Godmorgon kära läsare.

Idag är det dis och fortfarande lite snö i grästovorna. Jag vaknade tidigt. Jag har fortfarande inte kunnat lokalisera var hundarna som skäller klockan åtta varje morgon befinner sig, aldrig lyckats se dem trots våra jättelika fönster som vetter ut över åkrarna. Calle föreslog att det var vildhundar som gömde sig i kullarna.

Nu sitter jag framför datorn och funderar på om jag ska börja göra frukost till min kära man som låst in sig på toaletten för att skura både den och honom själv. Han reste sig upp med röda fläckar på gumpen och axeln efter den hårda madrassen och fråga om vi hade något skurmedel (okej han kliade sig i ögonen, log och klappa mig över ryggen och benet först, sen fråga han). Vilken man!

Jag är sugen på stekt ägg och grova mackor. Äggen är ju lätt fixat, men brödet. Det är svårt att vänja sig vid äckligt sladdrigt vitt bröd, min favorit när jag var liten. Och helst så ville jag rosta det, bre på massa smör som smälte och efter det hälla oboy över. Sen knackade jag av det chokladpulver som inte fastnade i smöret på sidan av oboy-förpackningen. Mmmm.. Det var min himmel när jag var tio år, bättre än all nutella mamma kunde komma hem med från tyskland.