Hello, hello... couple?

I förrgår var jag och Calle och tränade (kommer till det i ett senare inlägg när jag har haft med mig kameran till gymmet med ett laddat batteri) och när vi var på väg därifrån till ett lämpligt matställe blev vi stannade på gatan.

"Hello, hello"
Det stod tre små koreanska tjejer tätt ihop och vinkade hysteriskt till oss på trottoaren.
"Hello, hello... Couple?" fnittrade de.
Deras tänder lyste i gatbelysningen och deras tysta skratt ekade genom deras fingrar. Såååå söta.
"Yes, couple" sa vi och tog varandra i hand.
"Beautiful couple. Beautiful couple" sa den ena tjejen medan de andra tryckte sig mot henne.
"Oh, thank you" sa vi och nickade på huvudena, och deras fnitter ökade i styrka.
"Je boyo" (du är vacker) sa jag och kände mig som en nickedocka när jag oavbrutet höjde huvudet upp och ner.
"Me" sa den modigaste av tjejerna som sagt att vi var vackra och pekade på sig själv.
"Yes" sa jag och fast det var mörkt kunde jag se hur hon rodnade innan hon satte händerna för kinderna och fnissade tyst.
Sen frågade Calle efter vägen till Homeplus och de blev väldigt ivriga att peka och prata på koreanska i munnen på varandra. Vi tackade för hjälpen och vinkade till dem innan vi fortsatte, upprymda i själen över att ha blivit kallat ett vackert par så sträckte vi lite extra på oss. De är världens sötaste folk här! (speciellt småtjejerna som säger att vi är vackra och att vi ser ut att komma från böckerna).

Puss på er!