och doda gator.

Vi stravade efter pommes och kott, men hittade en gedigen japansk restaurang dar man satt pa golvet och maten var inte som vi forvantade oss men god anda. Nar strupen skriker efter lite alkohol for att mjuka upp trotta lemmar ar det inte tomma gator och regn man vill at. Porrklubbar och prostituerade och sallskapsdamer och geishor. Till slut hittade vi en klubb i en kallare som stannat i femntiotalet och hade dov belysning och snall personal. Dar stannade vi och drack drinkar sa lange vi ville och hoppade sen in i forsta basta taxi med en skylt pa taket i form av ett lysande hjarta med initialerna MK, Mirabelle hjarta Karl.