tisdag 20 februari 2007
Korean Folk Village, Suwon
Så.. nu är det alltså nytt år och den gyllene grisens år och vi firar det med att hälsa på i den koreanska Folk Villagen. Det är som ett koreanskt Skansen med djur och handarbete och fina traditionella koreanska hus (Han-o).
Såhär såg det ut förr i tiden i Korea innan alla skyskraporna förklarade sig själv som herrar på täppan.
Och såhär kunde man se ut. Visst är han fin, gubben? Han försöker locka till sig en katt som jag och Morgan tyckte var så söt att vi var tvungna att fotografera. "Vi har fan katter i Sverige" muttrade Malte och jag vet!! Men den var bara så söt! Kisskisskiss...
Ja, förr gjorde man tydligen trädildos och hängde upp dem på ställningar, lite som vår midsommarstång kanske?
En gammal farbror som bara pratade koreanska och gick oootroligt långsamt skrev våra namn på koreanska på tunt rispapper.
Och såklart följde vi strömmen och tittade på en del uppträdanden.
Visst är det roliga bollhattar de har på sig!
En liten lepricon. Är det inte dem man ska följa till slutet av regnbågen och hitta en kittel med guldpengar, eller är jag ute och reser nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag gillar gubben med hatten! :)
Älskling, det stavas leprechaun. Men ja, kittel med guld är korrekt.
"a mischievous elf of Irish folklore usually believed to reveal the hiding place of treasure if caught" enligt merrian webster http://www.m-w.com/dictionary
Mats: japp, han var så fin!
Angelika: Tack för rättningen, det lät så bra med min stavning.
Kram på er båda!
Det är ok att vara ute och resa när man faktiskt ÄR ute och reser! :) Du är ju inte hemma, så då är det ok. Tycker jag. (Tycker förvisso att det är rätt ok att vara det annars också...) :)
Kram!
Jag satt länge och tvekade ang. om jag skulle skicka rättningen, ville inte dissa din kreativa stavning, men det är ju ett sånt härligt svårt ord så jag kunde inte låta bli. När jag gick på högstadiet samlade jag på svåra ord, fast det var trist för ingen fattade ju dom...
Angelika: Det är bra att bli rättad, det är så man lär sig! Jag samlade på lyckliga par ungefär vid den tiden. Kriterierna var att det skulle märkas och kännas att de var förälskade. Det gick inte så bra :(.. Även de säkraste korten föll ur leken i slutet, då gav jag upp.
Nu kan du ju samla på dig och Calle!! Ni möter ju kriterierna, big time :)/kram Syrran
Angie: Ja, det är kanske dags att starta igen :). Jag och Calle och du och Maurice. Det är ju två par redan där :).
Skicka en kommentar