Jag pratade med en kompis hemma i Sverige och berättade om Paul och Natasha och Soyoung och alla andra människor som jag umgås med här. Och efter en stund var människan i andra ändan tyst en stund.
"Så Paul är svensk?"
"Nej, han är korean."
"Men, han heter Paul?"
"Ja, det är hans västerländska namn. Jag vet inte vad han heter på riktigt. Natasha vet jag inte heller vad hon heter på riktigt."
De är så snabba på att anamma den västerländska kulturen med både för- och nackdelar. Att ta sig ett västerländskt namn bara för att underlätta för oss är väl en fin gest. Jongdoh brukar beklaga sig över att hans svenska arbetskamrater uttalar hans namn olika varje gång, och inget av dem är rätt.
Plastikoperationer däremot. Det är hemskt att det är så otroligt vanligt. "De vill se ut som dig" sa en snygg amerikan som jag träffade på Starbucks idag. Vad obehagligt! De som är så vackra i sina bruna mandelformade ögon.
3 kommentarer:
heihei! utrolig vittig å lese din blogg, Mirabelle. Du er helt herlig! Og den der bilden med deg og barna er vel typisk. ;)
kramis
Anette
Jeg synes det er vittig når mine arbeidskamerater kaller seg Bob (fra Kina). Man undrer hvilke liste med navn de har. Om man kan velge hvilket navn i hele vide verden...
kramisar igjen
Hej :)... Vad roligt att du tittar in.
Jag vet inte riktigt hur det fungerar när de tar sig västerländska namn. Jag tror att ibland väljer de själv, ibland väljer deras arbetsgivare till dem och jag vet att amerikanska universitet väljer ibland oxå till sina asiatiska studenter. De koreaner som fortfarande kallar sig sitt riktiga namn på TAT har frågat vad vi tycker att de ska kalla sig. Men det är ju sjukt svårt. Att bestämma någon annans namn, Du är en Peter eller Gustav eller Susanne...
Kram kram
Skicka en kommentar