torsdag 23 november 2006

Horace Engdahl och jag bevarar det svenska språket


Nu har jag bestämt mig för att skriva på svenska istället. En klok kvinna på mitt jobb sa att min familj och vänner kanske inte skulle känna igen mig genom det engelska språket. (Eller så orkade hon helt enkelt inte plöja igenom min knaggliga engelska). Mycket visa ord i vilket fall som helst som jag härmed kommer att efterleva.

Idag är det exakt 42 dagar tills vi åker. Det är för tillfället molnigt och 6 grader i Sydkorea. Så lugn alla ni som avundats mig för att ni trodde jag skulle ligga på stranden och sola och beställa drinkar hela dagarna och spendera min mans lön på lyxiga prylar som hårspolar och kimonos med broderad guldtråd. Jag kommer att packa vinterjackan och leva på nudlar och vinka av mannen på kvällen när han ska underhålla sina kunder på lyxiga restauranger med sidangardiner och damsällskap istället! Eller så får jag gräva fram honom tokfull skrålande på en Abba hit ur någon flummig Kareokebar, det har jag förstått är väldigt vanligt i Asien.

Godnatt mina kära vänner och välkommen till min blogg som egentligen inte börjar förrän om 42 dagar.

Puss och kram

2 kommentarer:

Martin Camitz sa...

Klokt att skriva på svenska. Jag känner dig på svenska.

Martin

Mirabelle sa...

Jag tror det med :).