Blå, blå himlar och vatten!

Igår var vi på Raw med de övriga svenskarna från tat. Jag fick beröm för mina nyinköpta sneakers från Kyoto och jag drack "blue sky" på baren efteråt, genom ett sugrör från ett snapsglas med klumpar flytande i neonblå vätska och eld flammande från alkoholångorna. Jag fick dricka snabbt så att det randiga sugröret inte skulle smälta och det brände i halsen och alla runt mig skrek "drick, drick." Och jag drack tills det var slut och hostningarna tårade mina ögon och jag väste fram att jag ville ha en öl att skölja ner brännan med. När ölen svalkat min strupe sluddrade talet en aning, men livet kändes en uns bättre än tre sekunder innan. Hampus var där, han är också bra, för själen och smilgroparna och han kallade Carl för "din sambo" när han ringde mig kvällen innan och ville prata med honom. Det kändes vuxet. Inte för att jag inte känner mig vuxen, jag älskar att vara vuxen. Att kunna äta godis på morgonen och sticka iväg någonstans utan att behöva meddela någon annan, säga upp mig från jobbet, flytta eller slå i sönder mina ägodelar, vara vaken hela natten eller hoppa i sängen så mycket jag vill. Spendera alla mina pengar på kläder eller alkohol och äta nudlar de sista dagarna i månaden. Så skönt att inte ha någon som säger till mig vad jag ska göra. Vuxenhet is da shit!