I Suwon finns en kyrka som utmärker sig från alla andra kyrkor och byggnader för den delen. Den är stor och den är brun och den är mäktig om man tittar upp när man står vid foten av den. Den syns på ganska långt håll, om inte några av skyskraporna står i vägen (vilket de gör ganska ofta).
Ser ni mig där jag står nere vid muren/trappan vid ingången?
Vid ingången möts man av en läskmaskin, bara det är en mycket sällsynt syn i Sverige. Vi råkade stappla in i en bröllopsceremoni och traskade så obemärkta vi kunde i våra långa kroppsdelar och tunna svenska hår. Sen bara "råkade" jag gå förbi städaren och skyltarna som antagligen sa att det var avstängt. In i ett rum de brukar ha gudstjänst i, med altare och läktare och storbildstv. Pojkarna hade jag i släptåg och Calle väste till mig.
"Ska du inte ta av mössan i kyrkan?"
Jag tog av mössan men det var inte alls samma sak. Inte alls de känslorna jag brukar ha i Svenska kyrkor. Det där lugnet och andligheten och känslan av att vara iakttagen. Så jag vill viska och tänka rena tankar. Det vackra fönsterglasen och utsmyckningarna. De tända ljusen... Inget var som det skulle. Jag viskade i alla fall i den ljuddämpade lokalen (det fanns stora vita plattor i taket). Tittade på det vita väggarna och bruna stolarna. Som en skolaula.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar