Jag har studerat koreanska kvinnors klädsel de senaste månaderna och har kommit fram till att de har de kortaste möjliga jeansshort eller minikjol men aldrig, aldrig linne. Inte en endaste en har jag sett. Och inga urringade tröjor heller där de visar klyftan, det verkar vara helt förbjudet och klassas med största sannolikhet som lösaktigt. Och ända fram till igår så har det känts fel att sätta på mig ett.
Jag saknar att gå med linne och känna luften smeka svalt under armarna. Så igår trotsade jag lagarna och gick med flipflops och linne till matvaruaffären. Tänkte se om det väckte uppmärksamhet. Och inte förrän jag väl var där insåg jag att jag alltid väcker uppmärksamhet och det var svårt att avgöra om det var mer eller mindre.
Så jag längtar till Sverige. När mina linnen får se dagsljus och jag kan ligga på plajan och sola mig i en alldeles normal bikini. Här har de nämligen bara heltäckande baddräkter eller bikinis bestående av ett linne i badräktstyg och ett par hotpants till underdel. Och längst in i butiken brukar de ha en endaste som ser någerlunda västerländsk ut, men då med värsta inläggen och push-up. Jag hade tagit två simtag i den och mina bröst hade letat sig ut i friheten och utstött glädjetjut i munnen på varandra.
Tjingeling.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar