Skenet kan bedra. Hans sockersöta blåbärsögon. Men som liten roade han sig med att sätta upp små, som han själv benämner det, oskyldiga fällor. En planka med stora rostiga spikar uppstickande i sin systers säng och en ståltråd uppspänd i huvudhöjd mellan två träd i skogen där hans kompis skulle komma cyklande.
Det värsta jag själv kan komma på att jag gjorde som barn var att, eftersom jag var så stor och tjock, krama mina kompisar så hårt att de började gråta. Och så dränkte jag flugor och drog ben av pappa långben och eldade min plasttelefon på rummet och mobbade min dagisfröken. Någon som utmanar?
5 kommentarer:
Inte för att jag tror att ni kan undvia att lägga märke till den men.. KOLLA IN RINGEN!
Jag tror att jag har doppat kattungar i en tunna med vatten... fy jag börjar nästan gråta när jag tänker på det. En och annan lärare har man varit med om att mobba, vikarier i alla fall. Och stöta ut kompisar, man kunde ju inte leka tre tjejer utan var tvungen att vara elak mot någon. Jag minns att jag slog en killkompis en gång och när mamma kom skällde hon ut honom fast det var jag som varit dum... Och så har jag snott ventilgummin, hade fickorna fulla ett tag på lågstadiet. Mamma hittade dem så var det slut på det roliga...
Hehe... Ja, det är konstigt att man inte kunde leka tre tjejer. Killarna verka ju klara det bra. Det var alltid två som skulle vara mer bästisar?!
Jag och C brukar prata om när vi var små och sen kommer vi alltid överens om att det är skönt att vara vuxen.
När axe kom (möjligheten att koppla ihop fler parter i ett telefonsamtal) så ringde jag mina tjejkompisar en efter en och sen killen de var kära i och sen sa jag inte ett pip.
– Hej. Vad vill du?
– Det var du som ringde mig.
– Nej, det var du.
Jag var typ tretton och elak och förstörde kärleksliv...
Och när vi lekte anden i flaskan så funkade det bara om jag var med. Jag visste ju vem alla var kär i, så det var lätt...
Skicka en kommentar