Hwaseong och Hwaseonghaenggung (ett palats och en mur i Suwon)

Igår var vi och kollade på en mur (Hwaseong) och ett palats (Hwaseonghaenggung) i Suwon. Palatset byggdes av King Jeongjo och användes när han var på besök som festlokal. Hans mamma firade tydligen sin 61 års dag där och detta är väldigt uppsjåsat, en figur av henne var skapad och alla hennes presenter. Konstigt eller? Palatset förstördes under Japans ockupation av Korea och har nu blivit återuppbyggt. Kändes konstigt att gå där när allt var nytt, man vill liksom att det ska vara gammalt och gediget. Lite av tjusningen försvann faktiskt.


På en av innergårdarna fanns det ett träd från Jeongjos tid (flera hundra år sen). Det var ett lyckoträd, det betydde tur om man tog på det. Det dog nästan i en brand men man lyckades återuppleva det igen. Det ser för mig fortfarande ganska dött ut dock. Alldeles ihåligt och bara lite grenar på toppen som vitnar om att det kanske långt där inne finns en strimma liv. Det vita runt stammen är lappar med önskningar som folk skrivit ner och fäst i ett band, som en lyckobrunn fast ett träd.



Sen vandrade vi lite längst med muren och kollade in utsikten och tittade ner genom skottgluggarna på folk som gick nedanför. Japp, det var väl typ allt.



Ja, just det.. Jag gick på toaletten uppe på berget, kolla in utsikten inne från toalettstolen! Inte helt fel när man sitter på skithuset :).

Carl (cal) betyder kniv

På Carls visitkort står det "kniv". Mmm, han heter så här. De har inga R i sitt alfabet och Cal betyder Kniv. Kolla själv!


Haha... Kom på att skylten här ovan med största sannolikhet inte säger er så mycket... Men tänk dig att det kommer någon med ett visitkort det står namnet "kniv" på i Sverige och vill sälja något till dig. En smula läskigt ändå va? Och eftersom jag har en och annan tanke kvar om uppskurna tarmar från förra inlägget (film: brotherhood in war) tycker jag att det är väldigt obehagligt! Tur att Mirabelle bara är helt omöjligt för en korean att uttala.

Film: TAEGUKGI (Brotherhood in war)

Soyoung rekommenderade Carl att köpa filmen "Taegukgi" (brotherhood in war). Den handlar om Koreakriget, syd mot nord. Jag gillar inte krigsfilmer eftersom jag inte tycker om när lemmarna far överallt på filmduken (trots att jag vet att det bara är på film). Det är min största skräck här i livet att förlora en arm eller ett ben. Så med vetskapen om att detta är en krigsfilm men att Soyoung sagt att det är mindre antal krigsscener än i vanliga krigsfilmer gick jag med på att se den.




Den började bra med lite glassätande och en gullig relation mellan två bröder där den ena var skoputsare med drömmar om att bli skomakare, och den andra var student och familjens hopp om en ljus framtid med en välutbildad och välbetald son. Deras far var död och deras mamma hade slutat prata. Skoputsaren som framstod som lite ruff i kanterna hade en vacker tjej som han skulle gifta sig med. Så kom kriget och båda bröderna hamnade i samma förband. Här utmärker sig deras olikheter och syn på livet. Relationen skildras väldigt bra och de är båda sköna att vila ögonen på. Men vad hjälper väl det när.... Blooooood, blod, blod, mera blod. Köttiga lemmar åker kors och tvärs, huvuden sprängs, magar fläcks upp så att tarmarna väller ut (doktorn försökte sy ihop just denna magen och lyckades väl inte helt bra eftersom det började krypa likmaskar ur den efter ett tag).


Så sammanfattningsvis så är det en väldigt bra och välspelad film med många tankvärda scener och ett bra personregister. Och för dom som gillar krig, SE DEN! Och för er andra, man kan ju alltid hålla för ögonen och be en Carl (eller motsvarande person) säga till när det är fritt fram att titta!

Om du någonsin undrat...

... så bor det 1000 sydkoreaner i Sverige :)

Shop until you drop

Tunnelbanan från Sadang in till Seouls centrum... (Det är liiiite svårt att inte titta på ett visst ställe när man sitter på bänken och någon står precis framför en).


... med en tjock sedelbunt i innerfickan. Detta blev resultatet:


Ett koreanskt tangentbord till mig, så att jag kan börja skriva en koreansk bok?! Till grunden är det engelskt men ser ni de koreanska bokstäverna i hörnorna på knapparna?


Tekoppar och rökelsehållare. Vi sniffade rökelsepinnar järnet i en affär men hittade ingen vi gillade tyvärr... (Calles huvud reflekteras i soffbordet. ÅÅååååååh... Så roligt!)


En Survival Korean bok och datorväska till Carl. Jag lovar att lägga in fler användbara ord när jag börjat läsa den (hehe... ja, det vet man ju aldrig när det blir av).


Vi köpte högtalare till datorn, på ett sjukt stort område där de säljer teknikprylar (jag tog några bilder men jag är bara inte så intresserad, vi får se om Calle vill göra ett inlägg kanske). Vi köpte ett koreanskt märke så de kostade typ 100 kr (de på bilden är dock inte de rätta. Calle har gömt dem bakom tv:n nu och jag orkar inte ta en bild på dem).


Lite mobilsmycke. Calle köpte en gris för att det är grisens år (Han prutade ner till halva priset och var mäkta stolt). Vi tänkte även köpa en spargris att förvara alla småmynt i. Jag köpte en sko till Helena (modegurun) men kom på att hon inte gillar silver så jag vågar nog inte ge den till henne (hon är ju inte guru för ingenting, dvs jävligt picky när det gäller kläder och grejs).

Jag bara äter och äter...

Som en kompis till mig så snällt påpekade så verkar det som om jag bara äter och äter här i Korea, vilket nog är absolut 100% sant! Jag äter minst 3 ggr om dagen! Och det kommer jag nog att fortsätta med, men antagligen kommer jag inte tycka att maten här är så fascinerande att jag lägger ut den på min blogg varje dag efter en månad eller två. Vi får se.

Här kommer i alla fall maten vi åt igår i Seoul, vare sig ni vill det eller ej. Äta bör man annars dör man!


Okej, detta vågade vi inte äta. Det liknade knäleder och såg grymt ut (på ett negativt sätt). Vi har hört att de äter "Kneecap soup" av kor. Detta är kanske en annan version? Någon som vet får ni gärna lämna en kommentar.


Silkeslarverna Calle åt förra helgen. Brrrr... Jag vågade inte äta dem efter Calles beskrivning av dem, smak av sopor. Lukta illa gjorde de också! Man kunde känna lukten på långa vägar.


En mycket behagligare upplevelse. En snäll och entusiastisk korvgubbe som förklarar vad som är vad för oss på knagglig engelska. Tror att det var ris eller äggblandning på pinnar med bacon runt den ena vi köpte och fisk lindat runt den andra. Samma sak här, om någon vet bättre än jag så...


Gott var det!


Detta är kimchi-knyten och trött som jag är på kimchi så var detta ändå en ljuvlig smaksensation. Starkt och gott, tror att kimchin var uppblandad med ris och annat gött guk.


För att släcka törsten köpte vi "Pocarti Sweat" deras slogan var typ. Drick detta för att ersätta det svett du svettas. Modig slogan säger jag. Drick svett!, liksom...


Tänkte att det kanske är lättare att förstå vad vi äter om jag fotograferar menyn? Vad är Cutlass Fish? Det var det vi åt och makrill, men det fattade vi själva.


"Cutlass" är den vita fisken som ser ut som ett bröd eller en kaka närmast kameran.


Makrillen. Jäklar vad det var svårt att äta fisk med pinnar. Fiskpinnar! Hihihi...


Så här ser restaurangen ut.

Modet i Seoul

Lite västerlänsk porrig inspiration :)... Det finns koreanska modeller på allt utom manliga kallingar?


Vad är det med koreaner och djurskor?! Här lite möss. Anyone?


Detta är helt klart ett mode här. Dessa jackor finns överallt. De är liksom vadderade, som bäddmadrasser (som för övrigt inte finns att få tag i här) men tunnare och med tätare sömmar.


Ganska coola väskor faktiskt. Vad säger du Helena (min modeguru) funkar den vita fluffiga?


Ännu fler väskor...


Den här affären var ganska rolig. Massa glitter som jag älskar, jag köper aldrig något men de fina och glänsande sakerna ger mig en sån ro i själen, bara av att titta på dem, lycka. Koreanerna satt på stolar i de trånga gångarna och gjorde smyckena på plats. Där var väldigt många trånga gångar. Från gatan såg affären liten ut, men när vi väl gick in så växte den, och växte, och växte med flera olika plan. Puh, det kommer ta tid att upptäcka denna 20 miljoners stad!


Är inte kappan till höger världens snyggaste kappa!! Jag är kär. Det är säkert förra säsongens mode (den var nedsatt till halva priset) men det tar ett tag innan jag vänjer mig vid modet och jag brukar vara en eller två säsonger efter. Men.. BUHHHÄÄÄÄÄÄ... Den var för liten... *snyft, snyft*... Jag ville så gärna, försökte att inte andas men...

Uppdrag: Happy Korean Wrapping

Min kusin Carolina äääälskar att slå in paket, hon vill till och med starta en butik som endast specialiserar på att slå in spännande, inspirerande paket. Vad som slås in är inte det viktigaste, bara ytan väcker till nyfikenhet och tilltalar det seende sinnet.

Så mitt uppdrag från henne var att kolla upp utbudet här i Sydkorea. Jag frågade Rasmus "Magic hands" Henningsson om han kände till något (kille som han är och teknikfreak så trodde jag inte att jag skulle få ett så bra svar som jag fick). Åk till Insa-dong, en marknad någonstans i Seoul (han gav såklart en utförlig beskrivning hur vi skulle ta oss dit men när vi väl var där rensade min hjärna tyvärr ut den informationen).

Jag och Calle tog tunnelbanan och hittade där massa butiker specialiserade på inslagningspapper, små lådor, presentband och små löv och annat att klistra på paket. Här är ett axplock. Carolina, hoppas att du är nöjd och anser uppdraget utfört?


Såhär såg de flesta affärer ut från utsidan. Först tyckte vi inte att vi hittade några. Men när vi lärde oss hur vi skulle kisa med ögonen och känna igen de glada färgerna så poppade de upp, överallt!


Lite roliga förpackningar i skräniga färger.


Fanns mycket sånt här, torkade blommor och grenar att dekorera paketen med.


Trälådor.


Kassar med sydd tråd på och handpressat papper.


Lite fler lådor...


Detta såg precis ut som julklappen jag fick av Carolina. Näsdukar i fina fina fodral.


Små påsar verkar också vara populära.



Och hela väggar med inslagningspapper!!!


Jag och Calle köpte dessa. De kostade 7000 won för 5 stycken vilket är ungefär 50 kr.

Lite nya koreanska ord (han-gull) kanske?

Det är vetenskapligt bevisat att det är lättare att lära sig nya saker om man gör olika tankebanor för att komma ihåg och eftersom jag redan lärt mig dessa koreanska ord så har jag skapat tankebanorna åt er :)... Jag stavar dem fel, som jag tycker att de låter men hoppas att ni ska ha användning för dem. Lycka till!

Vi börjar lite mjukt med nej som heter anio med betoning på "o". För att komma ihåg detta kan man tänka på Anni och att man säger "no" till henne. Anni är ett engelskt namn och no ett engelsk ord vilket gör det lätt att koppla ihop de båda. Anni-no blir anio!

Ja är så enkelt att vi bara kan tänka på svenska nej och att det är tvärtom. Ne som alltså betyder ja.

Nu tycker jag att vi kan göra det lite svårare för oss. Om du är på en restaurang och vill att kyparen ska komma säger du yoggi-yo, vilket betyder typ: titta på mig! Då kan man antingen tänka på Yoggi Bear eller Yoggi Yalla. Lätt som en plätt. Sen kan man slänga in lite hip-hop-slang "Yo, whats up" men bara yo:et såklart då... Yoggi yo! Klart!

Och sen kanske man vill säga hej till någon. An-yang-ha-say-yo. Vi blandar in Anni igen men förkortar det till Ann och självklart lite yin och yang. Och lite hip-hop-slang Hi, say yo! Och sen är det bara att sätta ihop bitarna: an-yang-ha-say-yo!

Okej, bara en till: chil-e-ham-mi-ta, betyder ursäkta när du vill få någons uppmärksamhet. Först tänker vi på Chile men betonar "e" väldigt mycket. Det engelska ordet för skinka och me (som i jag) och sen kör vi lite svenska på det "ta". Skinka-me-ta: jag tar skinka typ. Chil-e-ham-mi-ta...

Jag glömde ju det bästa! No-re-bang... Det betyder Karaoke-rum. Då är det lättast att tänka på do-re-mi-fa-so-la-ti.. ja ni vet, sång liksom. Do-re rimmar ju på no-re... Och sen kan ni tänka på hip-hop-låten av Fresh Prince och Jazzy Jeff: Boom Boom Shake the Room. Boom är nästan som bang. Samma innebörd. Och då får ni alltså: No-re-bang!!

Det var allt för denna gång. Vi ses nästa vecka och ha det så bra!