Och att ta farväl av min blogg är svårt. Det är bara något litet jag vill säga, lägga till och utveckla vidare. Egentligen skulle jag slutat i Korea, men jag ville bara säga att jag klarade flygresan. Och det finns en del viktig information som jag ännu inte hunnit delge er.
Jag skulle kunna skriva om min vardag här hemma men tycker inte att det är tillräckligt intressant. Jag hade kunnat skriva om Stockholm men det är inte tillräckligt exotiskt. Jag har inga roliga intressen om ingen är extremt intresserad av mina squash-resultat. Kanske min vikt och kost? Amelie sa "bara du inte skriver en blogg om mode!" Och eftersom jag inte kan något om mode och har väldigt svårt att klä mig själv så "nej, det är nog ingen risk!"
Det enda jag kan komma på är att skriva om är drömmar. Nu när jag kommit halvvägs att uppfylla min dröm att publicera en bok och sitta i svt-soffan och säga "jag har då skrivit den här boken alldeles själv" och samtidigt hålla upp den framför kameran så den kan zooma in ordentligt på "Mirabelle Looft." Men å andra sidan, hur kul är det att bara matas med rapporter om bokförlag och idéer om undergroundkampanjer? Hmmm... Det är kanske lika bra att sluta när man ligger på topp? När man är en cool tjej som hängt i Sydkorea i ett halvår och lyckats underhålla ett gäng svenskar några minuter om dagen. Men ändå... så tråkigt!
What ya all think? Maybe you can find a topic for me? I dare you! I will write about anything you say, and if you say nothing...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Men hej!! Jag bara gick in på sidan, tycker liksom det är lite sorgligt att den inte finns mer, och vad ser jag... du skriver mer. Jag är ju partisk som syster, men jag har tyckt det varit riktigt kul att läsa om dina små och stora äventyr. Visst mycket för att det fick mig att känna det som att du inte var lika långt borta men också för att jag gillar din ton och innehållet. Jag lovar fundera på ett ämne till fortsatt blog.
Kramar A
Det är ju intressant hur din bokdröm utvecklas. De flesta har väl en dröm om att publicera en bok, skiva eller annat, så det skulle jag följa. Mer än om du bloggade om vad du hade på dig :)
Hej MaryBelle
Har glömt hur andra versen om undulaten gick, kan du hjälpa? ;)
Mvh Pegen
Snälla Bella fortsätt skriv! Bara skriv vad som faller dig in, varför måste du ha ett ämne? Det finns så många bloggar som ändå inte håller sig till det för att bloggförfattaren ändå skriver om det som är viktigt för dem just den dagen. Och det tycker jag är bra. Annars kan det bli så krystat. Men vad som händer med din bok tycker jag är en bra röd tråd! Och växer det fram något så småningom så gör det ju det. Men låt ämnet utkristallisera sig av sig självt. Jag lovar att livet är tillräckligt intressant att läsa om det är utan att krångla till det :-)
Välkommen tillbaka till Europa!!! Kram
Lycka till på jobbet. Själv har jag tydligen slutat. Nu har jag ledigt i ett par år. Om jag inte hittar något nytt att göra som är askul förståss. Kramar från Kobbe
Angelika: Du får vara hur partisk du vill bara du gillar min blogg :). Och jag har bestämt mig för att fortsätta skriva!! Kram sis och tack för alla kommentarer, de har verkligen värmt.
Hampus Jakobsson: Jepp, jag ska följa upp min blogg och lovar att berätta hur det går. Just nu ligger den i händerna på min lärare från Skrivar akademin i Stockholm. Håll tummarna! Förresten har jag en Blårutig skjortklänning på mig och bruna leggings.
Pegen: Heeeeej! Visst hade vi ball på midsommar! Och badade näck och allt ;). Här är sången:
"Jag är en liten undulat, som inte får någon mat. För dem jag bor hos, för dem jag bor hos, dom är så snåla! De äter sill varenda dag, men det vill jag inte ha. Jag tycker bättre, jag tycker bättre och Rom och Cola." Håll frugan hårt i handen om du sjunger den, för det är ju så synd om stackars fågeln.
Carin: Hmmm, jag tycker att det är skönt att ha ett ämne att hålla sig till. Vet inte varför egentligen, känns mindre personligt på något sätt. Men jag tror att den kommer att handla om drömmar, eller om något annat utkristalliserar (vilket bra ord) sig så skriver jag om det. tack för uppmuntran.
Kobbe: Tack, eller?! Det kommer att bli tomt utan dig! Men som sagt långlunch ;). Kram kram
Skicka en kommentar