Efter krigen i Sydkorea var det väldigt vanligt med adoptioner härifrån vilket inte är så konstigt. Men idag när Sydkorea är ett välmående, växande iland med prunkande ekonomi och en stark valuta, så är det fortfarande Sveriges andra största givarland att hämta hem adoptionsbarn ifrån. Det har varit skamfullt i Sydkorea att behålla sitt barn om man är ensamstående mamma.
Men en ändring börjar att ske och regeringen har utlyst en nedskärning med 10% per år. Det innebär att de 100 barn som årligen adopteras bort till Sverige ska minskas till 90. Samtidigt ska man även satsa på den inhemska adoptionen, vilken tidigare varit begränsad då många familjer ser det som ett misslyckande att inte kunna föra vidare det egna blodet. Men gamla attityder börjar förändras och nyligen har reglerna för inhemsk adoption luckrats upp. Det är till exempel tillåtet även för ensamstående koreaner att adoptera.
Är detta bra eller dåligt? Kommer fler barn att hamna på barnhem eller är det ett steg i rätt riktning och glädjande att Sydkorea i framtiden vill ta ett större ansvar för sina barn?
Läs mer.
3 kommentarer:
Nu har jag även fått reda på att det är vanligt med abort här i Korea. Speciellt om en kvinna fött en eller två flickor redan. Det är killar man vill ha och om kvinnor föder pojkar anses de vara "bra" kvinnor. Majoriteten av befolkningen är män och det är olagligt att ta reda på vilket kön det är innan födseln, vilket givetvis ingen bryr sig om utan tar reda på det iaf.
Usch, vad hemskt! Tänk att det ska behöva vara så, fortfarande... Fruktansvärt framför allt, men också ironiskt och lite smått skrattretande, att ju männen på sikt utrotar sin egen ras....
Angående adoption låter det ju trots allt som framsteg, även om det är ett komplext tema. Det handlar ju lite grand om hur man ser på adoption i stort - är det ett sätt för barnlösa att få barn, eller ett sätt för övergivna barn att få en familj. Givetvis är det bådadera, men barnets bästa måste ju vara prio 1. Kan man erbjuda dem ett bättre alternativ i hemlandet måste det väl vara bästa lösningen, men det krävs ju att man inte bara sätter upp statistiska mål utan arbetar med förebyggande åtgärder som goda villkor och uppföljning av den inhemska adoptionen och bra barnhem.
Carin: Mmmm... visst är det hemskt! Och det måste vara hemskt för mödrarna som tvingas ge bort sina barn för att bli accepterade av samhället. Men jag tror som du att det är bra att det håller på att bli en förändring.
Skicka en kommentar