Korean holiday snowfestival

Vad gör då koreanerna på sin semester for fun? Vår alldeles egna researrangör Natasha tog med oss på en weekend till nordöstra Korea, till en snöfestival!

Så, efter 40 minuters sömn natten innan så klev vi på bussen som skulle ta oss till ett av våra delmål under resan. Vi laddade med Gimbap och snacks men sov mesta delen av bussfärden. Första stoppet var en stad som påminde om Suwon med sina betongbyggnader, den lämnade vi så snart nästa buss kom och tog oss någon annanstans.



Därifrån gick vi en bit och helt plötsligt var vi på landet med åkrar och risfält och en stilla sjö. Vi lämnade vår packning där vi skulle sova i en pittoresk liten by av trä.


Jag förfärades över att det bara fanns en dubbelsäng till oss alla sju att dela men insåg snart att det var meningen att vi skulle sova på golvet. Jag blev erbjuden en sängplats men tackade bestämt nej. Jag ville testa att sova på golvet som alla andra! Och det var bra, golvet var uppvärmt och så länge jag inte sov på sidan så var det riktigt bekvämt.

Vi tog en promenad till havet. Det var blåsigt och kallt och stora vågor sköljde in över sanden. Men det var samtidigt uppfriskande och vackert och jag hittade en fin snäcka.

Efter den turen var vi trötta, det började skymma och magen skrek efter mat men koreanerna hetsade oss till att följa med och titta på traditionella koreanska hus. Det var långt dit, bara ett hus, de bodde några där så vi fick inte gå in och titta. Men hunden utanför var sååå söt och han slickade mig på handen.


Väl hemma i byn smakade den koreanska barbecun underbart, till och med det brända riset.


Sen sov vi, fast det har jag redan berättat om. Och sen var det dags för en ny förd, denna gången med tåg. Charles sov och missade den fantastiska utsikten!

Äntligen snöfestival, nästan. Vi stannade i en by och käkade ofrivilligt kohuvud. Sen hoppade vi på den sista bussen som skulle ta oss till festivalen. Den var knökfull och hade värmen på max. Vi fastnade i köer och åkte ryckigt upp för berget i 45 minuter. Himmel, vad härligt det var att andas frisk bergsluft när vi ramlade ut. För övrigt är det vanligt att erbjuda sin plats vid benen om man sitter till någon som står och har väska. Både jag och Rasmus väskor fick stå vid okända folks fötter och slapp trängas med oss i gången.



Äntligen snöfestival. Det var mat, isskulpturer, snö, skridskor, hundspann, jag smakade silkeslarver (inte så farligt äckliga som Calle påstår) och sen tog vi direktbussen hem till Suwon igen.


Hejdå!