Hemma fast borta, men hemma ändå.

Det känns inte konstigt att vara hemma i Sverige igen. Det är Korea som känns som en enda lång och händelsefylld dröm. Jag vaknade upp i mitt gamla flickrum med huvudet ingosat i en fluffig kudde med hjärtan på och drömmen färsk i minnet. Allt var precis som det brukar, eller som det var för tio år sedan när jag fortfarande bodde hemma. Undrar hur det känns när jag är hemma-hemma i Stockholm, mitt hjärtas stad. Jag hoppas att det uppfyller alla sprakande fantasier och utläggningar jag haft inför mina skåne-vänner varför hufvudstaden är så magisk. Och varför jag absolut inte kan tänka mig att flytta därifrån.

När jag varit i Korea några månader och folk frågade om jag ville ha något skickat till mig, kunde jag inte komma på en enda sak. Jo, grovt bröd men det var mer för att jag uttalat det som ett mantra när saknade ting kom på tal. Jag hade till och med vant mig vid att inte ha mina närmste omkring mig, och istället ringa dem på söndags kvällarna när det fortfarande var förmiddag i Sverige. Det är konstigt hur snabbt jag vänjer mig vid nya saker.

Däremot nu när jag är hemma saknar jag sättet att förtära en middag i Korea, hur man sitter på det uppvärmda plastgolvet med benen i kors och njuter av alla smårätter och den bubblande grytan i mitten på bordet. Hur alla koreaner låter och smaskar och kastar sig över maten med frisk aptit. Det är långt ifrån de vita tallrikarna och krispiga salladerna man hittar runt stureplan. Jag trycker med foten på en pedal i golvet som inte finns när jag ska sätta på vattnet i vasken. Jag pratar om personliga saker högt och tydligt och tror fortfarande att jag är den enda som besitter det hemliga språket också kallat "svenska." Och nu är jag inte speciell längre. Det är ingen som tittar mer på mig än någon annan. Ingen som säger "you are beautiful" eller "I love you" eller "you and your boyfriend should do movies, you look like moviestars." Inga klungor av uniformklädda skolflickor som fnittrar och ropar "hello" efter mig. Eller kvinnor som säger till Carl "your girlfriend is so cutie."

Nä, nu är jag en halvsöt medelmåttig svensson, and it sucks!